Limhamns kalkbrott

Den 15 april 2009 anordnade STF-kretsen Skåne Sydväst en guidad tur i Limhamns kalkbrott, ledd av kommunekologen i Malmö.

Kalkbrottet var aktivt under åren 1866 - 1996. Kalken fraktades bort på järnväg, av limhamnsborna känd som Brottets bana. Nu har brytningen upphört, den är inte längre lönsam. Kalkbrott finns fortfarande i Slite, annars i Danmark och Nordtyskland.

Området är normalt stängt för allmänheten eftersom det inte är säkert - ras kan inträffa var som helst. Men med sakkunnig ledning är det alltså riskfritt att gå ner. Området är imponerande - 1300 meter gånger 800 meter och det största djupet är 60 m under havsytan. Följaktligen måste man pumpa ut grundvatten, vilket fortfarande görs och är en stadig driftskostnad tills områdets framtida status är avgjord. Det är tänkt att det ska bli ett kommunalt reservat och kommunen har fått ett anslag av Naturvårdsverket.

Vi fick se fossiler av sjöborre och hullingar av hajtänder. Vi fick också veta att det finns mer än 400 arter av skalbaggar i området. 10 arter svampar (skålsvampar och kärnsvampar) har sin enda svenska lokal här - en art är endemisk och finns ingen annanstans i världen (inte funnen i alla fall). Här finns grönfläckig padda och mindre vattensalamander. Dessutom ätlig groda, vilket vållar en viss ekologisk konflikt. Vi såg en häger landa medan vi tittade ut över landskapet - hägern häckar på marken här eftersom det finns dåligt med träd. Rådjur, grävling och möss finns, mycket gott om
fladdermöss. Harar men inga kaniner (svårt att gräva).

På denna bit kalksten fanns ett ljust lila överdrag - av en alg eller lav.








I dammen inplanterades ål på 1930-talet och dessa ålar har nu vuxit sig riktigt stora. De har svårt att fortplanta sig eftersom de inte hittar till Sargassohavet härifrån. Det finns också abborre och spigg.







Jämför människan på bilden så får man en uppfattning om storlek och avstånd.











Här ser vi fiskdammen.







På väg upp från kalkbrottet.