Slemsvampar i Skäralid 2010-09-29

Onsdagen 29 september ägnade jag åt att leta slemsvampar i Skäralid tillsammans med en likasinnad bekant från Helsingborg. Det är en rätt udda sport, man ligger ner framför fallna trädstammar och letar efter små ulliga eller slemmiga organismer med fascinerande utseende och försöker fotografera dessa varelser, vilket är ganska svårt, särskilt med en vanlig digiatal kompaktkamera, man måste komma nära och ljusförhållandena är långt ifrån optimala.

Här ser vi olika stadier av slemhorn (Ceratomyxia fructulosa)
och










frktkroppar av vad som kanske är röd ullklubba (Arcyria)

Benestad backar och Fylan

Måndagen den 27 september deltog jag i en rekognosceringstur för vandrarlaget Gång-Gång (se länk här till höger till Gång-Gångs blogg). Vi skulle se om det var möjligt att ta sig från Benestads kyrka via backarna och södra delen av Fyledalen till Fylan där landsväg tillstöter och vandringsled börjar.


Benestad backar är en buskrik men öppen, kuperad betesmark med kalkkärr och fuktängar. När det kalkhaltiga vattnet tränger fram avsätts kalciumkarbonat som så småningom bildar tjocka lager av kalktuff. Vattnet som rinner längs sluttningarna ger känsla av fjällbäck.

Under våren är blomsterprakten överväldigande.


Men vi skulle alltså undersöka möjligheten att leda en vandring från backarna till landsvägen vid Fylan. Och det är fullt möjligt att vandra här, och visst kan man anse det framkomligt, om man accepterar att gå hukande och framåtböjd genom snårskog och åla sig under några taggtrådsstängsel.





Nästan framme vid Fylan mötte vi Fyleån vid betesmarken. Efter att ha bevisat framkomligheten återvände vi till Benestad delvis en annan väg, närmre ån.






Flera gamla ståtliga ekar växte i kanten av betesmarken.








På återvägen upptäckte vi en bro över Fyleån, för tillfället bevakad av en tjur.







Tillbaka till Benestad backar och uppdraget fullgjort.

Vieåleden 2010-09-22

Vi var tre personer som på onsdagen besökte Skeingesjön nära Osby i norra Skåne. Sjön ingår i ett våtmarksområde i Helgeåns vattensystem och har ganska nyligen blivit restaurerad. Vieåleden skapades 2004 som ett bihang till Skåneleden Kust till Kust. På kartorna är den markerad som deltur 8B.



Vieåleden är en sluten slinga som man alltså ska kunna gå runt från någon av parkeringsplatserna vid leden. Häri ingår en tur med dragflotte över Helge å. Enligt Skåneledskartan är dragfloten garanterat tillgänglig från maj till november.

Men detta är bara teori och verkligheten en annan. Väl där möttes vi av en skylt att dragflotten var inställd utan närmare angiven orsak (mer än att man kunde ringa Hässleholms kommun). Hemma fann jag skälet i en artikel i Norra Skåne - flotten inställd på grund av en olycka på pingstafton i år. Fyra personer hade trillat i ån.



Dock finns här en skylt som anvisar att högst två vuxna personer samtidigt får befinna sig på flotten. Och, som framgår av bilden, någon flotte syns inte. Men Helge å låg vacker och spegelblank.

Det återstod då att gå delar av leden i omgångar och flytta bilen mellan de två parkeringsplatserna.



Vi vandrade längs en spångad led över strandängarna till ruinerna av en gammal borg Skeingeborg, byggd på 1100-talet för ärkebiskop Absalon.






Skåneleden markeras med orange, men oftast på mer varaktiga underlag, och inte som här på ett ved- och risupplag. Men å andra sidan är ju Vieåleden redan avbruten vid Helge å.






I skogen vid Hörlinge fanns en hel del svamp. På bilden blodspindelskivling, en färgsvamp som färgar ullgarn vackert blodrött (jämför tidigare inlägg om svampfärgning från Borgsjö).






Röd flugsvamp fanns också i skogen, trots den röda färgen duger den inte som färgsvamp.

Rundan i Malmö kanaler

Sommaren 1953 hade familjen återvänt till Skåne efter en sexårig norrlandsvistelse. Vi skulle då bese Malmö med Rundan, en liten sightseeingbåt som kilar runt i Malmö kanaler. Jag minns färden fortfarande ganska väl fast jag var knappt 10 år gammal.

Under en skolresa till Malmö våren 1954 fanns chansen att göra om turen men jag missade den då - tänkte att det ges väl fler tillfällen.

Men det skulle dröja ända tills nu - 56 år senare innan jag gjorde slag i saken och åkte Rundan en andra gång. Och båten och turen var sig förunderligt lika, fast vädret var bättre då.


Vi åkte under de låga broarna där guiden måste huka sig för att inte mista huvudet. Det regnade lite lätt och regnponcho (heter det så?) hade utdelats till alla som ville ha en sådan.







Hansakoggen vid hamnen låg här dock inte 1953.








En byggnad, som också var ny, var det nya Polishuset. Guiden berättade att den skulle föreställa en fågel med utbredda vingar. Fågeln symboliserar då Polisen som flyger runt och övervakar oss medborgare och ser allt, kanske en inte helt sympatisk bild alltid.

Politik förr och nu

I samband med en svamputflykt till Kjugekull och Ivön passerade jag "Stejlabacken" (Steglabacken) vid Kjuge nära Ivösjön. Här avrättades friskyttar ("snapphanar") som dömts till "stegel och hjul" under skånska kriget 1676-79. Avrättninsgplatsen hade flyttats hit från Vanneberga där svenska hären hade sitt högkvarter för att avlasta Vanneberga.

Föreningen Skåneländsk samling har genom insamlade medel bekostat en minnesskylt, som uppsatts genom länsstyrelsens försorg.

En helt annan fundering (med "politik" som röd tråd) kan jag inte underlåta att ge uttryck för, trots att jag bestämt mig för att helt hålla mig utanför partipolitik i denna blogg. Men jag häpnar över sverigedemokraternas oerhörda inskränkthet. I dagens Sydsvenskan hittar man en artikel där en sverigedemokrat vill stoppa bidragen till Malmö Opera eftersom han menar att föreställningarna ändå bara bevistas av besökare som har fått gratisbiljetter. Och han menar att "det kanske räcker med operan i Stockholm. Då får väl de skåningar som är intresserade åka dit".
Men om Malmöoperan försvinner, så kan vi skåningar fortfarande åka över sundet till Köpenhamn och gå på Operaen eller Det Kongelige Teater. Man behöver alltså inte tillfredsställa eventuellt kulturbehov genom att bege sig 60 mil norrut. Det är kanske svårt att inse för ett parti som vill göra om Sverige till ett alltigenom likformigt och likriktat land.

Svampveckor i Medelpad och Gästrikland

Under två veckor i månadsskiftet augusti-september befann jag mig i Norrland för att studera svampar. Det var mycket givande, dels var svamptillgången god, dels var det till stor del helt andra arter än dem man hittar i Skåne.

Första veckan tillbringades i Borgsjö i västra Medelpad, vid Ljungan. Borgsjö ligger i en
gammal kulturbygd längs pilgrimsleden till Nidaros (Trondheim). Kyrkan (se bilden) är helgad åt Olof den helige, den norske kungen som kanoniserades, dock inte av påven utan endast lokalt.

Några av deltagarna på Borgsjöveckan (inklusive mig) var inkvarterade i Ålsta Folkhögskola i Fränsta, någon mil nerströms Ljungan, ett utmärkt boende, mycket prisvärt.




Bland de många svamparna har jag valt att visa en bild på blå taggsvamp, en mycket vacker svamp på tallhedar. Denna duger inte som matsvamp (mycket seg) men kan användas till färgning av garn, liksomn flera andra taggsvampar, tickor och spindelskivlingar.


Här hänger 10 garnhärvor. alla färgade med olika arter av färgsvampar. Längst till höger blå taggsvamp. Det röda garnet är färgat av blodspindelskivling, det gula med grovticka.







Vid strandbrinken vid Ljungan hittade jag nyuppkomna fruktkroppar av dropptaggsvamp. som i det fuktiga vädret avsöndrade röda droppar från hatten.







Ljungan vid Borgsjö.








Nästa vecka fortsatte svampstudierna i Gysinge vid Dalälvens nedre lopp på gränsen mellan Gästrikland och Uppland. Gysinge är en gammal bruksort och bruksmiljön är i stort sett bevarad.





Området är känt för att vara Sveriges myggtätaste och kan vara näst intill outhärdligt under myggsäsongen. Efter vad jag fick veta beror detta främst på översvämningsmyggen och situationen förvärrades betydligt efter den senaste kraftverksutbyggnaden av Dalälven. Man tycker att en lämplig åtgärd vore att återställa älven till status före sista utbyggnaden, hellre än att bekämpa myggen med miljögifter. Detta är dock ett område av stort kulturhistoriskt, ekologiskt och turistiskt intresse och borde inte få förstöras av större kraftverksutbyggnader.
Jag kan tillägga att myggens aktivitet hade upphört då det var dags för svampveckan. Jag tror jag såg tre myggor på hela veckan.



En av de vackra fingersvamparna i barrskogen.







Kvällsbild från Gysinge