Den blå planet

 Efter att många rekommenderat att bese Den Blå Planet beslöt jag mig att avlägga ett besök där i tisdags. Den Blå Planet är en samling akvarier och terrarier med havslevande djur från världens oceaner. Den ligger i Kastrup i Tårnby kommun i Köpenhamns södra förorter. Jag åkte med Öresundståget från Lund till den station som vi skåningar brukar kalla Kastrup men vars officiella namn är "Københavns Lufthavn" eller "Copenhagen Airport". Därifrån tar man metron en hållplats och stiger av vid en station som faktiskt heter Kastrup, vilket kan kännas lite förvirrande. Men man vänjer sig. Sedan är det 5 minuters promenad till Den Blå Planet.

Jag hade läst om att det skulle vara mycket folk på Den Blå Planet och lång kö till biljettkassan. Så här såg emellertid parkeringsplatsen ut klockan 10 och någon kö till kassan var det inte alls. Det kom dock fler människor framåt tolvtiden.

 Det finns fyra olika avdelningar: korallrev, Afrikas sjöar, regnskog och ishavet. Så här såg det blamd annat ut i korallrevet. De rakknivslika fiskarna heter på danska "furet bayonettfisk" (Centriscus scutatus). På svenska möjligen räkfisk (?) eller kanske bajonettfisk.

 Drakfisken blev märkligt enfärgad på kamerans bild, den hade fler färger i verkligheten.

 Från nordligare vatten: sill och brislingar

 I regnskogen var det varmt och hög fuktighet. De flesta fiskarna höll sig undan.

 Däremot visade sig anacondan, som såg lite slö ut, kanske efter att ha fått middag. Annars såg den inte ut att ha så mycket att roa sig med.

 Från arktis: lunnefågeln (søpapegøje på danska).  Den här fågeln låg hela tiden och paddlade med fötterna och tycktes försöka simma genom glasrutan.

Vombs fure i november

 Söndag förmiddag tillbringade jag i Vombs fure, som är en tallskog med inslag av gran, björk, asp och ek i mellersta (nåja) Skåne, söder om Vombsjön. Behagligt milt väder, mulet men inget regn. Regnet kom frampå eftermiddagen när jag var på hemväg.

 Det fanns rätt mycket matsvamp, bland annat rökslöjskivling. Den påstsås smaka gröna ärter, men det vet jag just inte om jag håller med om. Skivorna är grålila, vilket skiljer den från den bittert smakande svavelgula slöjskivlingen med gulgröna skivor. Den fanns f ö också i furet.

Och en annan matsvamp var frostvaxskivling, som just var på väg att börja komma. Den är en senhöstsvamp, men här i Skåne har det inte riktigt blivit senhöst ännu på grund av den långa varma sommaren och hösten.

 En svamp som växer på tallkotte. Det finns inte så många arter att välja på men den här passade inte riktigt in på någon av dem. Jag tog hem kotten för att kolla svampens sporer, men hittade inga. Så den som borde vara enkel fick förbli obestämd. Tillägg 141127: Det är kottetätskivling (Baeospora myosura).

 Rödskivig kanelspindelskivling, normalt en oktobersvamp, hade också just börjat komma igång.

 Kanske någon kvastmossa, men jag känner mig osäker på den. Tillägg 141127: Det är kvastmossa (bekräftat).

 Någon bägarlav med röda apothecier, och här finns också några arter att välja på.

Sena svampar

Nu har hösten till sist kommit på riktigt, träden har fällt sina löv; här i Dalby Nr 5.

 Fortfarande kan man hitta karljohanssvamp, i alla fall en ganska stor och fullt ätbar utan angrepp.

 En ensam stinksvamp hittade jag också.

Höst i Skåne

 Varma och ibland fuktiga höstdagar här i Skåne inbjuder till vandringar - som i lördags i Rövarekulan mitt i Skåne. Vattendraget på bilden är Bråån.

 Vi var ca 10 personer som genomförde en rätt spontan vandring, här uppe på kammen med Bråån nedanför.

 Benvedens frukter lyser vackert på hösten.  Man ser det brandgula fröet innanför det röda fröhuset.

 Så i söndags blev det en tur till det gamla alunbruket i Andrarum för att leta ängssvampar, som det har varit mycket gott om i höst.

 Det mest anmärkningsvärda fyndet var ärtröksvampen, också kallad ärttryffel (Pisolitus arhizus), som är en karaktärsart för denna lokal. Den har blivit utnämnd till Sveriges fulaste svamp.

 Dock, skär man itu den, så ser man det här vackra mönstret. De ljusa kamrarna liknar ärter och har gett svampen dess namn.

 Där fanns också dallergröppa (Phlebia tremellosa), en normalt ointressant svamp, som dock växte ganska dekorativt här.

 Idag besökte jag Häckeberga naturreservat just som boken börjar fälla sina löv.

 Ute på betesmarken Risen vid Genarp fann jag denna stora snöbollschampinjon med en hattdiameter på 22 cm.