Höstpromenader

 Fågelsång ligger på promenadavstånd (10 minuter) från min bostad och hit vandrar jag ofta. Trots att det är ett ganska begränsat område tar det sällan mindre än en timme att komma igenom eftersom det alltid finns mycket att se och uppleva vid alla årstider.  Nyligen noterade jag den första knoppen av vitskråp (Petasites albus) som brukar visa sig redan i december om det inte är snö. Kommer sedan snö och frost så vilar knopparna till vädret blir mildare. De är ganska frosttåliga.

 Här fanns också ostronskivling (ostronmussling) som är en god matsvamp. Jag samlade in en del till söndagens svampsoppa.

 Söndags tog jag tillsammans med en bekant en tur till Örups almskog.

Almskogen har i omgångar sedan 1980-talet drabbats av almsjuka och almarna ligger i allmänhet ner. Dessutom har det kommit mycket fläder, och, efter ett antal stormar och oväder har området blivit ganska risigt och svårgenomträngligt. Nästan all fläder är täckt med hättmossor.

 Judasöra finns på både alm och fläder. Jag plockade med mig en del som komplement till söndagens svampsoppa.

 Korkmussling växer vanligen på ek och är inte ätlig. Flera av dem i Örup hade fått en vackert lila påväxt.

Svampar i Östra Skåne.

 Den här hösten har jag snöat in på svampar mer än annars eftersom svamphösten har varit så intensiv. Nu har det dock börjat avta något, men fortfarande kommer det nytt.  - Denna söndag (28 september) hade vi (Puggehatten) besök av Bornholms Svampevenner och vi åkte runt till några lokaler i södra och östra Skåne.

 Först Örups almskog, där nu också nästa generation almar är på väg att dö, samtidigt som de gamla almlågorna snart har brutits ner helt. Gamla eklågor finns också, som här på bilden, med påväxt av korkmusslingar.

 Det finns gott om vildsvin i almskogen och här tog jag en bild på spår av vildsvinsklövar i leran.

 Vi besökte också Dunderbäcken vid Degeberga. Jag tog här en bild av en lite gammal igelkottröksvamp där taggarna börjat trilla av och igelkotten är på väg att bli skallig.

 Bokskogen vid övre stigen vid Forsakar.

Nedre vattenfallet vid Forsakar. Skyltar avrådde oss att gå stigen mot nedre fallet men den avskräckte inte Bornholms Svampevenner.

Så här ser en ung porslinsskivling ut.

Almskogen i Örup

Igår besökte jag almskogen i Örup tillsammans med en bekant (en annan svampnörd!). Örups almskog drabbades hårt av almsjuka för ca 20 år sedan och alla almarna ligger ner sedan länge. Det gör att det nu är gott om vedlevande svampar, och just denna period mellan höst och vinter är den mest givande om man har intressen åt det mykomana hållet.

 Svartöra är vanlig på de avbarkade amlågorna här i Örup, annars en sällsynt svamp.

Så här kan svartöra också se ut. Närmast ett hundlikt utseende.

 I almskogen fanns också gott om släktingen judasöra Judasöra växer mest på fläder och är ätlig om än inte så smakrik men den ger gott tuggmotstånd. Den förekommer i kinesisk matlagning och anses vara mycket nyttig.

Vi hittade också en vit variant av judasöra, annars känd bara från Italien och Slovakien.

 En annan njutbar matsvamp så här års är vinternagelskivling.

 Den växer innanför barken på almen och när barken lossnar tappar svampen lite fotfästet.

 Till sist: mycelmatta av vedbläcksvampen. Några fruktkroppar av bläcksvampen fanns förstås inte, det var alltför sent på året för det.

Fler vårblommor

 Våren var sen i starten i år men börjar nu komma i fatt. Många växter blommar samtidigt nu. Jag visar här fem olika vårblommor och en svamp från sex olika lokaler i Skåne.

 Backsippor från Risen vid Genarp.

Gullviva vid Skryllespåret mellan Södra Sandby och Dalby.

Majviva på Benestad backar.

Gullpudra vid Hjularöd.

Vätteros i Fågelsång vid Södra Sandby,

och sippskål i Örups almskog.

Körsbärsblom, orkidéer och toppmurklor

Förste maj hade blomningen i Körsbärsdalen vid Veberöd just nätt och jämnt kommit i gång. Nu, en vecka senare, står alla körsbärsträden i full blom. Hur det ser ut har jag visat i bloggen tidigare år.

 I Örups almskog, som vi besökte i lördags (5 maj) är marken täckt av skvallerkål (kirskål) och de flesta av almarna ligger ner, dödade av almsjuka sedan ett tiotal år tillbaka.

I kärret intill almskogen blommar nu åtskilliga fuktälskande växter, som t ex kärrbräsma (eller om detta är ängsbräsma?).

Orkidéer växte i kärret, gissningsvis Sankt Pers nycklar.

 I en annan kalkrik miljö, någon mil därifrån, fann vi årets första toppmurklor.

Skånska bilder

En av de mulna blåsiga dagarna begav vi oss till Kåseberga och gick upp till Ales stenar. I det rådande vädret såg man inte mycket av havet men stenarna fick en mer suggestiv, forntidsmässig framtoning än annars.




Det har förekommit en del konflikter mellan Riksantikvarieämbetet och en viss B G Lind om den rätta tolkningen av stenarna. Det är därför roligt att se att de båda beskrivningarna nu kan samsas sida vid sida så besökarna kan välja vilken av dem de vill tro på.




Eftersom det inte var så stor idé att fortsätta kustvandringen begav vi oss i stället till Örups almskog. Den är inte så mycket skog längre, nästan alla almar ligger ner sedan 15 - 20 år tillbaka. Vi följde en markerad stig men tappade snart kontakten med markeringarna och befann oss ute i terrängen klivande över stock och sten. Plötsligt såg och hörde vi en vildsvinsugga korsa vår väg cirka 20 - 25 meter framför oss. Det var också förklaringen till varför jorden var så uppbökad. Tyvärr ingen bild på grisen.


I söndags var det dags för utflykt med naturskyddsföreningen. Vi åkte buss till Hyby och vandrade därifrån under Nils Lewans kunniga ledning. Först passerade vi Hyby gård (slott?) med Skånes enda arktitektdesignade storkbo.





Här vandrar vi en kort bit längs banvallen till f d Lund - Trelleborgs järnväg ut på Hyby backar för matrast.







Slätten öster Malmö är småbackigt kuperad. I bakgrunden syns Lyngby kyrka, dit vi är på väg för att så småningom nå fram till en busshållplats mellan Genarp och Esarp.






Vi korsar f d Malmö - Genarps järnväg. Huset är f d järnvägsstationen i Toppeladugård och dessutom skymtar Gödelövs kyrka.