Sven Estridsen var kung av Danmark under åren 1047 - 1075 och anses ha medverkat till att kyrkan i Dalby byggdes - den äldsta bevarade stenkyrkan i Norden och därmed också i Skåne. Hans son Harald Hein som blev kung efter honom tros ligga begravd i Dalby. Sven Esridsen har alltså namn - metronymikon - efter modern Estrid, därför att hon var dotter till Sven Tveskägg och Sven använde sitt modersnamn som argument för att bli vald till kung över Danmark. Snorre som tyckte en norrman borde ha blivit kung kallar därför Sven genomgående Ulfsson i sin historia.
Men varför denna historiska utsvävning? Jo, därför att jag nyligen varit på stadsbiblioteket i Lund och läst bland annat ett nummer av den utmärkta tidskriften SkåneGenealogen. Här finns en intressant utredning av ägare och inneboende på gården Ullstorp nr 9, listan kan föras långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till "Estrid Christensdotter (!) född omkring 1638 på Hannas nr 2", dvs då Skåne var danskt (Det borde ha stått -datter i st f -dotter, men jag har överseende med det).
Artikeln utreder namnet Estrid historiskt och finner att det är fornnordiskt och anger det äldsta belägget i Sverige (!) till Uppland och nämner att den slaviska prinsessan Estrid var mor till den svenske kungen Olof Skötkonung. Man häpnar över dessa exempel och undrar vad de har att göra med namnets förekomst i Skåne.
Visst vet alla männiksor - inte bara i Skåne - att Skånes medeltida historia är dansk och inte svensk, men det är som om den kunskapen inte tränger in i medvetandet - inte ens hos personer som ägnar sig åt seriös historisk forskning och som verkligen borde veta. Att Skåne var danskt före 1600-talet kan de flesta om de blir tillfrågade direkt, men inte när omständigheten dyker upp i andra sammanhang. Är man generad över detta historiska faktum eller vad är det?
Det finns flera exempel på denna undermedvetna okunnighet. I somras besökte jag Bibliotek Väster - en filial till Lunds stadsbibliotek, och här hade någon skolklass gjort en utställning över skånsk historia från medeltid till nuitid, en utställning som bestod av illustrationer till konkreta situationer och händelser. Och allt var utmärkt och föredömligt. Men så skulle man sätta in vissa händelser i ett sammanhang och då behövde man lite material om den kyrkliga reformationen på 1500-talet. Men i stället för att redovisa lite om reformationen i Danmark har man klistrat på något om den svenska reformationen, och Gustav Vasa nämndes ett flertal gånger.
Man hade väl trott att åtminstone någon lärare borde kunnat se att det blev lite skevt med sammanhanget. Men det var ungefär som att man uppfattade text och bilder som från två skilda världar, den ena var projektet där Skånes historia var dansk, den andra (politiskt korrekta?) en som nödvändigtvis måste handla om Sverige.
Barocktonsättaren Didrik Buxtehude var verksam i Lübeck på 1600-talet, och den unge Johann Sebastian Bach skall ha fotvandrat till Lübeck för att höra honom spela på orgeln. Buxtehude ansåg sig själv vara dansk snarare än tysk. Man vet inte var han föddes, men fadern var organist i Lübeck, Helsingør och Helsingborg under tiden för Didriks födelse, Han skulle alltså kunna vara född i Helsingborg. Jag nämnde det en gång inför ett större sällskap och flera frågade intresserat "Kan han alltså ha varit svensk?"
Nej, det kunde han inte.
Och detsamma gäller om Tycho Brahe. Han var född i Knutstorp i Skåne men han var inte svensk.
När man har blivit pensionär och har all tid i världen, då tycker man inte det är så bråttom att göra saker, man hinner ändå, ända tills man börjar inse att det håller på att bli för sent.
