Det förekommer ibland i pressen uttryck för någon sorts syskonrivalitet mellan Malmö och Lund där man ömsesidigt försöker nedvärdera den andra parten och beskylla den för att helt sakna kultur. Nyligen har en sådan debatt förts i Sydsvenskan. Dvs, det är mest från Malmö som dessa angrepp mot Lund kommer. Vi i Lund brukar inte bry oss så mycket, vi vet ju ändå att Malmö bara är vår hamnstad liksom Piraeus var hamnstad till Athen.:-)
Nåja, vad jag egentligen ville säga och hävda var att vi i Lund har en alldeles enastående kulturföreteelse nämligen Filosoficirkeln. Varje tisdagkväll kan man lyssna till populärvetenskapliga föredrag av mestadels mycket hög kvalitet. Det kan handla om allt från naturvetenskap till språk, historia, litteratur och samhällsvetenskaper. Inte så ofta naturvetenskap kanske, eftersom vi också har en naturvetarcirkel på onsdagar, men vi har hört om matematik och astronomi och om universums historia och livets ursprung. Mest dominerar humaniora och vi har fått många insikter i postmodernismen och dess fel och förtjänster, framför allt felen eftersom postmodernismen nu har blivit omodern liksom dadaismen blev det när tjugotalet var över.
Men det är inte så mycket filosofi i filosoficirkeln även om det förekommer. Det var nog betydligt mer i början, eftersom cirkeln startades som protest mot den akademiska undervisningen i teoretisk filosofi. Efter Gunnar Aspelins pensionering 1963 hade ämnet nämligen tenderat att enbart syssla med den anglosaxiska analytiska filosofin vilket många uppfattade som lite tråkigt fantasilöst. Filosoficirkeln skulle då ägna sig åt den kontinentala filosofin och utvidgade så småningom sitt intresseområde till att omfatta alla vetenskaper precis som filosofin under antiken.
För egen del tillhörde jag en generation som precis hann med att uppleva
Gunnar Aspelin. Hans föreläsningar var synnerligen inspirerande och innehållsrika. De framfördes på ett sätt som idag skulle vara helt otänkbart: han föreläste från katedern från ett manuskript som han delvis läste innantill från. Aspelin hade också författat kurslitteraturen i Filosofins historia "Tankens vägar" som jag fortfarande finner läsvärd. Han läste dock inte innantill från sin egen bok som gamle Borax lär ha gjort på 1910-talet enligt
Piraten i Tre terminer.
Vi fortsatte söderut längs med landborgen med utsikt över Öresund. Vädret gjorde att Kronborg var nätt och jämnt synligt på andra sidan. Efter en stund nådde vi Pålsjö slott och en annan tunnelliknande häck, nu av avenbok. Den kallas Mörka gången.
