ESS i Lund

En stor forskningsanläggning ESS (European Spallation Source) planeras att byggas nordöst om Lund i området mellan Brunnshög (Brøndshøj) och Odarslöv (Otherslev). Man ska producera neutroner genom att accelerera protoner mot ett strålmål, som enligt planerna skall utgöras av 30 (40?) ton kvicksilver (andra strålmål, som wolfram, har diskuterats men blir troligen inte aktuella.

Min åsikt om lämpligheten att placera en sådan anläggning nära Lund överensstämmer i stora drag med de synpunkter som omfattas av Lunds Naturskyddsförening.

Flertalet av Lunds kommuns politiker och ledningen för Lunds universitet understöder mycket kraftigt planerna på ESS och tenderar att bortse från miljöeffekterna. Man undviker att tala miljö genom att hänvisa till att det kommer att ske en miljöprövning när det färdiga förslaget föreligger, Finner man vid miljöprövningen att anläggningen inte uppfyller kraven, kommer anläggningen inte att byggas, försäkrar man.

Detta argument framförs alltid av förespråkarna så fort man ifrågasätter ESS. På så vis undviker man konsekvent att tala om påverkan på omgivningen och kan köra vidare utan hänsyn till miljöproblem. Detta är knappast trovärdigt; processen har gått för långt för att man ska låta en miljöprövning stoppa anläggningen.

Denna misstanke bekräftades i går torsdag då Lunds kommunpolitiker hade inbjudit till dialog med invånarna. Vissa "försiktigt kritiska" politiker antydde att ESS inte skulle gå att stoppa i det nuvarande läget. Miljöprövningen kan möjligen ändra villkoren för bygget marginellt.

Detta ser jag som ett stort problem: att man helt kan bortse från miljökonsekvenserna genom att hänvisa till en till sist kommande miljöprövning, som i den situation som då föreligger, inte kan få någon betydelse utan en enorm prestigeförlust som varken Lunds kommun, Lunds universitet eller Sverige som nation kommer att tillåta.

Flickan

Vi har varit på bio igen. Närmare bestämt har vi sett "Flickan", på biografen Södran i Mejeriet i Lund. En fängslande film om en tioårig flicka som lämnas i stort sett ensam under en tid. Filmen beskriver hennes upplevda verklighet, bland mycket annat hur ansvarslöst vuxna människor kan bete sig, särskilt när de tror sig vara utom kontroll av andra vuxna. Mot slutet tonar filmen ut medan flickan svävar ut över omgivningen i en luftballong, bort från den bisarra verklighet, befolkad av enfaldiga vuxna och otrevliga jämnåriga.

Men filmen slutar inte här, vid det naturliga slutet. I stället tonar inledningsscenen in igen och ett påklistrat, pseudolyckligt slut på filmen följer. Detta uppfattade vi som mycket onödigt, och jag beslöt mig för att välja det första slutet som filmens riktiga.

Så undrar man om filmmakarens avsikt, hur skulle man uppfatta filmens slut?

Det påminde mig om en bok jag läst för 25 år sedan och som heter "Bach, Escher, Gödel. An eternal golden braid" av Douglas R Hofstadter. Varje kapitel i boken är en dialog, i många av dialogerna kallas huvudpersonerna Achilles och Tortoise (sköldpaddan). Här har Achilles de högtflygade, luftiga idéerna, medan sköldpaddan är mer jordnära och kritiserar Achilles idéer.

I en av de mest intressanta dialogerna "Aria with Diverse Variations" (titeln alluderar på Bach's Godbergvariationer) diskuteras hur man avslutar en bok på ett för läsaren oväntat sätt. Eftersom en bok har en väldefinierad fysisk form, så vet läsaren att historien närmar sig slutet genom att bokens återstående sidantal blir allt mindre. Ett sätt att dölja det verkliga slutet, är att låta texten fortsätta också efter att berättelsen avslutats. Det kan läsaren genomskåda genom att försöka finna skillnader i stil, innehåll eller på annat sätt. Detta kapitel i boken är så att säga självbeskrivande genom att stilen ändrar karaktär drastiskt ett par sidor före det formella slutet. Fast. Är det så enkelt? Finns det kanske också ett annat slut, tidigare eller senare?

Filmen Flickan tycks mig vara en tillämpning på Hofstadters idé om olika möjliga slut. Fanns det kanske fler tänkbara slutpunkter? I så fall bör jag kanske återvända till Mejeriet och se filmen en gång till. Snöröjningen i Lund är för tillfället inget vidare, en massa snövallar överallt så man knappt kan stiga av bussen. Plus att bussen aldrig kommer när den skall. På hållplatserna finns displayer med tidsangivelser där det står att bussen kommer "om 0 minuter", men "0 minuter" varar ibland 10 minuter. Och inte kan man parkera bilen heller.

Revingefältet på vintern

Djuren på Revingefältet ser ut att klara vintern bra trots snö och kyla. De blir naturligtvis utfodrade så de slipper krafsa fram allt ätbart från den frusna marken.

Normalt äter jag kött sällan eller aldrig med tanke på djurhållningen, men kött från djuren här ute skulle vara acceptabelt. Det gäller bara att veta var man får tag i det.


Den här bilden, tagen ur sitt sammanhang (man fick inte fotografera där), illustrerar min åsikt om transport av slaktdjur.
På annat ställe har jag skrivit vad jag tycker om utbyggnad av motorvägsnätet och vad det medför i ökning av onödiga och olämpliga transporter.

Vinterutflykt till Fyledalen

Lunds Naturskyddsförening anordnade en vinterutflykt till Fyledalen, för att vandra i det vackra landskapet och se på fåglar - Fyledalen brukar vara känt för rovfåglar vintertid.

Här stiger vi av bussen i Röddinge.




Första biten, fram till Röddinge idrottsplats blev det till att pulsa i djup snö. För min del gick jag sist, dels för att kunna fotografera, dels för att få vägen lite upptrampad åt mig.






Nu är vägen plogad och gruppen på cirka 25 personer pausar för att studera fågellivet, mest de vanliga småfåglarna. De rovfåglar vi fick se var ormvråk och glada, medan örnarna inte visade sig den här gången.





Här på landsvägen parallellt med den gamla järnvägen fick vi syn på en storskarv som förirrat sig inåt landet. Nej, den syns inte på bilden.






Här går vi en bit på den gamla järnvägen (Malmö - Tomelilla) vid Fylan.








Tillbaka till Röddinge kunde vi värma oss ett slag i hembygdsgården, dvs den gamla skolan, i väntan på bussen tillbaka till Lund.

Skånes mittpunkt

Nyligen besökte jag Höör för att företa en pilgrimsvandring till Hallaröd - mer om detta kommer senare i en annan blogg. I Höör hade man nyligen uppfört ett konstverk för att utmärka Skånes mittpunkt, givetvis en mycket betydelsefull punkt. Det påminde mig om när jag för snart sju år sedan besökte Medelpad, där man ville få alla gästande turister att besöka Flataklackarna som påstods utgöra Sveriges mittpunkt. Man kunde få diplom som visade att man varit på Sveriges mitt. Något diplom utdelas dock icke i Höör, åtminstone inte ännu så länge.

Mer intressant vore kanske att hitta universums mittpunkt, men om denna har Piet Hein uttalat sig:

"At jeg er universets midte
er ingen hazarderet dom
Jeg slutter mig rent logisk til det
For resten er jo udenom"

Motionsspår på vintern

Motionsspåren från Skryllegården öster om Lund är plogade bara i närheten av startpunkten. Den yttre delen av enmilaspåret fungerar nu i stället som skidspår. Jag pulsar i snön längs leden och försöker undvika att gå i skidspåret. På två timmar möter jag bara två skidåkare.




Vid det här stängslet hänger en snösträng ner mellan stolparna. Formen följer utseendet för en fritt hängande kedja - se t. ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Catenary . Snön omsluter dock ingenting utan hänger fritt, vilket avslöjas då man försiktigt nuddar vid den - inte tillräckligt försiktigt, hela strukturen upplöstes i intet.




Torkade eller frusna fröställningar från vildkaprifol längs spåret.