Norra Öresundskusten

 Jag fortsatte vandringen längs Öresundskusten, nu från Mölle via Höganäs till Domsten, där den tidigare promenaden började (se nedan).

 Vandringen tog mig genom betesmarken Möllehässle, så nära stranden som möjligt. Man kunde också längs den gamla banvallen, som dock används som cykelbana, så jag föredrog strandkanten.

På avstånd giraffen i Höganäs - en lyftanordning i hamnen, som på detta avstånd liknar en giraff.

 Sandlök (Allium vineale) växte på kustheden.

 Jag närmar mig Höganäs hamn och lyftkranen är nu inte fullt lika girafflik.

 Men döm om min förvåning när jag passerar över Sundstorget i Höganäs och får se en riktig giraff - om än bara en skulptur.

 Jag forsatte längs trista golfbanor och nådde fram till Viken,

och sedan var jag tillbaka i Domsten - se den förra vandringen.

Öresundskusten

 Några av dessa heta sommardagar vandrade jag från Domsten till Landskrona längs med kusten. Vinden svalkade något och gjorde promenaderna behagliga. Jag delade upp sträckan på tre delar:
Domsten - Råå (ca 18 km), Råå - Rydebäck (ca 4 km) och Rydebäck - Landskrona (ca 15 km).

 Första dagen tog jag tåget till Helsingborg och därifrån buss till Domsten. Vi ser här utsikten över sundet från badplatsen i Domsten mot Helsingør. Kronborgs slott syns till vänster om staden.

 Efter några km nådde jag Hittarp. Ganska mycket sjöfågel, liksom längs större delen av stranden. Fortfarande är Kronborg längst till vänster.

 Förbi Sofiero slott längs strandremsan.

 Nu har jag nått Helsingborg och nu ligger Kronborgs slott mitt för Helsingør.

En "selfie" i Norra hamnen.

Här passerar gång- och cykelbana under både Oljehamnsleden och Malmöleden.

Ett konditori i Miatorp skryter med att ha nybakat hela sommaren, men vad hjälper det när man samtidigt har semesterstängt?

 På väg in mot Råå, ursprungligen fiskeläge, nu en ganska fashionabel stadsdel i Helsingborg.

 Vid badstranden i Rydebäck, i ett havtornssnår anser jag mig ha funnit havtornsticka.

 Vandringen fortsätter. Här vid Fortuna är det gott om backsvalor i luften, antagligen oroade över att jag kommer nära deras bon.

På toppen av Glumslövs backar: utsikt mot Rustningshamn och Ålabodarna.

 Till sist nådde jag Landskrona via Citadellsparken. Jag fortsatte till centrum där jag tog trådbussen till stationen och sedan tåget till Lund.

Sommarsvampar kring Lund

 Generellt sett är det inte mycket svamp i markerna nu, eftersom det har varit mycket varmt och torrt.
Men lite kan man hitta, både inne i Lund (Tunaparken) och i Skrylleområdet vid Södra Sandby. Det är mest vedsvampar (som tickor) men också några markväxande.

 I Tunaparken är hartsticka ganska vanlig på de gamla bokarna. Den är en ganska aggresiv vitrötare men är samtidigt rödlistad. Det föreligger alltså en konflikt mellan att bevara svampen och att bevara gamla bokar i Lunds parker. Parkarbetarna har tidigare avlägsnat gamla fruktkroppar i ett fåfängt hopp att angreppet då ska upphöra, men när jag besökte parken var det gott om ny unga svampar.

 Här var också en del blodsopp, dels gamla halvruttna fruktkroppar som var för gamla att äta. dels nya småttingar på gång.

 Vid motionsspåren i Skrylleområdet växer lackticka på flera ställen. Det är en vacker svamp, fast just nu finns här också antingen mycket gamla eller mycket små och unga fruktkroppar. De växer alla på gamla stubbar och utgör alltså inget hot mot skogen eller motionärerna.

 På en gammal nedbruten boklåga växte hjulbrosking.

Och i år har det varit gott om lysticka, särskilt här i Skrylle. Den fanns i mängder här på flera lågor. Lystickan är en utmärkt färgsvamp, som färgar ullgarn rött eller lila.

 Matsvamp till sist: kantkremla fanns det gott om och den var ung och fräsch. En del andra lite äldre kremlor tål regn dåligt och ser vissna och gamla ut.

Bjärnum och Vittsjö

Med Skånetrafikens sommarkort kan man nu utforska området mellan Hässleholm och Markaryd, vilket har blivit aktuellt nu när pågatågen har nått dit. Jag bestämde mig för två utflykter, en till Bjärnum och en till Vittsjö. I princip går det lätt, men det gäller att ha en viss tolerans för att tågtrafikens tillförlitlighet inte är helt perfekt.
 Första gången jag skulle åka till Bjärnum ville det sig inte alls. Jag skulle passa pågatåget i Hässleholm 9.52 (nästa tåg tre timmar senare) men Öresundståget dit var så sent i Lund att jag ändrade mig och åkte till Ystad i stället. Nästa gång gick det bättre. Både Öresundståg och pågatåg var i tid och jag anlände till Bjärnum utan försening.

 Vandringen gick runt två sjöar: Bjärlången och Dalsjön. Här börjar själva slingan vid badplatsen vid Bjärlången.

 Vandringen gick genom både betesmark och skog.

 Det fanns massor med kantareller men alla små, mycket små.

 Mitt inne i skogen fanns ett dockhus.

 Vandringen fortsatte kring Dalsjön. Jag återkom till Bjärnum station en kvart innan tåget skulle gå. Men tåget var inställt, visade det sig och en utlovad ersättningsbuss kom inte. Men däremot kom den ordinarie bussen, linje 532, som turligt nog fortfarande går parallellt med järnvägen. Bussen kom till Hässleholm 5 minuter efter Öresundstågets aviserade avgång mot Lund, men eftersom tåget var försenat, så hann jag precis med det.:-)

 Nästa utflykt gick till Vittsjö och även denna dag var tågen i tid. Jag planerade att gå 3 km till Ubbalts naturreservat och där gå den röda slingan.

 Till stor del gick denna längs Vittsjön.

 Här fanns en rastplats längst ut på sjön. Även här var det gott om kantareller, men mycket små.

 Jag återkom till Vittsjö lagom till tågets avgångstid men tåget var försenat. Tåget på bilden är på väg till Markaryd för att vända och återkom efter 20 minuter. Omigen fungerade övergången i Hässleholm eftersom nästa tåg inte heller höll tiden. Senare på kvällen kollade jag Skånetrafiken på webben och såg att järnvägstrafiken till Markaryd nu var inställd därför att tåget gått sönder.
 Medan jag väntade på tåget kom jag i samspråk med ett äldre (nåja, något äldre än jag) par från Vittsjö som berättade hur det såg ut i byn "förr i världen".

Vandring norr om Halmstad

 Under helgen 27 - 29 juni deltog jag i en pilgrimsvandring norr om Halmstad. Den finns mer utförligt beskriven i bloggen Pilgrim i Skåne, så här kommer en liten komplettering. Vi utgick från Kärlekens kyrka i norra delen av Halmstad. Det finns alltså en stadsdel i Halmstad som heter Kärleken. Namnet har några olika förklaringar, men ett förslag är att det tidigare fanns tre torp som benämndes respektive Tron, Hoppet och Kärleken.

 Första dagen hade vi fint vandringsväder och gick genom ett vackert öppet landskap, norrut mot Kvibille.

 Det var nog inte vi som vandrade som utgjorde hotet mot bygdens katter,

 Paus vid en golfklubb.

Nästa dag lämnade vi Kvibille (känt för osttillverkning) på väg mot Steninge.

 Regn hela dagen och dessutom asfalt hela vägen gjorde att detta just inte blev favoritsträckan.

 På grund av vädret ankom vi tidigt på eftermiddagen till Steninge med vacker trädgård.

 Vi tog en extra utflykt till Skipås naturreservat vid havet. Uppe från berget såg man en vacker utsikt över havet, vilket påminde mig om utsikten från Stenshuvud. Här ser man Kattegatt, från Stenshuvud ser man Hanöbukten.

 Nästa dag vandrade vi längs kusten mot Tylösand.

 Den lilla ön ute i sjön heter Tylön. Åke Ohlmarks har skrivit en bok "Svearna i saga och hävd" och diskuterar begreppet "Ultima Thule" som använts av diverse antika författare. Han menar att Thule eventuellt skulle kunna betyda Tylön. Det är lite svårt att ta en sådan hypotes på allvar.

 Vi ankom söndag kväll till Sankt Olofs kapell i Tylösand. Kapellet skall vara en trogen återuppbyggnad av den gamla kyrkan i Lidhult i västra Småland, som ersattes av en nybyggnad på 1800-talet.