Idag på stadsbiblioteket

Idag besökte jag stadsbiblioteket i Lund och läste bland annat i tidningen Språket en artikel av Jan Stolpe om ord i 1500-talsfranskan och hur vissa ändrat betydelse fram till idag fast de ser ut och stavas likadant. Jan Stolpe har ju bland annat översatt Montaignes essäer, som jag fortfarande håller på att läsa (är i slutet av del 2, finns tre delar). Jag har skrivit om Montaigne med flera tidigare i denna blogg. Om någon tycker jag tar lång tid på mig med läsningen, så är det riktigt, man kan inte bara gräva ner sig i 1500-talet utan måste varva med annan litteratur emellan. Alltnog, Jan Stolpe noterar att han gått i en del fällor vid översättningen av Montaigne, till exempel betyder courage inte mod, som det gör idag, utan hjärta. Och domestique betyder inte tjänstefolk utan vän i huset, vän till familjen. Med dessa och andra anmärkningar i åtanke fortsätter jag nu min läsning av Montaigne i Stolpes översättning, däremot börjar jag inte om från början igen.


Utanför biblioteket, på den plats som nu heter Petriplatsen, finns en påminnelse om att en av Lunds 22 medeltida sockenkyrkor stod här. Alla utom 2 förstördes vid reformationen 1536. Denna kyrkas namn, på plaketten försvenskad, var Sankt Peder i bredgaden (på danska) resp. Sankt Petri in lata platea (latin).
Gatan (Bredgatan) har alltså haft sitt namn sedan 1200-talet.





På Petriplatsen finns av någon anledning en staty av Carl von Linné. Flitiga personer ser till att han alltid har en blomma i handen, idag ser den dock lite vissen ut.







På gräsmattan växte glitterbläcksvamp i varierande stadier av förruttnelse.








Idag har jag också druckit ut den sista flaskan öl jag köpte på Ærø.

Skåneleden mellan Glimåkra och Osby

Vi tog oss med tåg och buss till Glimåkra för att gå 20 km längs Skåneleden till Osby. Här en bild av Glimåkra kyrka.







Under en matrast i en vacker blomsterhage blev vi iakttagna av 15 nyfikna kvigor. Vi märkte inget förrän vi väcktes av ett plötsligt och högljutt MUU.






Här och där hittade vi lite kantareller, tillsammans blev de ett välkommet tillskott till lunchen dagen efter.








Det fanns flera stengärdsgårdar av imponerande höjd och längd, alla bevuxna med ett sammanhängande mosstäcke.







Liksom i övrigt i sommar så ville vädret inte rätta sig efter prognoserna. Minns inte om det var DMI eller SMHI som påstod att denna tisdag skulle vara veckans regnfria dag. Men vi upplevde flera korta regnskurar, följda av uppklarnande och sol. Som på denna bild.





Helge å rinner upp i Småland, vid Rydaholm, och rinner ut i Hanöbukten vid Gropahålet i Yngsjö. Här korsar vi den när vi är nästan framme i Osby.






Framme i Osby (kyrkan i bild). Klockan är nästan 7, tåget till Lund går 19.02. Vi lämnade Glimåkra cirka 10.40 så den 20 km långa vandringen har tagit 8 timmar och 20 minuter.

Ærø

Om man är två personer som gärna vill åka bort en lagom bit så här på sommaren, och när vi aldrig besökt Ærø men länge tänkt oss vilja dit .. ja då gör man till sist slag i saken och åker dit tillsammans.

Ærø är en av de många danska öar som man måste åka båt till. Söder om ön finns den västligaste viken av Östersjön och norr om ligger "det fynske Øhav".

Befolkningen på Ærø är blygsamma 7000 - vilket är ungefär hälften så många som för 100 år sedan. Ön lever traditionellt på sjöfart men numera kanske mest turism. Så här i början av juli hade turistströmmen (som nog i första hand kommer från Tyskland) inte hunnit komma igång.

Det är imponerande att en ö med så liten befolkning ändå kan hålla sig med 4 olika bilfärjelinjer, där var och en har cirka fem - sex avgångar per dag.


Huvudorten Ærøskøbing hade 2003 mindre än 1000 invånare och är i stort sett opåverkad sedan 2 - 300 år. Åtskilliga hus är från 1700-tal och själva gatumiljön är typisk för ett samhälle från den tiden. Husen är byggda i en stil som påminner om Nordtyskland och visar på ett historiskt sammanhang mellan Ærø och hertigdömet Slesvig-Holsten. Sedan 1864 tillhör Ærø dock "kongeriget" (Danmark).



Vi bodde på vandrarhemmet i Marstal, vilket passade oss alldeles utmärkt. Marstal var (och är till stor del fortfarande) en utpräglad sjöfartsstad. Vår utsikt från rummet var över ett skeppsvarv, som till synes fortfarande var aktivt. Man kunde också delta i vandring i "Carsten Jensens fotspår". Carsten Jensen är aktuell med boken "Vi, de druknede" som kom ut för några år sedan och skildrar forna tiders hårda liv i Marstal, dels vardagslivet till sjöss för männen, det osäkra hemmalivet för kvinnorna och barnen, dels påfrestningarna under de många sjökrigen.

Marstal är också stockrosornas stad, överallt växer de som ogräs, ungefär som maskrosor hos oss.


Marstal har också ett mycket omfattande och intressant sjöfartsumseum där vi tillbringade några timmar en förmiddag. Man påminns om att Danmark, som i dag associeras med smör och fläsk (och öl), fram till mitten av 1800-talet främst var en sjöfararnation. Bilden visar lekplatsen på innergården där barnen kan sysselsättas med att leka båt och hamnn medan föräldrarna vandrar runt på museet.



En av dagarna företog vi en vandring på cirka 14 km längs "Øhavsstien" från Marstal till Ærøskøbing. Stigen var omväxlande, till stor dels längs kusten.






Strandmalört förekom i stor mängd.

Bilder från Småland

För en skåning som ibland besöker Mellansverige så utgör Småland oftast en ointressant transportsträcka av tallmoar och ful granskog. Antingen färdas men med bil motorvägen mellan Markaryd och Ödeshög, där bekväm marschfart är 140 km/tim (kör man fortare kan man bli av med körkortet, sägs det). Eller åker man X2000 mellan Hässleholm och Mjölby och kan inte se ut genom fönstret utan att bli sjösjuk.

Men det riktiga Småland är inte motorvägens och järnvägens ödemark utan de gamla vägarna som sammanbinder kulturbygderna. Lövängar, ekskogar, medeltida kyrkor, fornlämningar, gravfält från järnåldern. Ett helt annat Småland, som vi nyligen genomvandrat.


Hallsjö gravfält mellan Kånna och Hamneda.








Vid de många sjöarna finns ofta en bastu eller sauna. Här har någon dock eldat lite oförsiktigt.








Blomman Natt och Dag är sällsynt i Skåne men ganska vanlig här i Småland.








Gamla E4:an som var huvudstråk före motorvägen har gjorts om till turistväg och kallas nu riksettan. Den stämmer dock inte helt med den gamla väg som före 1962 utgjorde den riktiga Rikshuvudvägen 1.






En okonventionell varningsskylt för lekande barn.