Lite svamprelaterat

 Några bilder från diverse svamputflykter under andra delen av augusti kommer här.

 I Skäralid på Söderåsen hittar man ibland en vacker och sällsynt fingersvamp som heter Ramaria bataillei men saknar svenskt namn.

 Här ser den ut att växa i en häxring.

 Från en exkursion med Puggehatten - Skånes mykologiska förening till Verkeån i östra Skåne.

 Här fann vi en del matsvamp, bland annat rödgul taggsvamp ...

 ... och den nära släktingen blek taggsvamp som är en bättre matsvamp.

 Från Klåveröd på sydsidan av Söderåsen en slemsvamp (myxomycet) på björnmossa.

 Röd fliugsvamp är ganska tacksam att fotografera. Också från Klåveröd.

 Stolt fjällskivling i Sandby mosse bland hästgårdarna till Flyinge.

 Från Fyledalen öster om Sjöbo: rak fingersvamp och igelkottröksvamp.

Sövde och Söderåsen

I lördags var jag på exkursion med Puggehatten (Skånes Mykologiska förening)på en udde i Sövdesjön, närmare bestämt en ekhage i närheten av Sövde by.

 Det fanns en hel del att notera och kanske plocka,

 t. ex. denna magnifika karljohanssvamp. Det är mycket karljohan på gång, de allra flesta ännu mycket små. Det behövs regn för att de ska växa till sig och inte torka bort.

 Det fanns flera ekar med oxtungssvamp i olika storlek.

 Den här vackra snoken låg och vilade sig på gamla boklöv. De gula fläckarna på huvudet är ett säkert kännetecken på att den inte är en huggorm.

I söndags gick jag en vandring ledd av Karin Hoffman och som var gemensam med Friluftsfrämjandet Söderåsen. Vi utgick från Klåveröds vandrarhem och gick en slinga runt åsen tillbaka till utgångspunkten. Här passerar vi genom Skorstensdalen, där jag vandrat tidigare. t ex våren 2011.

 Traneröds mosse var nyspångad och man kunde gå torrskodd över.

 Här i Vargadalen ska Skånes sista varg ha skjutits på 1800-talet. Det är kanske snart dags igen att börja skjuta vargar.

Utsikt från fågeltornet i Höjehall. Man ser Öresund vid horisonten.

Klåveröd igen

Ett nytt försök att rekognoscera vandringsleden från Klåveröd till Kvärk och tillbaka till Klåveröd på västra sidan av Söderåsen lyckades lite bättre den här gången. Vi vandrade först längs med Dejebäcken som på bilden till vänster





... och fortsatte sedan längs en skogsväg som tog oss cirka 100 m upp och vandrade längs med branten. Utsikten ner mot Dejebäcken blev bättre ju närmre kanten man vågade gå.






Så småningom vände vägen i en vid båge och landskapet ändrade gradvis karaktär och vi kom in i en glesare skog med högstammiga bokar.










I närheten av Kvärk ett öppet landskap med gamla flerstammiga ekar, troligen resultat av skogsbete för länge sedan.










Rester av äldre bebyggelse där Kongaövägen ansluter till Kvärkavägen.







Efter 5 timmar och 12 km tillbaka till Klåverödsdammen.

Söderåsen vid Klåveröd

I tisdags begav vi oss till Klåveröd i västra delen av Söderåsen för att rekognoscera inför en kommande vandring. Vädret var klart och soligt och ganska varmt. Vi rundade Klåverödsdammen






... och gick längs en stig uppför en backe för att finna Skåneleden och vandra österut. Nu var det inte så enkelt, den led som tycktes gå österut var den västra grenen, medan den östliga gick norrut och var skymd för oss.





Vi vandrade dock glatt på, vägen såg riktig ut med bokskog och gamla stengärdsgårdar som avskilde för länge sedan inmutade ägor.






Vi vandrade genom Skorstensdalen, fast det insåg vi först efteråt.









Harsyra fanns i mängder, en del blommar var mer rödaktiga än vita.






Här började vi ana oråd och jag satte på min GPS som jag borde haft igång hela tiden, och mycket riktigt visade det sig att vi gått i helt fel riktning. Och ändå lyste solen så det borde inte ha gått att ta fel på kompassriktningen. Men om man inget misstänker. så går det så här.




Vi återvände till punkten där vi tagit fatt i Skåneleden och började vandra i rätt riktning. Här passeras ruinerna av Klåveröds vattenmölla och då är vi på rätt väg.







Kärrviol växer i fuktstråken.







Plötsligt börjar man glida på fjorårslöven. Det visar sig att det ligger is under löven. Här nere i bäckravinen dit solen nästan aldrig når har det alltså inte töat upp sedan i vintras. Lövtäcket har väl också isolerat.






Här vid Dejebäcken insåg vi att vi inte skulle hinna reka hela slingan idag och fick återvända till utgångspunkten.







Klåverödsdammen igen.