torsdag 29 september 2011

Dubuffet i Lund


På Skissernas museum i Lund (tidigare kallat Arkiv för Dekorativ Konst) visas nu en utställning av Jean Dubuffet som arkitekt. Dubuffet är känd som utövare av den "råa konsten" (art brutal) och hans monumentalkonst är ett uttryck för detta. Mycket av denna monumentalkonst blev inte mer än skisser och försök. Bästa exemplet är kanske "Salon d'éte´" som planerades för Renaults huvudkontor i Paris men stoppades. Det tog åtskilliga år av rättegångar innan Dubuffet fick rätt och fick tillstånd att slutföra projektet men då - ville han inte längre. En av de bästa serierna i utställningen är en rad satiriska teckningar av advokaterna i målen, skildrade som "huvudfotingar" ungefär som de var ritade av en treåring.

onsdag 28 september 2011

Vackra höstdagar

I söndags vandrade jag i Jægersborg Hegn en bit norr om Köpenhamn. Man åker med Öresundståget öve bron och efter ett tågbyte är man i Skodsborg. En kort vandring från stationen och man befinner sig vid Bøllemosen som en tidig söndagsförmiddag ligger spegelblank och fridfull och två änder simmar runt i sjön. Namnet Bøllemosen är en vits på mosebølle (dvs, odon) som förekommer ganska rikligt i vegetationen runt sjön.



Efter någon timme kom jag ut i Nærum koloniträdgård, som liknade koloniträdgårdar här hemma, utom att någon hade byggt sig en rejäl kolonistuga i två våningar, vilket jag inte har sett någon annanstans.





Så småningom kom jag till Jægersborg Dyrehave och som det var en vacker höstsöndag så fanns det gott om promenerande människor. Ett sällskap färdades i en landå, vilket förde tanken till en film av Truffaut och franskt 1800-tal och skogen i Fontainbleau.





En annan dag befann jag mig på Söderåsen. närmare bestämt i bokskogen på Klövahallar och begrundar utsikten ner mot Dejebäcken.






I den angränsande granskogen fanns en hel del kantareller.

onsdag 21 september 2011

Några lustiga svampar och en fluga


Idag gjorde jag en utflykt till Borstbäcken norr om Vombsjön för att plocka matsvamp. Det blev en del trattkantareller och svart trumpetsvamp men mest blek taggsvamp. Och en del trevliga och lustiga fynd.
Figuren på bilden som mest ser ut som skogstrollet är undersidan av en platticka som växer på en boklåga. De märkliga gallerna på ena sidan är orsakade av en fluga som heter Agathomyia wankowiczi och som lägger ägg i svampens porlager. Plattickan är en vanlig svamp i Skåne och det är också ganska vanligt att påträffa den med galler av det här slaget. Så flugan borde vara vanlig, men trots det påstås det bara finnas tre personer i Sverige som har sett den (dvs också vetat vad de sett). Den lär vara liten och rödgul.


Jag var också i Sjöbo ora där det ävenledes fanns gott om blek taggsvamp. Samt rutbläcksvamp som är logo för Skånes mykologiska förening Puggehatten. Längst till höger i bilden växer en stor lökbroskskivling. Det fanns rätt många av dem och de fick hela skogen att lukta vitlök.

torsdag 8 september 2011

Jokkmokk mykologiveckan

Förra veckan var det mykologivecka i Jokkmokk långt i norr och bort i lappmarkerna. En antydan om detta fick man redan i ortnamnsskyltningen. Den lulesamiska stavningen av Jokkmokk är Jåhkåmåhke vilket är sammansatt av ett ord som betyder (mindre) vattendrag och efterleden landtunga mellan två vatten där man måste dra båten över land. Ett alternativt namn
är Dàlvvadis som betyder vintermarknaden och syftar på att man hålllit vintermarknad i Jokkmokk så långt tillbaka som någon minns och åtminstone sedan medeltiden.






Landskapet har en karg skönhet där trädvegetationen främst består av fjällbjörk, tall, gran och olika videarter. Utblickarna mot fjällvärlden är vidsträckta, men det finns också tät skog.











Vi var cirka 60 mykologer som blev guidade ut i naturen av lokala och mycket kunniga vägvisare. Vi fick höra föredrag om hur naturvårdarna för en tidvis ojämn kamp för att behålla den biologiska mångfalden och måste slåss mot de statliga jättarna Vattenfall och Sveaskog om gammelskogens bevarande. Bilden visar vattenmagasinet ovanför Heliga fallet i Tjaktjajaure.

Kerstin Ekman beskriver i "Herrarna i skogen" de svårigheter som möter den som vill bevara gammelskogen och den oförståelse man möter hos myndigheter och storbolag som inte inser att den biologiska mångfaldens bestånd inte är något romantiskt pynt utan livsviktig för människans överlevnad.
Men det tar tid och engagemang att lära sig och inse den riktiga skogens (alltså inte granåkern) betydelse och kvaliteter, att upptäcka och känna igen alla sällsynta och hotade arter. "Till slut visste jag också var rosentickan och rynkskinnet växte och var de sista brunkullorna gömde sig. Men en enda människas mycket bristfälliga kunskap räcker inte för att värna skogen" (Kerstin Ekman, ref. enl. ovan.) Kerstin Ekman återkommer ett par gånger till i boken till det alittererande paret rosenticka och rynkskinn och det var med viss tillfredsställelse jag kunde konstatera att vi fann båda arterna under exkursionerna.


Här syns rynkskinn (Phlebia centrifuga) på talllåga vid Sitoätno vid Tjaktjajaure ...








… och rosenticka (Fomitopsis rosea) också på tall vid Juovvakielas.






De samiska ortnamnen vållade visst bry för de flesta av oss som kom söderifrån. Varje dag fick man skriva på en lista vilket av 4 områden man ville åka till, och när vi på kvällen frågade varandra var vi varit, var det ingen som visste det utan att först konsultera exkursionsguiden eller egna anteckningar. Mångfalden av svampar var enorm och alla deltagare var mer än nöjda. Någon sammanfattade vad vi alla tyckte i uttrycket "julafton varje dag denna vecka". Vi hittade också de "norrländska gulden" goliatmusseron ("matsutake") och talltuvskivling ("hon-shimeij") som i Japan betingar svindlande priser för några enstaka fruktkroppar. Det fanns så mycket goliatmusseron att vi serverades goliatsoppa till middagen på lördagen. Den smakde utmärkt, hade varit ännu bättre om köket hade haft mindre salt i soppan.



Men vi kom också lite i kontakt med djurvärlden - förutom renarna. En liten fjälllämmel blev så överraskad i mötet med människor att den inte kom sig för att fly utan blev stilla och lät sig fotograferas.





I tallheden på Ruovdevare (nära Jokkmokk) höll lavskrikan till.







Genom att slänga ut lite brödsmulor lockades den ner på marken. Bilden blev inte alldeles lyckad, men fågeln är ganska väl kamouflerad i sin naturliga omgivning.