Vårtecken januari

 Hemma hos mig i det som en gång var en rosenrabatt kommer nu vintergäcken.

 Men det mest häpnadsväckande och glädjande är att det på samma plats nu visat sig scharlakansvårskål.

Olseröd och Friseboda

Idag besökte jag östkusten vid Olseröd, söder om Friseboda, med Puggehatten. Strandnära tallskog med inslag av ek, som synes av bilden. Mycket slånlav på eken.

Lugnt och stilla vid stranden.

 Olserödsån rinner ut i Hanöbukten här och man skymtar Stenshuvud.

Här fann vi vårt finaste fynd: liten fatsvamp (Poronia erici) på kaninlort.

Nästan vinter

 Snön föll och för ett kort slag hade vi vinterlandskap här i trakten av T Hällestad (Skåne) och Knivsås. Jag gick en tur för att studera landskapet och vintersvamparna.

 En boklåga var översållad av raggskinn (Stereum hirsutum) och diverse lavar.

Inne i bokskogen hittade hag boklågor med bokdyna (Hypoxylon fragiforme).

 På en sälggren ute på ängen växte en ensam vinternagelskivling av den art som går på Salix (Flammulina populicola).

 Och på samma sälg snurrkrös (Exidia recisa). Här gjorde jag ett misslyckat försök att stacka bilder (misslyckat eftersom kameran inte var stilla medan bilderna togs) och fick som resultat några skuggbilder av krösen.

Varför världen inte finns

 Den här reklamen kom för en tid sedan i mitt facebookflöde. Sammanställningen av de båda bokreklamerna såg ut som en tanke men var säkert slumpmässig. Hans Roslings bok är läsvärd och hans slutsatser om hur världen fungerar är trovärdiga även om jag tycker han ibland är för påstridig och kategorisk - till exempel hans kommentar vid en intervju med en dansk journalist: "Jag har rätt och du har fel."

 Den andra boken bestämde jag mig för att låna på stadsbiblioteket i Lund och läsa. Författaren Markus Gabriel är professor i filosofi vid universitetet i Bonn. Titeln "Varför världen inte finns" är betydligt mer slagkraftig i det tyska originalet "Warum es die Welt nicht gibt".  Med "världen" avser författaren inte bara det fysiska universum utan också den abstrakta världen, bestående av alla allmänbegrepp och idéer (kanske också den eventuella andliga världen men det är rätt oklart). Det är alltså fråga om hela världen i en sorts absolut mening och som inbegriper allt som överhuvud är tänkbart. Det påminner om Wittgensteins definition att "världen är allt som är fallet", vilket Gabriel tar upp till diskussion men avfärdar (av oklara skäl).

 Bokens tema, som han hela tiden återkommer till är alltså att världen, som han definierar den, inte finns. Vad jag förstår går hans argument helt enkelt ut på att världen - eftersom den omfattar allt - inte kan betraktas eller bedömas utifrån, eftersom en position utanför världen inte finns. Detta är ingen ny tanke, den diskuterades av Russell och Frege för mer än 100 år sedan, och enligt min bedömning bevisades den strängt logiskt-matematiskt av Russell något av de första åren på 1900-talet. Detta innebär naturligtvis inte att världen inte "finns", bara att den inte låter sig beskrivas. Gabriel ägnar mycket utrymme åt denna tanke men uppnår aldrig Russells stringens i sin behandling av ämnet.

 Gabriel utgår i sina resonemnag från tysk idealistisk filosfi under slutet av 1800-talet, främst Hegel med utvidgningar till Nietzsche och Schopenhauer. Från deras idéer skapar han en ny filosfisk riktning han kallar den nya realismen. Som jag ser det är det en modifiering av de tyska idealisternas metafysiska funderingar och är mycket spekulativ - faktiskt den typ av spekulationer som den anglosaxiska analytiska filosofin kraftigt avvisade. Det är svårt att se relevansen i Gabriels idéer särskilt som han vill infoga den moderna naturvetenskapen i sitt system. Men den moderna naturvetenskapen, speciellt fysiken, har seglat bort från de klassiska filosoferna, som inte har hängt med in i den nya begreppsapparaten. Det blir mycket tydligt hos Gabriel. Hans beskrivning av naturvetenskapen är både okunnig och nedlåtande och verkar vara ett försök att dölja hans egen bristande förståelse av ämnet. Han diskuterar gärna strängteorin och den svenska texten  talar om "darrande strängar" vilket kanske bara är dålig översättning från tyskan. Den korrekta terminologin är "vibrerande strängar".  Men strängbegreppet är metaforiskt - mikrofysiken beskriver fenomen som inte har någon motsvarighet i vardagens verklighet men lånar begrepp från den. Strängarna i strängteorin följer matematiska ekvationer som är analoga till rörelseekvationerna för en vibrerande pianosträng, därav namnet. Hans uttalande om Stephen Hawkings generella kompetens är förbluffande enfaldiga, särskilt som han inte vet något om Hawkings insatser inom fysiken.

 Men mot slutet av boken kommer ändå en poäng. Meningen med världen, universum, livet ligger i konsten. Här kan vi finna den mening vi annars saknar i vårt sökande. De sista kapitlen av boken är läsvärda, de enda läsvärda faktiskt. Meningen med allt finner vi i konsten i vid mening. Den inkluderar också vetenskapen. Naturvetenskapen talar visserligen inte om meningen med livet och universum för oss, men sökandet efter kunskap utgör meningen. Enligt min mening.

Romeleåsen

  Idag var det blå himmel, solsken och minusgrader och jag beslöt mig gå en vandring från Genarps idrottsplats till Kullatorpet uppe på Romeleåsen och tillbaka till Genarp. Detta är normalt en blöt vandring på vintern, och just denna vinter har det varit blötare än normalt. Men eftersom marken var frusen (nästan) hela vägen gick det bra,

Frusna vinternagelskivlingar.

Den enda riktigt besvärliga passagen, där marken hade börjat tina i solskenet.

 STF:s stuga Kullatorpet som bara är öppet på söndagar. Jag åt min lunch på bänken utanför stugan i solskenet.

 Återvände ganska snart, innan marken tinat upp mer. Här fotograferade jag några iskristaller på stigen.

Vresbokar

 Det är riktigt blött och lerigt i markerna nu efter allt regnande, vilket kanske framgår av denna bild från en vandring i Prästaskogen i (Torna) Hällestad.

 Vresbokarna lämar sig särskilt för studier nu när grenarna är helt kala och bilderna blir närmast grafiska.