onsdag 14 november 2018

November i Skåne


 November började med blå himmel, sol och vackra höstfärger, som här från Knivsås mellan Dalby och Veberöd.

I bokskogen växte rutbläcksvamp, en karaktärsart för Skåne. Den ingår i loggan för Puggehatten (Skånes mykologiska förening).

I Linnebjär strax utanför Södra Sandby hittade jag bävermussling på en boklåga. Det var tio år sedan jag sist fann den på samma låga. Den anses mycket sällsynt. Den har brännande skarp smak.

 I Skrylleområdet, också nära Södra Sandby, hittade jag klyvblad. Det är annars en vanlig svamp men det är sällan man ser den med en pälsmössa liknande denna.

 Dagens bild från Fylan (Nyvångsskogen i Fyledalen). Två rådjur lyssnar när jag försöker vissla på dem.

tisdag 23 oktober 2018

Gotland

 Det har gått lite mer än 65 år sedan mitt första besök på Gotland, då jag var 9 - 10 år gammal och fick tillbringa en sommar där med släktingar. Jag minns en sommarstuga, en hyresvärd i ett hus bredvid på tomten och en närliggande bondgård med hästar. Vi hade ingen bil utan cyklade 2 km till affären på grusvägar och det var lika långt att cykla till badet. Min farmor som var en påstridig kvinna skällde ut hyresvärden i långa högljudda haranger om att han hade ljugit för oss om hur nära det var till badstranden och lyckades på så vis pressa ner hyran ganska avsevärt. Men sommaren var lång och solig som alla barndomens somrar. - Nästa år besökte vi åter samma ställe, men då minns jag mest att det regnade och åskade en hel del. Och då hade släktingarna bil men jag tror inte att vi körde den så mycket.
 Så tjugo år senare, alltså 1973, besökte jag åter Gotland, då som ung vuxen, och kunde konstatera att mycket hade ändrat sig, framför allt mycket fler turister och sommargäster, asfalterade vägar och betydligt fler bilar. År 1953 fanns nästan inga bilar alls på ön, vår hyresvärd ägde en gammal Ford från 1930-talet som han sällan körde och som hade varit avställd under kriget.
 Så efter ytterligare 45 år var det dags för mitt fjärde besök på Gotland och - åtminstone i mitt tycke - är skillnaden mellan 2018 och 1973 påtagligt mindre än skillnaden mellan 1973 och 1953. Men det kan ju också ha att göra med åldern (min ålder).
 Avsikten med besöket var dubbelt: först att under två dagar köra runt på ön och uppleva miljöer och landskap från 1953, sedan att under de nästa två dagarna delta i en kurs i röksvampar och jordstjärnor, arrangerad av Sveriges Mykologiska förening.

 Jag ägnade en förmiddag åt Visby och det är väl oundvikligt att visa en bild på Sankta Maria domkyrka, så som den syns från Kyrkberget.

 Det finns ett tiotal kykoruiner i Visby, här representerad av Sankta Katarina. Genom att gå runt i Visby kan man få en föreställning om hur det såg ut i Lund åren efter reformationen, alltså strax efter 1536.  Det medeltida Lund hade ännu fler kyrkor än Visby, cirka dubbelt så många, men efter rivningarna transporterades all sten bort och återanvändes, bl a till att bygga slottet Malmöhus. I Visby förstördes de flesta kyrkorna av krigshändelser men ruinerna fick stå kvar.

 Från Visby begav jag mig österut, till Östergarn, nära vårt sommarställe 1953 och 1954. Figurerna på höjden ser verkliga ut, en ryttare är på väg att ta språnget.

Det gick att klättra upp på höjden och betrakta silhuetterna.

Från Grogarnsberget har man utsikt över Östergarns holme.


Den vita kalkstenen syns överallt i stenen på Gotland - som här i Hoburgen som jag besökte på andra dagens förmiddag, och jag var helt ensam här. Dessutom rådde där både radioskugga och mobilskugga så jag kunde lika gärna ha varit på månen.

Det finns 92 medeltida kyrkor på Gotland och med en befolkning på knappt 60000   så är det märkligt att man kan hålla alla öppna och tillgängliga. I åtskilliga av dem noterade man starka ljud från avfuktningsanläggningen. Fukt- och mögelskador hotar. - Interiör från Vamlingbo kyrka.

På Vamlingbo kyrkogård ligger författeren Lars Ardelius begraven.

Så blev det fredag och svampkursen startade. Vi började på västra sidan mellan Klintehamn och Visby. På bilden ser man från vänster "fasta" Gotland, Stora Karlsö, Västergarns utholme och Lilla Karlsö.


Här fann vi sandskål (Geoporia arenicola). De svarta fläckarna är en parasiterande kärnsvamp.


 Vid Lojsta hed (Russpark) mitt på ön fann vi  naveljordstjärna (Geastrum elegans).


Vid Sandviken på östsidan stort haröra (Otidea onotica).

 Röksvamparna får representeras av läderboll (Mycenastrum corium), mogna fruktkroppar.

onsdag 3 oktober 2018

Några svampbilder från månadsskiftet september oktober

 Några svampbilder från mellersta Skåne

 Ögonskål (Scutellinia scutellata) från Frostavallen

 Nordlig sotticka (Ischnoderma benzoinum) från Finstorp vid Kågeröd.

Sydlig sotticka (Iscnoderma resinosum) med guttation från Skäralid.

Vit vedfingersvamp (Lentaria epichnoa) från Skäralid

Vit vedfingersvamp (Lentaria epichnoa) från Skäralid

torsdag 13 september 2018

Mykologivecka i Dalarna


 Förra veckan var det dags för årets andra mykologivecka, nu i Mora i Dalarna.

 En av dagarna ängnade jag åt ängsmarkssvampar i trakten av Orsa. Vaxskivlingarna hade inte hunnit komma igång riktig men det fanns gott om rödskivlingar (Entoloma).

En av de trevligaste ängsmarkssvamparna är grönnopping (Entoloma incanum).

 Vi gjorde en annan dag en exkursion till Styggforsen nära Boda. Boda ligger liksom Mora, Orsa och Rättvik längs Siljansringen med intressant geologi. Siljansringen skapades för 360 millioner år sedan genom ett meteoritnedslag.

 Här hittade vi bl a skarp dropptaggsvamp (Hydnellum peckii).

 Sista dagen exkurerade vi i tallskogar nära Våmhus med flera intressanta taggsvampar och musseroner.

 Goliatmusseron (Tricholoma matsutake) är eftersökt av japaner,

 Jättemusseron (Tricholoma colossus), Europas största hattsvamp.

onsdag 29 augusti 2018

Resa till Sibirien

Förra veckan tillbringade jag i Tomsk i västra Sibirien på konferens om storsvampar (Macromycetes) efter inbjudan av universitetet i Tomsk, förmedlad av Sveriges mykologiska förening SMF. Cirka 40 deltagare totalt, de flesta ryssar, 14 skandinaver (norrmän och svenskar) samt ytterligare några andra nationaliteter (bl a en deltagare från Kazakstan). Resan hade föregåtts av omfattande förberedelser, inte minst ansökan om visum till Ryssland krävde mycket pappersarbete, bl a intyg om sjukförsäkring, brev från försäkringsbolag och inbjudan i original från arrangören i Tomsk.
 Flygresan anträddes sen eftermiddag och vi anlände till Moskva vid elvatiden på kvällen och bytte till nattflyget till Tomsk som avgick Moskva 01.30 och ankom Tomsk 09.30 (4 timmars flygtid plus 4 timmars tidsskillnad). Det är skillnad på en flott landning och en Aeroflot landning. Den senare landar med wrooom bom pang bom men ner kommer man. Ryska piloter fjäskar inte för veka västeuropeer och ordet mjuklandning finns nog inte på ryska.
 Detta sagt - det officiella Ryssland som man möter på flygplatsen med säkerhetscheck och passkontroll där passkontrollanten och jag ska stirra vandra i ögonen i 10 sekunder vid både in- och utresa för att hon respektive han ska övertyga sig om att jag liknar både fotot i passet och fotot i visumet - har fortfarande drag av sovjetsystemet. Men samhället i övrigt har blivit märkbart mycket friare sedan jag besökte dåvarande Sovjetunionen på 1970-talet även om det fortfarande är auktoritärt och man inte offentligt kan uttrycka vilken åsikt som helst utan risk för repressalier. Den kommunistiska gråheten och tristessen är dock i stort sett borta och numera finns också hamburgerkedjan MacDonalds representerad (om det nu ska anses vara ett framsteg).
 Befolkningen är oerhört vänligt och gästfritt, mat och logi billigt och av god kvalité. Rysk mat är utmärkt, särskilt sopporna (borsjstj och solyanka m fl). Byråkratin finns dock i bakgrunden, hotellet ville kopiera mitt pass och visum tre gånger under uppehållet för att försäkra sig om att de inte missat något.
 Organisatörerna var mycket väl förberedda och allt klaffade perfekt om man bortser från alla förseningar som medförde att middagen ibland inte kunde serveras 18 som planerat utan snarare 19 eller 20. Mycket beorende på deltagarna som uttryckte diverse önskemål som organisatörerna mer än gärna försökte uppfylla.


Dagen började med bussresor ut i diverse mer eller mindre närliggande skogar. Bussarna var inte direkt av senaste årsmodell (snarare från sovjettiden) och saknade nästan helt fjädring. Detta i kombination med guppiga och nerkörda sibiriska vägar gjorde att man vid framkomsten måste skaka kroppen rätt så att lever, njurar och hjärta återtog sina rätta platser inombords.


Den första dagen åkte vi till Petrovo med barrskog, bl a tall (Pinus silvestris), sibirisk tall (Pinus sibirica) och sibirisk ädelgran (Abies sibirica). Vi var intresserade av svampar knutna till dess speciella miljöer och hittade flera arter som vi inte ser här hemma, bl a Suillus sibiricus (släkt med vår europeiska smörsopp) och en vacker ticka Fomitopsis cajanderi (släkt med rosenticka som finns i norra Sverige).


Vi fick också ett par sightseeingturer i staden Tomsk - som är en av Sibiriens äldsta städer, grundad 1604 av tsar Boris Godunov (som är föremål för en opera av Mussorgski). Det fanns en hel del relativt gamla trähus av sibirisk modell men också mycket nytt, som gärna ser lite halvfärdigt ut eftersom man inte riktigt lägger någon finish på byggnaderna, troligen ett arv från kommunisttiden. Tomsk har en omfattande lokaltrafik, uppenbarligen av hög standard, med spårvagn, trådbuss och en massa busslinjer. Trafiken är tät på gatorna, men bussarna är nästan lika många som bilarna.

















Tomsk har ca 600 000 invånare och ligger vid floden Tom' som är biflod till Ob. Ob med bifloder definierar Västsibirien och Tomsk ligger i sydöstra hörnet. Det är cirka 250 km till Novosibirsk med ca 1.5 millioner invånare. Förutom storstäder består den bebyggda delen av Sibirien av byar och den här delen är ganska bördig med åkrar och betesmarker. Problemet är naturligtvis den långa och mycket kalla vintern. - Vi gick en bit längs stranden av Tom' och passerade en staty av Anton Tjechov, som lär ha ätit en måltid på Tomsks äldsta restaurang.


Men huvudsyftet med resan var naturligtvis att vistas i skogen och leta svamp. Förutom för oss nya arter kunde vi konstatera att många arter kända hemifrån hade en annan ekologi här. Europeiska lövskogsarter hade ofta ingenting emot barrskog här.  


Floden Tom' var alltid nära och vattnet nästan varmt, i alla fall nära stranden






Vi provianterade i en mindre närbutik med ett imponerande urval av olika sorter vodka.



Nordisk stormhatt (Aconitum septentrionale) förekom i stor mängd i flera av de näringsrika tallskogarna


och på näringsfattig mark fjällkvanne (Angelica archangelika) nu utblommad


Utsikt över Tom'





Den blå klippan vid Tom' även stranden helt i skiffer

 Den rysk-ortodoxa kyrkan i Spasskaya, där man just skulle ha barndop men vi fick komma in och bese kyrkan.


torsdag 16 augusti 2018

Tickexposé


 I den hittills rådande sommarhettan och torkan har markväxande svampar i stort sett helt uteblivit men i stället har vi fått nästan en explosion av värmeälskande ettåriga tickor. Den första bilden visar eklackticka från Pålsjö skog vid Helsingborg.


 Här visar jag en lite äldre eklackticka från Alnarpsparken.


På gamla ekar växer många sällsynta tickor och de flesta av dem får man bara se goda år. Här en bild på tårticka, också från Alnarpsparken.

 Från en utflykt till Lolland visar jag här svavelticka på ek i Løgnor. Nu är svavelticka ingalunda ovanlig men speciellt för detta år är att den förekommer i stora mängder överallt på ek, körsbär eller Salix.

På en gammal ek i Løgnor iakktog vi en saffransticka, som bäst beskådades genom kikare eftersom den satt så högt upp.



I Fuglsang, också på Lolland kunde vi beundra vackra exemplar av pälsticka.

På en stor gammal ask i Naturpark Maribosøerne fann vi den mycket sällsynt asktickan (på danska stor kanelporesvamp).