måndag 13 september 2021

Svampkavalkad

September har på sina ställen producerat massor med svampar, på andra högst blygsamt. Men kombinationen av värme och regn har varit gynnsam, särskilt i mellersta, norra och östra Skåne. Jag tänkte ge några glimtar från olika platser i Skåne och ge exempel på vackra svampar, giftiga svampar och några matsvampar.

Lacktickan, som tidigare visat sig i Skrylleskogen nära Södra Sandby, har uteblivit några år, men har nu återkommit och växer gärna på gamla granstubbar.

Så här skinande ser en ut efter regm.

Sydlig sotticka från Skäralid (Söderåsens nationalpark). Fenomenet - att svampen försöler göra sig av med överflödig vätska - kallas guttation.

Några giftsvampar

Röd flugsvamp från Lya ljunghed eller Älemossen strax söder om Båstad, ett område som jag besökte i mars i år när jag vandrade Skåneleden.

Lömsj flugsvamp från Skäralid.

Vit flugsvamp från Vombs fure.

Till sist också några matsvampar.

Rödfotad läderkremla från Rövarekulan vid Löberöd. De flesta matsvampsplockare lär sig mantrat att alla milda kremlor är ätliga, alla skarpa ska undvikas. Dock har det på senare tid uppstått en föreställning om att rödfotad läderkremla är giftig trots mild smak. Jag kan intyga att så inte är fallet, dock är denna svamp mycket kompakt och därmed svårsmält. Den bör stekas på svag värme i 45 minuter för att undvika magknip, men rätt behandlad är den utmärkt läcker.

Från Nyvångsskogen i Fyledalen har jag denna bild på två olika arter av fjällskivlingar som växte nära varandra. Den till vänster är stolt fjällskivling, som är en god matsvamp. Den till höger är rodnande fjällskivling, betydligt mer tveksam. Rodnade fjällskivling är i verkligheten tre arter, svåra att skilja åt, och där en av arterna anses svagt giftig,

.

Slutligen - visst finns det också kantareller - som här från Långstorp vid Frostavallen (Höör).

fredag 23 juli 2021

Sliprännorna i Gantofta

När jag första gången besökte sliprännorna i Gantofta vid Råån, så fanns det en förklarande skylt som meddelade att sliprännorna uppstått genom att de använts under forntiden för slipning av flintyxor eller svärd. Eventuellt kunde de också ha haft religiös betydelse.

När jag nu besöker dem igen mer än 20 år senare har förklaringen ändrats - Man tror nu att sliprännorna tillkommit mycket senare och menar att rännorna uppkommit genom att man monterat en träställning mot berget och snurrat och slipat in i sandstenen för att få ut benmjöl. Vad detta benmjöl då skulle användas till är oklart. Men lantmäterikartan från 1701 visar att alla gårdarna i Gantofta hade var sin liten del i sliprännorna och alltså har platsen varit till nytta för byborna. Rännorna antas nu ha tillkommit under medeltiden.

En del svampar hittade jag inne i grottan men kunde inte bestämma dem. Eventuellt var de slemsvampar.

Jag gjorde också ett besök i den närbelägna Kvistofta kyrka med vackra takmålningar

och en mycket märklig dopfunt.

tisdag 22 juni 2021

Klagshamn och blå iris

Jag begav mig till Klagshamn för att se om den blå svärdsliljan (Iris spuria) var på gång. För knappt tre veckor sedan syntes inte ens blomknoppar. Idag var den nästan överblommad, troligen på grund av den senaste tidens intensiva värme.

Några stycken var ännu i full blom.

Uppvisning av Klagshamns ridskola. Stranden är ganska långgrund.

onsdag 9 juni 2021

Blommor och svampar i Fågelsång

Här tänkte jag visa vilka blommande växter och vilka svampar jag hittade just denna dagi juni (9 juni) i Fågelsång vid Södra Sandby

Det är ganska torrt nu och marksvamparna uteblir nästan helt. Men liksom för tre år sedan så gynnas nu värmeälskande ettåriga tickor. Svaveltickan växer på flera ställen i Lunds omgivning, t ex i Alnarpsparken, i Linnebjär och, som här, i Fågelsång.

Fjällticka är en annan ettårig ticka som det är ganska gott om nu.

Judasöra är kvar från senhösten och vintern och är nu kraftigt ihoptorkad.

Av blommor kan man ännu beskåda vätterosen fast den gröna växtligheten är på väg att ta överhand. Det börjar bli mörkt i ravinen och inte mycket blommor kvar att titta på.

Men uppe vid rapsfältet söder om ravinen, helt vid kanten växer rätt mycket rödfibbla.

Honungsört (honungsfacelia) växer helt intill rapsen.

söndag 30 maj 2021

Doktorspromotion och ålens vandring.

Fredagen den 28 maj blev jag promoverad till jubeldoktor. Anledningen var att det gått 50 år sedan jag promoverdaes till filosofie doktor vid Lunds universitet. På grund av coronarestriktioner var högtidligheten ”digital”, dvs endast varje fakultets promotor och andra dignitärer var närvarande, medan alla vi som skulle promoveras fick insignierna sända till oss per post, vissa i förväg, andra i efterskott, och kunde följa ceremonien via youtube - liksom för övrigt vem som helst kunde, och fortfarande kan också i efterhand.

Ceremonien tog totalt två timmar, vilket är ungefär halva tiden som den skulle ha tagit om allt gått enligt normal tågordning. Allt verkar idag synnerligen otidsenligt och abstrust. Men traditionen går tillbaka till medeltiden och de första universiteten i Paris och Bologna. Sedan dess har man hållit stenhårt på traditionerna och än idag hålls alla tal på latin och promovendi tilltalas på latin. För femtio år sedan när jag först promoverades verkade allt högtidligt om än ålderdomligt. Men då var latin ganska välbekant för minst hälften av alla deltagare och åtminstone något bekant för oss andra. Idag är det nästan ingen som kan något latin ens vid universitetet och ceremonierna framstår som obegripliga. Till det kommer det stora antal promovendi som ska passera över parnassen (fast i år bara digitalt) och gör att hela ceremonien kan kännas väldigt utdragen. Plus att man måste klä sig i frack (dock inte i år, som tur var för min del).För ett sekel sedan var proceduren betydligt mer begriplig och dessutom mycket kortare eftersom bara ett fåtal promoverades varje år.

Men allt yttre har förändrats gradvis och sakta med åren medan procuduren förblir densamma. Det liknar lite grand ålens vandringar från och till Sargassohavet. Det förefaller mycket märkligt att ålen företar denna långa resa från en del av Atlanten till våra breddgrader för att äta upp sig och sedan samma långa resa tillbaka för att leka och sedan dö. Men jag menar att skälet är detsamma. För 50 miljoner år sedan företog ålen samma resa men då satt kontinenterna ihop och avståndet som ålen färdades var betydligt kortare. För varje ålgeneration har resan blivit något men knappt märkbart längre och därför kan traditionen fortsätta.

söndag 18 april 2021

Småsvampar och vårblommor

Efter tips av bekanta svampnördar begav jag mig till Mälarhusen, längst i sydöst i Skåne för att hitta små lustiga vårsvampar.

Smaragdnavling (Arrhenia chlorocyanea) växer bland dynerna nära strandråg. Den vita kulan längst till vänster är en kaninlort, vilket kan ge en uppfattning av svampens sorlek.

Yngre exemplar av samma art, dessa är betydligt mörkare.

Läderskål (Encoelia furfuracea ) växer på hassel och är lätt att förbise. Bilden från Fågelsång, Södra Sandby.

Slutligen en bild av stubbhorn (Xylaria hypoxylon) från Skrylleskogen, små svarta pinnar som ännu inte färgats vita av sporer.

Slutligen också några vårblommor:

Blåsippor från Fågelsång, Södra Sandby.

Bacskippor från Knivsås, Dalby.

söndag 28 mars 2021

Vandringar i mars

En dag i mars begav jag mig till Hovdala utanför Hässleholm för att delta i en manifestation mot byggande av höghastighetsjärnväg Malmö - Stockholm, vilken med Trafikverkets förslag skulle påverka natur och vandringsleder kring Hovdala negativt. Höghastighetsbana skulle möjligen vara av nytta på linjen Stockholm - Göteborg där en stor andel av resenärerna åker mellan ändpunkterna. Men Skåne är inte lika centraliserat och stationerna i Malmö, Lund och Hässleholm har nästan lika stora andelar resenärer till och från Stockholm. Därför är det inte lämpligt, att som Trafikverket vill i besparingssyfte, anlägga nya stationer utanför de centrala delarna i Lund och Hässleholm. Incitamentet att åka hh-bana till Stockholm minskar påtagligt om man först ska ta sig till en station utanför staden.

Här står vi ett antal människor i en ring på Äspehöjden vid Hovdala. Vi intervjuas av journalister från Kristianstadsbladet.

Jag har ett pågående projekt att vandra Skåneleden Kust till Kust i sin helhet, dock tills vidare endast delen Glimåkra - Båstad via Osby, Vittsjö och Örkelljunga. Den östligaste tredjedelken (Glimåkra - Sölvesborg) får anstå till ett eventuellt senare tillfälle. Nu under vinterhalvåret håller jag på att avsluta den västligaste biten från Örkelljunga till Båstad, alltså biten över Hallandsås. Denna var betydligt lättare än vad jag befarade eftersom höjdskillnaderna är högst måttliga och de branta bitarna ganska få.

Däremot kunde det vara ganska blött i marken, särskilt när leden passerade över en mosse, vilket gjorde att jag på vissa delar valde vägen i stället för skogsstigen.

Här är jag (nästan) uppe på Högalteknall, Hallandsåsens högsta punkt, men några dramatiska höjdskillnader är det inte. Söderåsen är betydligt jobbigare att forcera.

Bild från Bjärehalvön, på väg mot Båstad vid Älemossen.

Här slutade jag vandringen vid Lya, 4 km från Båstad. Den sista biten sparar jag till sommaren när man kan åka tåg till Båstad på sommarkortet.