torsdag 16 augusti 2018

Tickexposé


 I den hittills rådande sommarhettan och torkan har markväxande svampar i stort sett helt uteblivit men i stället har vi fått nästan en explosion av värmeälskande ettåriga tickor. Den första bilden visar eklackticka från Pålsjö skog vid Helsingborg.


 Här visar jag en lite äldre eklackticka från Alnarpsparken.


På gamla ekar växer många sällsynta tickor och de flesta av dem får man bara se goda år. Här en bild på tårticka, också från Alnarpsparken.

 Från en utflykt till Lolland visar jag här svavelticka på ek i Løgnor. Nu är svavelticka ingalunda ovanlig men speciellt för detta år är att den förekommer i stora mängder överallt på ek, körsbär eller Salix.

På en gammal ek i Løgnor iakktog vi en saffransticka, som bäst beskådades genom kikare eftersom den satt så högt upp.



I Fuglsang, också på Lolland kunde vi beundra vackra exemplar av pälsticka.

På en stor gammal ask i Naturpark Maribosøerne fann vi den mycket sällsynt asktickan (på danska stor kanelporesvamp).

söndag 29 juli 2018

Sommarvädret


 Denna sommar har hittills varit extrem i fråga om värme och torka. På tre månader (maj, juni, juli) har det i stort sett nästan inte alls regnat i sydvästra Skåne. Enda undantaget var midsommarafton då det kom en skur ungefär när alla skulle duka upp till supé utomhus.

 Björkarna har klarat sig riktigt dåligt. De ser nästan döda ut men förhoppningsvis bara vissna.

 Vi har haft heta och torra och somrar förr och jag har som regel haft svårt för folk som kallar torkan för "fint väder". I år har vi sluppit sådana kommentarer, ingen kallar det här extremvädret för fint.


 Blåbärsriset har också vissnat och jag skulle kolla hur blåbären såg ut ....

  ... och de var hoptorkade och hårda.

 Men körsbären har klarat sig och ger mycket god skörd. Körsbärsträden har djupa rötter.

söndag 8 juli 2018

Mycket torrt i markerna.


Det är mycket torrt i markerna nu - så jag begav mig till Traneröd där det normalt är rejält blött men till och med där var det torrt.

Inte mycket gräs att beta för djuren.



Luktticka (Osmoporus odoratus) ser också torr ut men kan ännu få lite vatten från veden.

 Här ska det normalt rinna en bäck.


 Till och med ute på mossen var det torrt, men här ser det ut att finnas sileshår (tror jag).

söndag 17 juni 2018

Vilda blommors dag

 Och så var det dags åter för de vilda blommornas dag, anordnad av Naturskyddsföreningen och de botaniska föreningarna. I år deltog jag i en exkursion till en naturbetesmark på gränsen mellan Vollsjö och Fränninge i Färs härad (Sjöbo kommun).
 Det första som mötte oss var spansk körvel, som luktade kraftigt, ungefär som anis eller lakrits,

 Mycket gott om slåttergubbe, tyder på värdefull betesmarl.

Älgört, i moderna floror kallad älggräs ....



... och släktingen brudbröd.

 Det fanns rätt mycket nattviol, men låga och småväxta, troligen på grund av torkan.

onsdag 6 juni 2018

Några juniblommor


  Den 5 juni var det naturnatt med Lunds naturskyddsförening, vilken inleddes kl 19 med bland annat blomstervandring (fågelvandring förekom också). Lokalen var Nöbbelövs mosse norr om Lund. En av de vackrare växterna var hampdån (Galeopsis speciosa).

 Vandringen tog cirka en och en halv timme och vi hann med att se också ryssgubbe (Bunias orientalis).

 Så idag onsdag tog jag mig till betesmarken Risen vid Genarp och hittade ängsnycklar  (Dactylorhiza incarnata).

lördag 12 maj 2018

Klagshamn


Denna lördag deltog jag i en exursion med Puggehatten (Skånes mykologiska förening) till Klagshamn söder om Malmö. Exkursionsområdet ligger längst ut på udden.

Här syns Öresundsbron som mot horisonten dyker ner under vattnet.

Förutom svampar noterade vi några orkidéer, bl a tvåblad (Neottia ovata)

och nästrot (Neottia nidus-avis)

 Mängden svampar var inte så imponerande men den mest intressanta var vedbläcksvampen (Coprinellus domesticus) som växte i en hålighet vid trädrötter.

 Vedbläcksvampen utmärker sig genom att den omger sig med en mycelmatta, kallad ozonium.

fredag 4 maj 2018

Vandring längs El Camino

Under veckan 22 - 30 april deltog jag i en vandring längs den sista delen av "El Camino", alltså pilgrimsleden genom norra Spanien fram till Santiago de Compostela och aposteln Jakobs (förmodade) grav i katedralen. Många har vandrat den vägen och egentligen ska man gå hela vägen från foten av Pyrenéerna fram till Atlantkusten och övernatta i pilgrimshärbärgen. Jag valde en enklare variant och åkte med en resa arrangerad av Exodus resor, där vi bodde på riktiga hotell (förbokade) och fick det tunga bagaget transporterat mellan övernattningsorterna. Således började man dagen efter frukost cirka klockan 9 och hade dagen fri att vandra, ensam elller i grupp, fram till etappmålet med enda kravet att komma fram före klockan 20 då middagen serverades. Det oaktat kunde vandringen bli rätt ansträngande i kuperad terräng och dagsetapper på mellan 24 och 30 km. Totalt var vandringen på 118 km och 5 dagar, vilket innebar rätt att utfå ett diplom ("compostela") vid ankomsten till Santiago.

Utgångsorten Sarria, ca 100 km väster om Santiago. Muralmålningar med pilgrimsmotiv.

Blommande camelia.

Mycket omväxlande natur och vägunderlag (skogsstig, grusväg, asfalt) under vandringen. Här passerar vi över en gammal valvbro,

Dagarna började som regel lite kyligt, cirka 5° och smådisigt, för att övergå i sol och värme, upp till 25 - 30° vid sen eftermiddag.

Det fanns gott om caféer längs vägen, där man kunde ta en kopp kaffe, en öl eller äta lunch och stå i toalettkö.

 Det var tidvis rätt kuperat landskap men inga riktiga höga berg.

 Vägvisningen var som regel klar och tydlig, och, som här, med angivande av vilket avstånd som återstår till slutmålet (Santiago).

 Så här kunde en by se ut.

 Här ankommer man till Portomarín vid sjön Embalse de Belesar.

 Kyrkan i Portomarín hade flyttats sten för sten från läget vid sjön upp på berget efter en översvämning. Samtliga stenar var numrerade.

 Underlaget varierade liksom landskapet.

 En grupp ungdomar från Sevilla vandrade med en flagga med texten "Hijas de Jesus" (Jesu döttrar) trots att gruppen var blandad.

 Utsikt från Castromaior på högplatån.

 Vägvisare bestående av pilgrimsmusslor.

Lunch på bläckfiskburgare i Melide.

 Pilgrimsleden går här längs huvudgatan i Arzúa.

 Många träd var helt omslingrade av murgröna.

 Planteringar av eucalyptus var vanliga mot slutet av vandringen.

Kyrkan i San Paio. Här trodde man sig vara framme vid dagens etappmål efter 28 km, men det var 3 km kvar, uppför en backe.

 Lavacolla, sista övernattningen innan Santiago.

 Slutmålet: katedralen i Santiago de Compostela.

 Blommande rhododendron i parken Alameda i Santiago.

 Till sist: slutet av mässan i katedralen. Prästen svänger rökelsekaret över församlingen.