Vombs fure i september

Dagen började dimmigt, särskilt ute i det öppna landskapet och dimman lättade bara delvis i skogen. Jag anlände till Vombs fure dels för att kolla upp tidigare fynd, dels för att se om skogen bjöd på matsvamp.

Jag ville kolla upp på brandtickan (Pycnoporellus fulgens) som jag noterat vid tidigare besök. Brandticka var tidigare rödlistad men har blivit mycket vanligare de senaste åren och togs därför ur rödlistan i år. Men den är rolig att hitta ändå.

Den växer vanligen på granstubbe och åtföljs alltid av klibbticka.

Av matsvampar fanns diverse kremlor (tegel-, vin-, stor-, m fl), vidare rimskivling och blodriska (se bilden).

Röda kremlor tåga vi (jag) förbi.

Sommarens läsupplevelser. 3. Malena Ernman.

Jag har också läst Malena Ernmans biografi över döttrarna Greta (Thunberg) och Beata (Ernman): "Scener ur hjärtat". Det är en dokumentation över hur det är att leva med två barn med diagnoser, Asperger och/eller autism. Det framgår också att Malena E själv visade liknande symptom i sin barndom och ungdom men fann sig tillrätta med operan som arbetsfält.

Redan tidigt kom problemen med ätstörningar för Greta, sedan också svårighet med sociala kontakter med andra barn och vuxna, vilket särskilt accentuerades då hon började skolan. Hon mobbas systematiskt av klasskamraterna. När hon försöker gömma sig på toaletten under rasterna blir hon utkörd av lärarna. Greta kan bara äta specialmat, och då hennes mat märks med hennes namn i skolans kök vill hon inte äta den, för hon kan inte äta mat med text på.

Greta är "högpresterande" och har en enorm kapacitet att lära sig saker utantill, bland annat alla länder på jorden och deras huvudstäder och kan också uttala städernas namn baklänges. Hon kan hela periodiska systemet men är lite bekymrad över att det finns några namn på grundämnen där hon är osäker om uttalet.

En kognitiv dissonans uppstår när skolklassen får se en film om hur mycket plast som driver omkring i haven, särskilt utanför Asiens kust. Alla elever är mycket allvarliga och tagna över detta under lektionen, men på rasten återgår alla utom Greta till de vanliga samtalen om helg och semester och vart man ska åka. Bara Greta fortsätter att fundera över konsekvenserna av de problem filmen tog upp. Den kognitiva dissonansen upplevs av Greta men den borde upplevas av lärarna och de andra eleverna istället. Det är denna erfarenhet liksom andra budskap om miljöförstöring och klimatproblem som får Greta att starta skolstrejken. Till en början sitter hon helt ensam och hon var beredd att sitta ensam hur länge som helst även om hon inte skulle få efterföljare.

Närhetsprincipen: vi intresserar oss bara för problem som drabbar oss eller andra i vår närhet. På grund av att det är så lätt att flyga vart som helst över jorden, så innebär närhet inte längre geografisk närhet utan snarare kulturell närhet eller omfattar de länder vi besöker på semestern. På så vis ligger Australien närmare Sverige än vad Litauen gör. Skogsbränder i Australien tar stor plats i nyheterna i svensk TV medan händelser i Litauen aldrig omtalas, trots att Litauen ingår i samma politiska union (EU) som Sverige.

För att få genomslag och komma någon vart måste man ha social kompetens. Udda personligheter, t ex sådan med Aspergers syndrom eller autism blir aldrig uppmärksammade. Undantaget är Greta Thunberg på grund av mycket speciella omständigheter och att hennes skolstrejk kom att ligga precis rätt i tiden. Vanligtvis är det nödvändigt att vara utåtriktad.

"Många tror att det fanns en tid då människan levde i harmoni med naturen men en sådan tid har aldrig existerat. Människor har levt i harmoni med naturen, men aldrig mänskligheten."

Skogsskövling, industriellt jordbruk, havsförsurning och överfiske bidrar till att utrota den biologiska mångfalden. Men ingen vi känner vet att samma skogsskövling som vi upprörs över i Amazonas äger rum precis runt hörnet i det norra skogsbältet. Och Sverige är bland de allra värsta i Europa när det gäller skogsskövling. Sverige har skrivit på avtal om att skydda 17 % av naturskogen, men i verkligheten är bara 7 % skyddad och det finns högst 10 - 15 % gammelskog kvar i Sverige. Då ska man veta att det tar 10000 år att få tillbaka en gammelskog. Malena med döttrar och familj åker i bil mellan Kalix och Gällivare och ser bara kalhyggen, plantager och monokulturer där man för ett titoal år sedan såg skog. I Sverige finns bara fyra enmilaskogar kvar, alltså skogar där man kan gå en mil i samma riktning och vara kvar i skogen. 61 % av skogen har avverkats de senaste 60 åren. Dessutom utarmas de delar av Sverige där naturtillgångarna finns och alla pengarna förs till Stockholm eftersom det är där storbolagens huvudkontor finns.

Jakten på Gullspira

Från Hovdala några km utanför Hässleholm utgår en hel massa fina vandringsleder. Jag bestämde mig för "Jakten på gullspira". Titeln alluderar på en barnbok "Barnen ifrån Frostmofjället" av Laura Fitinghoff. Den handlar om nödåren på 1860-talet i Ångermanland och om barn som rymmer från sitt fosterhem och tar med sig geten Gullspira, som ska ge dem mjölk. Gullspira rymmer men barnen finner henne. I boken talar barnen en ångermanländsk dialekt. Sedan gjordes en film efter boken och i filmen talar barnen stockholmska. - Sambandet mellan bokens tema och vandingsleden föreföll mig dock oklar.

Vandringarna utgick från Hovdala slott, som har en intressant historia, som dock får anstå till en annan gång. "Jakten på Gullspira" är 21 km men vandringsleden bildar siffran 8 och den korsar sig själv vid slottet, så det gick utmärkt att dela upp den på två delar.

Leden förde mig upp på kullen med utsikt över slottet.

Biblioteksruinen - Biblioteket lät byggas av slotsherren Michael Ehrenborg som förde med sig en större boksamling då han lämnade det militära. Sedan han avlidit fick byggnaden förfalla.

Hammarmölledammen. En uppdämd damm i Helge å, ovanför ett mindre vattenkraftverk.

Hovdala Trädhus där man kan få övernatt till en billig (?) kostnad.

Vandringen fortsätter in i en beteshage där det går en lös avelstjur samt kor och kalvar. Viss försiktighet tillråds.

Det var så här nära jag kom Gullspira. Ett getostmejeri.

Utsikt över Finjasjön.

Sommarens läsupplevelser. 2. Viveca Lärn.

Nästa bok i serien "Böcker jag läst i sommar" blir "Sladdisen" av Viveca Lärn. Den har en hel del gemensamt med Yvonne de Geers Aldrig en av oss, som är den första jag tog upp. I båda fallen genomsyras beskrivningarna av en kritisk hållning till auktoriteter och gällande "mainstream"-åsikter. Viveca var född 1944 som sladdbarn i Göteborg och hennes far, Hubert Lärn, var reporter och tecknare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, en av de två eller tre tidningar i Sverige som tog klar ställning mot nazismen under andra världskriget.

Viveca lär sig läsa själv tidigt och blir inte välanpassad i skolan. Hon har också svårt att få kamrater. Hon finner barnlekar tråkiga, ologiska och obegripliga. och håller sig helst för sig själv. Hon har en del idiosynkrasier vad gäller mat, bland annat kan hon inte äta smör. Det vållar lite problem när hon på barnkalas varken vill äta tårta eller delta i lekarna utan går och gömmer sig. Det enda roliga är att spela Monopol inom familjen, mot föräldrar och storasyster och där hon och mamma fuskar hela tiden.

Viveca ska börja skolan och får börja direkt i andra klass eftersom hon redan kan läsa och skriva, och t o m läser Borta med vinden fast hon föredrar Wodehouse. Skolan är bra, eller skulle vara bra om man slapp lärarna och eleverna. Hon bestämmer sig för att hon ska gifta sig med skolvaktmästaren eftersom han kammar sig med kniv.

Viveca får så småningom mycket bra betyg i skolan utom i uppsatsskrivning då hennes lärarinna "Tjocka Läppen" tycker att hon har för mycket fantasi. På roliga timmen berättar Viveca ofta om deras tama gris Bertil som bor hos dem och håller på med en massa roliga upptåg. Hela klassen skrattar utom Tjocka Läppen. En eftermiddag är hela klassen på promenad med lärarinnan för att spana vårtecken, och Tjocka Läppen bestämmer sig för att syna Vivecas bluff. Hon drar hela klassen med sig till huset där Vivecas familj bor och ber att få träffa grisen Bertil. Mamman, som öppnar, förstår genast situationen och svarar "Så tråkigt att Bertil inte är hemma. Han har gått bio med sina griskompisar".

Viveca börjar sedan i flickskolan "Nya Elementar" som hon inte heller trivs så bra i. Hon längtar till gymnasiet där hon har bestämt sig för att välja latinlinjen. Här i flickskolan får man bara sig itutat en massa värdelöst vetande om Sessorna på Haga och andra likgiltigheter. Långt senare som vuxen är hon med i panelen i Fråga Lund, och frågar då hur man blir av med kunskapen om sessorna på Haga så det blir plats för rymdfysik och "roten ur". David Ingvar svarar henne "Hjärnan är inte en låda".

Pappan frågar Viveca om hennes lärare och hon nämner bl a namnet på gymnastiklärarinnan, varvid pappan anmärker: "Hennes man är nasse". Viveca blir tankfull och på nästa gymnastiktimme säger hon till lärarinnan: "Pappa säger att frökens man är en gris". Det är inte ett sätt att göra sig populär hos en lärare.

Viveca åker på konfirmationsläger på Åh stiftsgård i Bohuslän. Hon avskyr själva lägret liksom hon alltid har tyckt illa om att bli hopföst med andra i samma ålder. Men religionsundervisningen tycker hon om. Hon gillar Henric Schartau men han förs aldrig på tal. Viveca har en ljus bild av Schartau, en upfattning som står i kontrast till den demonisering Schartau har blivit utsatt för efter sin tid. Det var hans stränga och härsklystna lärjungar som skickades till det fattiga Bohuslän och därmed gav upphov till nidbilden av honom. Från Schartau fick Viveca och hennes familj inställningen att inte hävda sig själv, aldrig skryta.

Efter fente klass i flickskolan hoppas Viveca på att få komma in i gymnasiet men antagningsbeskedet dröjer. När terminen börjar går hon missmodig till sin gamla flickskola. Men redan första dagen, när klassen har matematik och just ska lära sig "roten ur" så kommer beskedet att hon ska infinna sig till uppropet i flickgymnasiet. Överlycklig beger hon sig dit, den enda smolken i glädjebägaren är att nu inte kommer att få lära sig "roten ur". I stället får hon läsa latin, som hon blir mycket duktig i.

Men glädjen varar inte så länge. Pappan har blivit utrikeskorrespondent för Göteborgs-Posten i USA och hela familjen ska flytta till San Francisco efter julen. Viveca blir olycklig av att lämna gymnasiet efter bara en termin och bli omplanterad på High School i USA, fast alla hennes kamrater avundas henne. Resultatet blir inte heller så lyckat. Under historieundervisningen påpekar hon att Amerika ingalunda upptäcktes av Christofer Columbus utan av en islänning vid namn Leif Erikson 500 år före Columbus. Den upplysningen tas inte väl upp av läraren. Och undervisningen i franska blir helt obegriplig då den amerikanska lärarinnans uttal inte ens avlägset liknar det uttal hon fick lära sig i skolan i Göteborg. Hon mår nu så dåligt att föräldrarna går med på att hon får åka hem till Sverige och bo hos släktingar i Göteborg. Samtidigt får hon komma tillbaka till flickläroverket där hon bara missat två månader, som hon relativt snabbt tar igen. - På planet hem får hon sällskap med Sveriges äldste tonåring, Lasse Löndahl.

Hon börjar nu också så smått på sin journalistiska bana genom att skriva en del artiklar för tidningarna i Göteborg. Hon upptäcker också att det är roligare att skriva barnböcker, för där behöver man inte hålla sig till sanningen.