Västergötland

Vi var inbjudna att tillbringa helgen i Lerum, en bit utanför Göteborg. Mycket trevligt, bekvämt, god mat och goda vänner och fina utflykter.

Lördagen gjorde vi en tur i skogen och hittade en hel del svamp, som här på bilden, kantareller på barrmattan.



En annan mycket vanlig svamp var toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus), som man bör akta sig noga för, mycket giftig, förstör njurarna även om man bara stoppar i sig lite grand.






Söndagen åkte vi till Gräfsnäs slottspark och besökte slottsruinen. Enligt Svenska Turistföreningens resehandbok (1915) förstördes det ursprungliga slottet av danskarna i Kalmarkriget 1612. Slottet återuppbyggdes men hade sedan "under vandalisk behandling av okunniga förvaltare råkat i fullständigt förfall".



I den vackra slottsparken förevisade Bjärke hembygdsförening olika hantverk, bland annat linberedning.







Från den närbelägna Antens station går en museijärnväg till Gräfsnäs slottspark. Den 11 km långa banan är vad som återstår av ett en gång stort smalspårigt järnvägsnät i Västergötland.






Interiör av en gammal tredjeklassvagn med acetylenbelysning.

Ryssberget och Ivösjön

Vi ville utmyttja Skånetrafikens sommarkort maximalt och frågade oss därför vilket som var det mest avlägsna målet, nåbart med sommarkortet, och bestämde oss för att det var Bromölla, nära gränsen till Blekinge.
Här fanns också fina vandringsleder som gick både i skog och i ganska öppet landskap. Det räckte till att dela turen på två dagar.

Första dagen vandrade vi över Ryssberget - se bild för utsikten mot Ivösjön från en av höjderna.





Här fanns också en hel del krusbär, som också råkade vara mogna och smakade utmärkt. Inte så vanligt med krusbär numera, men hit hade mjöldaggen inte nått.





Andra dagen gick vi en västlig gren av vandringsleden och började med att utforska den gamla f d järnvägstunneln vid Barnakälla. Den var på sin tid Skånes enda järnvägstunnel, byggd för järnvägen Sölvesborg - Olofström - Älmhult, vilket höll på att knäcka ekonomin helt för bolaget, som aldrig riktigt repade sig. Så småningom övertogs banan av SJ, persontrafiken lades ner 1984 mellan Sölvesborg och Olofström (godstrafik förekommer ännu från Olofström och norrut) och järnvägen gjordes om till cykelbana.


Numera har vi en annan järnvägstunnel i Skåne, nämligen under knutpunkten i Helsingborg, och snart öppnar Citytunneln under Malmö. Och, vem vet, kanske öppnas tunneln under Hallandsås nu vilket decennium som helst.

Bilden ovan (till vänster) , föreställer dock också tunneln i Barnakälla.



Till skillnad från det uttorkade västra Skåne så fanns här gott om svamp, bland annat en hel massa karljohanssvampar i det unga fina stadiet, innan larver och annat otyg tagit över, så det blev till flera svampmåltider. Dessutom lite kantareller. Plus kremlor, som vi dock inte klarade av att ta med också.




Efter skogen kom vi in i Allarps by, en ålderdomlig idyll.







Ivetofta kyrka i utkanten av Bromölla är inte särskilt märkvärdig, men ganska roligt är att Ivetofta gett namn åt en stad i Normandie (i Norra Frankrike), nämligen Yvetot. Både engelska och franska wikipedia menar att namnet Yvetot är skandinaviskt och identiskt med Ivetofta. Båda uppger också att namnet härleds av det frankiska mansnamnet Ivo, varav senare franska namn Yves och Yvon (och Yvonne). Svenska etymologiböcker menar dock att Ivetofta och Ivö kommer av ett ord för idegran, så hur detta hänger ihop vet jag inte riktigt.


På torget i Bromölla finns en fontän (Scaurosaurus) formgiven av konstnären Gunnar Nylund, inspirerad av fyndet av de 60 millioner år gamla fossilerna av svanhalsödlor på Ivö klack.

Skåneleden väster om Osby

Skånetrafikens sommarkort gör det fortfarande möjligt att resa "gratis" med tåg och buss kors och tvärs i Skåne. Så, en tisdag i augusti tog vi tåget till Osby för att vandra ett stycke västerut längs Skåneleden. Här passerar vi över Gullarpa mosse.





Längs med stigen var det mycket gott om bär, särskilt odon som smakade riktigt gott. Senare fann vi hallon och smultron (och lingon som inte var mogna).







Plus några hjortron, som också smakade mycket bra, men det fanns bara enstaka bär här och där.






Efter mossen, i början av skogen fanns tallört. Tallörten är en kärlväxt som saknar klorofyll och lever som parasit på samarbetet mellan träd och svampar (mykorrhiza). Det borde alltså finnas svamp i närheten ....





och, mycket riktigt, strax intill fann vi fyra kantareller,som försökte gömma sig i gräset.







En bit längre fram fanns en s k geologisk sevärdhet, ett stort flyttblock som sprängts i mitten, troligen av isen för länge sedan.







Stenen kallas Kristusstenen och förknippas med en förklaringssägen som säger att blixten ska ha slagit ihjäl en hednisk hövding som förföljde en kristen missionär varvid stenen ska ha klyvts.

Om en vandring 25 - 29 juli

Mellan den 25 och 29 juli deltog vi i en pilgrimsvandring mellan Arlöv och Sankt Olof. Den är redovisad i mer detalj på Pilgrim i Skåne, men jag tar upp lite kompletterande detaljer här. På bilden den gamla vackra medeltidskyrkan i Burlöv. Bredvid finns den gamla prästgården bevarad, den kan beses mot en blygsam avgift. Vandringen utgick från den nya kyrkan i Arlöv men vi passerade också Burlövs kyrka.

En del av vandringen första dagen gick längs järnvägen mellan Djurslöv och Staffanstorp - som inte är nedlagd, vilket framgick av att alla järnvägs- och vägsignaler fortfarande var i funktion. I princip fanns alltså möjligheten att ett godståg skulle komma och köra på oss. Växtligheten längs spåret tycktes dock tyda på att inga tåg kommit de senaste par åren.




Det var mycket gott om en svamp som är karakteristisk för gamla järnvägar, nämligen syllsvampen. Möjligen ätlig men mycket seg.






På Björka kyrkogård finns en gravsten över en ängavattnare. Den här formen av bevattning ingick i en odlingsteknik som fanns på 1800-talet, en relativt kort tid.






Denna anläggning vid Björkaån öster om Björka utgör en modernare form av ängavattning.








På Olofsdagen den 29 juli anlände vi till kyrkan i Sankt Olof