Lördageftermiddag i Köpenhamn

Köpenhamns nya metro drivs med förarlösa tåg. Här sitter jag längst fram i första vagnen och inbillar mig att jag kör tåget. Vi har just lämnat Kastrup Lufthavn, där jag bytte från Öresundståget och är på väg in till centrum av staden.

Denna eftermiddag ägnades åt en kulturell sightseeing i den "indre by" under några timmar, med en liten krets deltagare. Vår guide var ytterst väl bevandrad i Köpenhamns historia och sevärdheter.


Här ser vi del av fasaden av Frue kirke ut mot Nørregade. Ingången flankeras av Moses med stentavla, där buden står skrivna på danska. På andra sidan ingången stod tidigare Kung David, men han blev stulen för en tid sedan. Hur det nu gick till, det är ju inga små statyer precis.

Vill man se hur den ursprungliga kyrkan såg ut, så ska man titta på Sankt Petri i Malmö. Frue kirke brann 1728 i en av Köpenhamns stora bränder, den återuppbyggdes men förstördes igen när engelsmännen bombarderade Köpenhamn 1807. Så byggdes den upp igen och har fått stå ifred sedan dess.


Vid Nørregade och Vestergade bodde på sin tid fysikern Hans Christian Ørsted. Här upptäckte han elektromagnetismen, dvs han visade att elektricitet och magnetism är två sidor av samma fenomen. Upptäckterna vidarefördes senare av Faraday, Maxwell och Einstein till den moderna klassiska elektrodynamiken.

Vandringen förde oss vidare till Fiolsstreæde och huset där Ludvig Holberg bodde. Vi besökte också tyska kyrkan S:t Petri.

Vandringen avslutades på citykroen vid Gammel Torv med en öl och några smørrebrød i trevligt sällskap. Ett behagligt om än inte superbilligt sätt att tillbringa en lördag eftermiddag.

Dagbok från Australien

Min farfars far hette Carl Jakob Krumlinde, och jag har ärvt hans dagbok, som handlar om en resa till Australien under åren 1852 - 1854. Jag har tolkat hans handskrift och producerat ett dokument som jag nu lagt ut på nätet för den som vill läsa den
(hittas här).
Resan är intressant så till vida som han var en av många som ville pröva lyckan att hitta guld i Australien, men, som de flesta, så fann han ingenting - trots att det fanns guld, och mycket hittades både då och i flera årtionden efteråt. Resan företogs med segelbåt från Hamburg till Sydney, och hemresan från Melbourne till London. Det fanns ångbåtar på 1850-talet men inga oceangående - jämför med dåtidens Amerikafarare som också fick åka med segelbåtar.
Läs gärna dagboken, men låt bli att knycka den eller delar av den för egen publicering.

Vandring på Söderåsen 22 mars 2009

Turistföreningens krets Sydvästra Skåne gjorde en vandring genom Söderåsens nationalpark denna behagliga marsdag innan våren ännu infunnit sig på riktigt.

Sångsvanarna i dammen vid Skäralid verkar halvtama.




Här strävar vandrarna uppför backen på väg mot Härsnäs. Vi ska upp cirka 100 meter men sedan blir det en ganska enkel vandring.







En björk med osedvanligt stor och präktig vril, som tilldrog sig en del uppmärksamhet.








Framme vid Härsnäsdammarna tog vi en kortare paus för dem som behövde komplettera frukosten. Dammarna låg spegelblanka.






Hanhängen av hassel.







En längre rast vid Liagården. Här går det också att övernatta om man är ute på vandring längs Skåneleden.









Det bjöds på grillkorv, vilket var mycket uppskattat.








Utsikten från toppen av Lierna ner mot Kvärkabäcken och Skärån är magnifik. När grönskan kommer om ett par månader så blir sikten betydligt sämre.







Tillbaka till Skäralid efter en fin vandring.

Vårtecken 4b

Jag återvände till Grönadals bygdegård vid Vallåkra för att konstatera att persisk blåstjärna ( Scilla mischtschenkoana) nu kommit en bra bit längre på väg sedan sist.

Vårtecken 5

Blåsippan ute i backarna står!
I varje fall har den börjat komma upp i Fågelsång, här i Södra Sandby på det vanliga stället, där den brukar komma tidigt.






Och vitskråpen har kommit lite längre nu än den 26 januari då jag skrev om den första gången.

Naturskyddsföreningen 100 år

I år är det naturens år - 100 år sedan Svenska Naturskyddsföreningen bildades, 100 år sedan Skånes Naturvårdsförbund bildades och 100 år sedan de första nationalparkerna bildades i Sverige (bl a Sarek och Stora Sjöfallet). Detta firas med många olika evenemang. Lunds Naturskyddsförening firade genom att på årsmötet bjuda medlemmarna på middag - en alldeles utmärkt vegetarisk buffé som vidstående bild försöker ge en antydan om. Årsmötesförhandlingarna gick snabbt och smärtfritt eftersom alla såg fram emot maten. Sedan vidtog informella diskussioner i olika grupper, ex. klimatgruppen, plangruppen och ESS-gruppen, den sista verkar för att förhindra att ESS (European Spallation Source) kommer till Lund.

Louisiana 2

På konstmuseet Louisiana i Humlebæk pågår nu bland annat en utställning med surrealisten Max Ernst (1891-1976). Hans olika epoker skildras var för sig - Dada-epoken i Tyskland, surrealismen i Paris från 1922, exilen i USA från 1941 och återkomsten till Frankrike 1953. Tekniken och den omedelbara upplevelsen av konsten varierar mycket under denna tiden, men den underliggande surrealismen förenar. Max Ernst förklarar lite av hur hans bilder ska förstås i en film, där han med anledning av inbördeskriget i Spanien 1937 yttrar "Painting must be the mirror of our time. It must be mad!". Och visst är många av bilderna galna. Ursprungligen tillhörde Ernst dadaisterna. Begreppet Dada förklaras av Johannes Baader "Die Kunst ist nich nur hier, sondern auch da - da da!".

Resan till Humlebæk begick jag denna gången inte över bron utan med färja Helsingborg - Helsingør. Det blåste ganska bra på sundet idag.

Arla, Coop och den skånska mjölken

Som framgått för de flesta så pågår det en intensiv debatt om den skånska mjölken och om vem/vilka som skall/bör leverera mjölk från Skånemejerier eller Arla. Debatten är väldigt känslomässigt laddad och ett par grupper har skapats på facebook för att sprida opinion. Coop har delvis backat från beslutet att övergå helt från Skånemejerier till Arla och kommer att erbjuda båda sorterna i Skåne. Men efter vad jag förstått så finns det andra livsmedelskedjor som helt har gått över till Arla.

Vad jag kan se finns det tre olika aspekter på detta:

Det miljövänliga: Vi vill ha närproducerad mjölk för att undvika onödiga transporter och gynna våra egna bönder i närområdet. Det låter som om detta automatiskt skulle betyda Skånemejerier men verkligheten är inte så entydig. Se Anna-Mis blogg där ett förtjänstfullt journalistiskt arbete bedrivs för att få fram fakta. Arla ska sälja mjölk från skånska bönder i Skåne men mejeriet finns i Jönköping. Nu säger Arla att "Mjölken transporteras i det befintliga flödet av kyltransporter" och därför inte medför mertransporter, något jag har ganska svårt att förstå. Skånemejerier har mejeri i Lunnarp bl. a. men samarbetar också med ett mejeri i Gävle, så varifrån kommer deras mjölk? Både Coop och Arla poängterar att utbudet ökar vilket gynnar kunderna och det låter ju bra i detta marknadens och valfrihetens tidevarv, men kan alltså komma i konflikt med miljömålet.

Det lokala/regionala: Skånemejeriet har stark lokal förankring, till stor del beroende på namnet. Skåne är i sig ett starkt varumärke, nota bene: för skåningar. Arla kommer från Mälardalsregionen och kan lätt uppfattas som ett uttryck för kulturellt översitteri. Mycket som är eller har varit genuint skånskt har kommit på undantag eller försvunnit till förmån för en utslätad och monolitisk svenskhet. Enligt denna ideologi skall allt helst se likadant ut i hela Sverige så att man inte ska behöva hålla reda på var någonstans man befinner sig i detta "avlånga land". Till exempel ska man kunna känna igen mjölken i kyldisken, den ska se likadan ut i Lund och i Boden. Mot detta opponerar sig gärna regioner med stark kulturell identitet. Skånemejerier har lite blivit en symbol för detta.

Det marknadsekonomiska: Många befarar att Arla är på väg mot en monopolställning och detta gynnar förvisso inte konsumenterna, inte heller mjölkbönderna. Monopolisten bestämmer själv priset på sina varor och det blir då högre än priset på en fri marknad. Dessutom blir Arla i ett sådant fall också monopsonist (enda kund) mot sina leverantörer mjölkbönderna, och bestämmer också priset i den riktningen, vilket då blir lägre än på en fri marknad. Jag kan tänka mig att det är därför Skånemejerier söker samarbetspartner på olika håll för att öka chansen till överlevnad. Detta kan också komma i konflikt med miljömålet.

Vårtecken 4

Ett annat vårtecken är persisk blåstjärna ( Scilla mischtschenkoana) som brukar visa sig så här års vid Grönadals bygdegård i Vallåkra (nära stenkärlsfabriken). Riktigt redo var de inte, de brukar vara fler och bättre utslagna. Men det kommer nog.





Krokus har kommit upp i Senderöd (Helsingborg).

Vårtecken 3

Nästa vårtecken är en svamp, som låtit vänta på sig. Scharlakansvårskål (Sarcoscypha austriaca) visar sig varje år vid Hjularöd, där Skåneleden korsar bäcken. Men i år två månader senare än normalt. Den kommer som regel strax efter snösmältningen.





Hjularöds slott ligger på backen ovanför Harlösa och med utsikt över Vombsänkan. Slottet påminner om en järnvägsstation, men bör vara bekant för somliga eftersom det figurerat i adventskalendern (julkalendern?) på TV för cirka 10 år sedan, under namnet Greveholm.

Massmediabehovet särskilt Sydsvenskan

Kommentaren från Anna-Mi till mitt inlägg om Stortorget i Malmö fick mig att börja analysera mitt massmediebehov. Min dagliga tidning heter Sydsvenska Dagbladet, numera Bonnierägd och med allt mer slagsida åt 08-området. Idag saknar man nästan helt det skånska perspektivet i Sydsvenskan, tidningen kan lika gärna produceras i Stockholm med hjälp av en handfull freelancejournalister i Malmö och Lund. Få kritiska reportage görs numera, vilket Anna-Mi noterat i sin blogg. Dock förekom för en tid sedan en del artiklar om Lunds universitet (däribland också från min tidigare arbetsplats LDC). Sådant behövs mer, alla som förvaltar våra skattepengar ska utsättas för att någon petar med en pinne i myrstacken då och då.

Men Sydsvenskan är bra på kulturartiklar, och det är det som gör att jag fortfarande prenumererar på tidningen och har den som sällskap till frukosten. Sydsvenskan på webben läser jag aldrig - här finns ju numera hela världspressen som konkurrent. Dagligen ägnar jag mellan 5 och 30 minuter (undantagsvis mer) åt Berlingske Tidende ("kronikken" rekommenderas särskilt) och Süddeutsche Zeitung, dels för att hålla språkkunskaperna vid liv, men också för att det verkligen behövs ett annat perspektiv på nyheter än bara det som serveras från svenska massmedier.

Sydsvenskans nyordning uppfattar jag mest som "hype", mycket väsen för ingenting. Jo, typsnittet har blivit mer kvällstidningstyp, vilket jag inte tycker är något framsteg. Det viktigaste har hänt på seriesidan, Blondie har kastats ut med en motivering som visar att redaktionen inte förstår serien - se Anna-Mis utmärkta analys.

För övrigt är tidningen mycket dålig på nyheter från Europa. Det ras som drabbade stadsarkivet i Köln - förutom att människor skadades och några fortfarande saknas - innebär närmast katastrof för delar av historisk och genealogisk forskning i Europa. Jag hörde först talas om det via en diskussionslista på nätet för släktforskare med tyska rötter. Det tog tre eller fyra dagar för nyheten att nå Sydsvenskans redaktion. Märkligt eftersom den förekom i radion, både P1 och P4. Men det är väl nyhetsvärderingen på tidningen som det är fel på.

Nog om detta. Man kan ju titta på TV också, men nu har jag kverulerat nog för idag.

Uppsala 6 -8 mars 2009

Under helgen fredag - söndag befann jag mig i Uppsala. Aldrig förr har Sven Stolpes beteckning "Norra Ulva" förefallit mig mer passande. Vinter rådde med snö och is i Odinslund och nödtorftigt skottade trottoarer. Uppe på kullen syntes slottet med sin skära fasad, en krokan eller en bit prinsesstårta på vispgrädden. Jag kände mig försatt tillbaka till sextiotalet.
Nåja, anledningen till besöket var en årsmöteshelg med Sveriges Mykologiska förening, en begivenhet där några av landets svampentusiaster kommer samman för att diskutera gemensamma intressen under en period av året då fältarbetet går på sparlåga. Mötet var utmärkt, många intressanta föredrag, inte bara om svampar i egentlig mening, utan också om lavar och slemsvampar. En lav är en svamp som odlar en klorofyllbärare - eller håller den som slav. Klorofyllbäraren är antingen en grönalg eller en cyanobakterie. En slemsvamp är ingen svamp utan en samling sociala amöbor. Allt mycket givande och även mykologer kan vara sociala, visade det sig.

Men nu till skräckupplevelsen. De flesta av oss hade valt inkvartering på det ena av STF:s vandrarhem, det som skröt med att det serverade frukost. Det visade sig utgöra en f d simhall, där man dock monterat bort trampolinerna så att inte en gammal skumögd f d simmare skulle begå några misstag (bassängen var torrlagd). Rummen var vid bassängens kanter och var lyxutrustade med WC och dusch men inga fönster så man hade ingen aning om vad det var för väder ute. Frukost serverades i bassängen för 50 kronor per person och utgjorde ett absolut lågvattenmärke alla kategorier. En seg franskbrödbulle, med en skiva ost, en skiva skinka och ett visset salladsblad, en plastburk söt, skär yoghurt med en bild av jordgubbe på utsidan och en halv banan. Till det kunde man få, om man så ville, en bit knäckebröd utan smör.
Försökte få lunch på lördagen före 12. Enda möjligheten var en galleria där man kunde få pizza på "Lilla Italien" (eller hette den "Little Italy"?), Nåja, jag beställde en vegetarisk pizza, och fick något som bestod av deg, ost och grönsaker och smakade absolut ingenting utom möjligen mild tandkräm. Konsistensgivare var ett ord som kom mig till minnes. En förfrågan om kryddor resulterade i en burk pulver där huvudingrediensen var smakfördärvare E621 (mononatriumglutamat). Jag avstod.
Och det var inte första gången något liknande hänt mig just i Uppsala. För en sex - sju år sedan var jag här på LADOK-möte och vi hade en konferensmiddag där rätterna serverades i fel ordning. Huvudrätt före förrätt och kaffe före efterrätt. Dock minns jag inte själva maten.
Annars tillhör jag inte alls dem som tror att det bara finns mat i Skåne. Jag har ätit alldeles utmärkt på många orter i Sverige. Stockholm och Göteborg har ju internationellt kök, men jag har ätit utmärkt även i småstäder som Vadstena och Skara, har till och med flera favoritställen där. Och i Norrland äter man också generellt mycket bra, både i Luleå, Umeå och Ramsele. Men Uppsala är alltså ett sorts kulinariskt svart hål.

Nåväl. nu ska jag påminna mig vad jag lärt mig av Epiktetos, Cicero, Montaigne och Sterne. Det är inte tingen utan mina åsikter om tingen som gör mig irriterad. Se detta tidigare inlägg.

Sedan var jag också runt lite i Uppsala, domkyrkan och universitetsområdet, Och Åsgränd och Öfre Slottsgatan. Bakgården och planket på Åsgränd var igenspikat, så jag undrar var katten Måns och Bill och Bull bor numera.

Stortorget i Malmö

Bilden till vänster är inte tagen i Schönbrunn eller Versailles utan i bekvämlighetsinrättningen under Stortorget i Malmö.







På Malmö Stortorg visar man förstasidor från stadens dagliga tidning från svunna tider med andra tidsperspektiv. Pensionerna ska höjas och pensionsåldern sänkas. Men det var alltså för 35 år sedan.

The times they are a-changin'



Danskarna flyttar hit när bron har byggts! Sveriges riksdag beslöt 1974 att bygga Öresundsbron och bygget skulle komma igång "så fort det danska folketinget sagt ja". Men det gjorde Folketinget inte den gången, skulle det visa sig. Det dröjde 26 år innan bron fanns på plats. Men då fick vi också järnväg på bron, vilket vi inte skulle ha fått om bron byggts på sjuttiotalet.

Romeleåsen

På vandring mellan två busshållplatser (Blentarp och Dörröd) passerade jag Lilla Rödde, där någon gjort en installation för att påminna oss om samekulturen. Intressant, men svårt att förstå kopplingen till Skåne och Romeleåsen.






På en stock växte vackra sidentickor. Man kunde se av växtsättet att stocken legat ner länge och nyligen rests upp.









Här upphör Sjöbo kommun!

Svampedag 28 februari 2009

Den sista lördagen i februari åkte vi till København för att delta i generalforsamling (betyder årsmöte) för Foreningen til Svampekundskabens Fremme. Förhandlingarna ägde rum i Geologisk museum med mycket vackra interiörer. Föreningen bjöd, förutom på intressanta föredrag, också på lunch.

Vårtecken 2

Vid Skogmöllebäcken söder om Veberöd finns ett område med en massa förvildade snödroppar.







Fredagen den 27 februari begav jag mig dit för att se hur långt snösmältningen och snödropparna kommit, och, som synes av bilderna, var nästan all snö borta och många snödroppar hade kommit upp.






Här fanns fortfarande många vedboende vintersvampar, som ekkrös, frätskinn, gullkrös och dallergröppa.