Från Triangeln till Trianglen

Nu har Köpenhamn efter många års bygge och många invånares förstörda nattsömn äntligen fått Cityringen, en helt underjordisk metrolinje genom centrum av Köpenhamn och Frederiksberg.

 Jag konstaterade att man nu kan åka från Triangeln i Malmö till Trianglen i Köpenhamn med ett byte från Öresundståg till metro.

 Från metrostationen under Trianglen med karta över de tre linjerna.

 På 1960-talet bodde jag under ett par år i Köpenhamn som stipendiat vid Nordita och passerade då Trianglen två gånger varje dag, till och från institutet. Jag kan konstatera att det mesta är sig likt sedan den tiden för mer än 50 år sedan. Dock har spårvagnarna för länge sedan försvunnit, på min tid passerade lnjerna 1, 3 och 6 här - tidigare ännu fler linjer. Från Triangeln i Malmö minns jag bara linje 3, långt tidigare korsade linje 2 också platsen.

 Med metron kan man nu på ett ögonblick förflytta sig långa sträckor inom staden, vilket tidigare kunde ta en avsevärd tid med spårvagn, buss eller till fots. Det känns märkligt att man som en mullvad kan dyka upp var som helst på platser jag känt sedan 60-talet, nu utan att egentligen förflytta mig. Liksom när jag vid mina första besök i Paris försökte orientera mig med metron.

 En regnbågsmålad soffa utanför Kristuskirken på Enghave Plads.

 Och även Rådhuspladsen har fått sin metrostation.

Théodore Rousseau på Glyptoteket och ostronmussling på metrobygget

Glyptoteket i Köpenhamn visade en specialutställning av den franske landskapsmålaren Théodore Rousseau och jag bestämde mig för att åka över sundet och studera den.

 Man hade valt ut att visa ett antal dramatiska landskapsmålningar, som denna över Mont Blanc.

 Théodore Rousseau rörde sig annars mest i skogen vid Fontainebleau.

 Sedan drog jag ut på Vesterbro för att se hur långt arbetet med Metroringen hade avancerat.  De nya metrolinjerna ska öppna 2019 och stationsbyggena är än så länge omgivna med pappväggar.

 På väggarna växte ostronskivling.

 Med tanke på impregneringsmedel etc så är svamparna nog inte lämpliga att äta.

Resa över sundet

Lördag 13 februari var jag i Köpenhamn och besökte Nordatlantens Brygge längst ut på Christianshavn. Här pågick en utställning av den lettisk-grönländska konstnären Bolatta Silis-Høgh. Bilderna illustrerar grönländsk kultur och uttrycker samtidigt en vrede över hur Grönland exploaterats och om motståndet mot uranbrytning.

I ett annat rum kunde man själv skapa skulpturer av fiskben, en trevlig och meditativ sysselsättning.

Jag besökte också en konsert i Vor Frelsers Kirke på Christianshavn, där kantorn samtidigt spelade på orgeln och sjöng kantater av J S Bach

Hemresan via metro och Öresundståg gick förvånansvärt smidigt trots vansinnet med de dubbla id-kontrollerna, först i Kastrup och sedan omigen i Hyllie. Men så är det stor skillnad på att åka hem en sen lördag eftermiddag och att vara pendlare i rusningstiden. För pendlarna medför den tidsödande id-kontrollen, där alla pass och körkort ska fotograferas, att man kan få stå över ett par avgångar  innan man kommer med ett överfullt tåg till Hyllie, där man efter ytterligare kontroll gör ett långt uppehåll för att fasa in tiden för nästa avgång. En resa från Köpenhamn till Lund kan ta två timmar. Jämför med att det nu talas om att bygga snabbjärnvägar där man ska kunna åka Stockholm - Malmö på lite drygt 2 timmar. Det är närmast groteskt att det ska nästan lika lång tid från Köpenhamn som från Stockholm. Politikerna vill dra ner restiden inom Sverige till ett minimum samtidigt som man försvårar resor från ett nära grannland genom att lägga en barriär tvärs över pendelströmmen över Öresund.

Redan 1860 avskaffades passkontrollerna så att man kunde resa fritt över hela Europa utom till Ryssland och Turkiet. Samtidigt avskaffade Sverige kravet på inrikes pass. När första världskriget bröt ut 1914 infördes passtvång igen, men en bit in på 1920-talet kom den första passunionen mellan de nordiska länderna. Den avskaffades igen 1939 men återinfördes 1954. Och i mitten på 1990-talet kom Schengenavtalet med resor utan pass inom Europa - till vilket de flesta EU-länderna så småningom anslöt sig.  Nu har Sverige ensidigt avskaffat såväl den nordiska passfriheten som passfrihet inom Schengen, något som riskerar att bli ett riktigt dåligt prejudikat för fler länder. Trenden att öppna sig för omvärlden och öka förståelsen för andra folk och kulturer har brutits nu, och den svenska regeringen bär en stor skuld till detta. Slutenhet och intolerans har alltid varit till skada för både ekonomi och kultur och blir det sannolikt framgent också.

Köpenhamn i juni

 På den svenska nationaldagen passade jag på att besöka Köpenhamn, där det rådde vanlig lördag - dock lite avslagen eftersom det var dagen efter den danska nationaldagen eller grundlovsdagen. I Danmark har man just utlyst val och därför var staden full av valaffischer. Just denna tilldrog sig min uppmärksamhet - röstar man med SF blir tillvaron alltså mer festlig.

 Efter mycket förseningar ska nu äntligen Inderhavsbroen snart stå färdig. Den ska förbinda Nyhavn med Holmen och därmed göra Grönlandshuset och Nordatlantens Brygge mer tillgängliga från de centrala delarna av stan. Jag var just på väg att besöka Bryggen ...

 ... där det pågick en utställning med målningar av den färöiske konstnären Thomas Arge med landskapsmotiv från Färöarna.

 Tranegravsbroen förbinder denna del med de yttre delarna av Holmen. Den har nyss blivit klar och är till synes mycket populär. Den stora mängden cyklister beror på att bron just varit öppen för att släppa igenom ett antal båter.

Spårvagnsutställning på Köpenhamns Rådhus

 I förra veckan pågick en utställning av gamla bilder från Köpenhamns spårvägshistoria med anledning av att spårvagnsmusset i Skjoldnæsholm fyllde 50 år. Det är en lång och brokig historia från invigningen av den första häststpårvagnen i 1863 via elektrifieringen strax efter 1900 till nedläggningen som avslutades 1972. Därtill fanns bilder på gamla bussar och trolleybussar och S-tåg samt annan gammal teknik som t ex gamla telefoner.

 Utställningen fanns i Köpenhamns Rådhus (vid Rådhuspladsen) som i sig är en magnifik byggnad och det var roligt bara att komma in i huset och se den pampiga salen, förutom utställningen.

 Den här gamla bussen trafikerade på sin tid Strøget - i båda riktningarna! - från Kongens Nytorv till Rådhuspladsen och vidare till Frederiksberg.

 En telefon från den "halvautomatiska" tiden - notera både siffror och bokstäver i fingerskivan. Dessa telefoner var fortfarande i bruk på 1960-talet i Köpenhamn.

Goya och Manet i Köpenhamn

 På Statens museum for Kunst i Köpenhamn pågår nu (och ett par dagar till) en utställning med grafiska blad av Francisco Goya (1746 - 1828) och Edouard Manét (1832 - 1883).
 Utställningen handlar om överensstämmelser mellan de båda konstnärerna och hur Manet har påverkats av Goya.

 Det är ganska mycket våld i bilderna. Här är Goyas klassiska bild av en arkebusering under det spanska upproret mot Napoleon I år 1808.

 Manets bild illustrerar arkebuseringen av kejsare Maximilian, som insattes som lydregent i Mexiko av Napoleon III.  Det är påtaglig likhet i kompositionen mellan bilderna.

 Goya skildrade gärna tjurfäktningar. På denna bild har tjuren rusat in bland åskådarna och dödat flera personer, däribland stadens borgmästare.

 Efter detta begav jag mig ut på stan längs Fiolstræde, den traditionella antikvariatsgatan i Köpenhamn, och konstaterade att bokhandelsdöden härjar även här. Arnold Busck är försvunnen sedan flera år och Vangsgaard rear nu ut nästan hela butiken.

Paludan satsar mer på café än på böcker.

 Hem från Nørreport,  den station i Danmark som har flest resenärer. Nyligen ombyggd men perrongerna är fortfarande lika smala som för hundra år sedan.

 Hemma börjar vintergäcken komma upp.

Om WHO och om Asger Jorn

 Trots strejken på Öresundstågen går det ganska bra att åka över sundet till Köpenhamn, det tar bara lite längre tid än normalt och involverar fler byten. Den sista veckan har jag trotsat strejken och åkt över sundet två gånger. Första gången, i fredags, var jag inbjuden att med Strömstadsakademien besöka Världshälsoorganisationens (WHO) hus i Nordhavn i Köpenhamn.

 Vi fick en intressant och grundlig genomgång av WHO:s verksamhet, vad man ägnar mest uppmärksamhet åt och vilka resultat som uppnåtts.

 WHO:s europeiska kontor finns alltså här i Köpenhamn.

 Byggnaden är arkitektoniskt intressant, bland annat detta trapphus, som ser ut som flera flyglar staplade på varandra.

Så idag söndag besökte jag utställningen över Asger Jorn på Statens Museum for Kunst. Asger Jorn var lite av dansk konsts "enfant terrible", hans skenbart traditionella bilder utgjorde ofta karikatyrer på expressionistisk konst. Han sade sig inte tolerera djupsinnigheter som inte kan konfrontera livets banaliteter. (Sedan kan man fundera över vad det betyder).

 Ett citat: "I den nordiske kunst eksisterer billedet før ordet. Billedet er her temaet. I den latinske tradition er det omvent. Ordet er oprindelsen."

 Under en tid köpte Asger Jorn in "hötorgskonst" som han sedan delvis bemålade. Resultatet var i mitt tycke inte särskilt estetiskt tilltalande. Denna bild var kanske i alla fall lite lustig.

Vesterbro

 I Köpenhamn finns en S-tågstation som heter "Dybbølsbro - ved Fisketorvet". Fisketorvet låter ju intressant, men det är bara en stormarknad, ungeför som Emporia i Hyllie.

 Så i stället gick jag en promenad i Vesterbro. Här på Sønder Boulevard fanns på 1960-talet en biograf som visade lite annorlunda och udda filmer och som jag gärna besökte då jag bodde i Köpenhamn som stipendiat på 60-talet. Nu verkade inte biografen finnas kvar, och Sønder Boulevard har blivit en byggarbetsplats eftersom en nya metroringen ska få en station här.

 Sønder Boulevard fortsätter in mot centrum som Halmtorvet och här blommade träden vackert.

 En minnessten för missbrukare, som inte har klarat av tillvaron.

 På andra sidan Halmtorvet ligger Kødbyen ("köttbyn").

Flora Danica utställning

 I tisdags tog jag tåget till Köpenhamn för att besöka två utställningar över Flora Danica, den ena på Geologisk museum, den andra i den närbelägna Botanisk Have.

 Flora Danica är ett stort botaniskt bokverk, som utgavs under tiden 1761 - 1883. Från början var ambitionen att avbilda alla växter i kungariket (Danmark-Norge) och i hertigdömet (Slesvig-Holsten).
Då Norge förlorades, inskränktes den fortsatta utgivningen till kungariket Danmark och hertigdömet, och sedan hertigdömena förlorades 1864, inskränktes det slutliga urvalet likaledes.
 Jag kan inte låta bli att tänka på den svenska utgivningen av Nationalnyckeln, som startades med pukor och fanfarer för 10 år sedan, men sedan 15 böcker i serien utgivits, skall vidare bokutgivning stoppas (2 mer  ska komma).  - Nåja, nog om det, låt oss återvända till Flora Danica.

 Det mesta av utställningen utgjordes av reproduktioner av planscherna i verket, men en hel del ägnades också åt hur bokverket inspirerat senare florakonstnärer

Flora Danica är också en berömd porslinssamling med dekorationer från bokverket.

 På Geologisk museum finns också en stor samling stenar och mineraler, även en del ädelstenar. Som t ex denna magnifika ametist.

 I "maskinhallen" i Botanisk Have fanns ytterligare en Flora-Danica-utställning.

Och, apropos ametist, så innehåller Flora Danica också en del avbildningar av svampar, till exempel denna ametistfingersvamp.