lördag 5 mars 2011

Bokrea 1

Årets bokrea har gått av stapeln. Det är inne att säga att den inte var som förr, och det är naturligtvis riktigt, ingenting är som förr, Vad som mest skiljer är att också ganska nya böcker (ett par år gamla) reas numera och försvinner sedan ur sortimentshandeln (men brukar finnas på antikvariat). Ett par pärlor har jag lyckats hitta.
Filosofen Alain de Botton har jag skrivit lite om tidigare i den här bloggen. Det var hans bok "Filosofins tröst" som förde mig in på Montaigne och ytterligare läsupplevelser. Denna gång hittade jag en bok med titeln "Arbetets lust och leda". Som jag numera är pensionär tänkte jag att boken kunde ha ett visst nostalgiskt intresse. Författaren ägnar ett kapitel åt lastfartygsskådning och undrar över varför så få människor känner engagemang och beundran för hur godstransporter hemma och i främmande länder fungerar. Vi lägger ner stor möda på att besöka gamla kyrkor och palats och museer (och angränsande cafeteria) men nästan ingen står vi en blåsig hamnkaj och studerar när fartyg lossar och lastar. Till skillnad från den moderne turisten så var forna tiders resenärer verkligen genuint intresserade av hur de länder de besökte fungerade logistiskt och ekonomiskt, och menade att studiet av arbetet var det som gav mest stimulans och information om landet. Numera har turismen urartat till lek utan allvar även om vi inbillar oss att vi blir kulturella av museibesök. I själva verket blir vi bara uttröttade av att fösas runt i skock.
En annan observation som författaren gör är att vi idag är fullständigt alienerade till alla de verktyg och redskap vi nyttjar, i det att ingen förstår i detalj hur något av dem fungerar. Vissa personer förstår lite, ingen förstår det hela, och flertalet förstår ingenting alls. Men för tvåhundra år sedan var alla redskap begripliga i detalj för alla. Bonden var bekant med grisen, snickaren, vävaren, vävstolen och kökspigan. Idag ställer vi oss oförstående till datorn, bilen och flygmaskinen. Författaren menar att denna alienationsprocess har berövat oss möjligheten till förundran, tacksamhet och skuldkänslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar