Bremen och Helgoland

Som ett litet avbrott i sommaren bestämde jag mig rätt plötsligt för en tredagars (fem dagar inklusive resdagarna) bussresa till Bremen och Helgoland.

Motorvägar i Tyskland kan vara snabba och bekväma men störningar som mindre trafikolyckor resulterar ofta i vad tysken kallar "Stau".

Staden Bremen utnyttjar flitigt en saga av Bröderna Grimm "Musikanterna som skulle till Bremen", utstötta husdjur: en åsna, en hund, en katt och en tupp som beger sig till Bremen för att söka jobb som stadsmusikanter. De råkar ut för rövare längs vägen men skrämmer rövarna genom att ställa sig ovanpå varandra med åsnan underst och tuppen överst. Denna figur har blivit en slags symbol för staden Bremen.

Rolandfiguren är en symbol för de fria Hansestäderna i Nordtyskland och han står här staty på Markt i centrala Bremen.

I den här brunnen kan man lägga i en peng som går till "stadens fattiga" och i utbye får man höra ett djurläte, omväxlande åsnan skria, hunden skälla, katten jama och tuppen gala.

Under mellandagen lämnade vi Bremen och bussen tog oss till Cuxhaven, där vi äntrade en båt (katamaran) som tog oss till Helgoland ute i Nordsjön, en båtresa på en timme och en kvart. Helgoland var omväxlande danskt och tyskt fram till 1700-talet, och under Slesvig-Holstenska kriget mellan Danmark och Preußen-Österrike stod ett sjöslag vid Helgoland där den danska flottan sänkte två österrikiska krigsfartyg. Det räckte dock inte, Danmark förlorade kriget och därmed Slesvig-Holsten.
Under första världskriget hade Tyskland sin ubåt UC71 stationerad här, och den sänkte flera av ententens fartyg under 1917-1918. Efter kriget försvann ubåten. Det visade sig att tyskarna själva hade sänkt ubåten, den bärgades först 2014 och bilder på den visades på museet i Helgoland.
Under andra världskriget hade den tyska regimen gjort om Helgoland till en stor militärbas med flera underjordiska rum. Nästan hela ön sprängdes av britterna 1947 och först 1952 tilläts befolkningen flytta tillbaka till Helgoland. Bilden visar hummerbodar.

Jag promenerade uppe på "Oberland" och passerade genom koloniområden. Här fanns en skulptur föreställande Klaus Störtebeker, en legendarisk pirat under 1300-talet. Störtebeker var ledare för Vitaliebröderna, som bland annat undsatte Albrecht av Mecklenburg när han satt fast i Stockholm, som belägrades av Margareta. Störtebeker avrättades på Helgoland 1401 och därmed kunde Margareta grunda Kalmarunionen (som grundades på Lindholmen i Skåne men ratificerades i Kalmar).

Jag fortsatte vandringen ut till nordvästra spetsen "Lange Anna", en delvis söndervittrad kalkstensklippa med massor av havssulor och eventuellt också annan sjöfågel.

Vi återvände till Bremen och sista dagen skulle vi bege oss till Botaniska trädgården och beundra alla rhododendronbuskar som fanns där. Men rhododendronen var överblommade, så intresset svalnade. Vi begav oss in till Bremens Altstadt och den äldsta delen som kallas "Schnoor", med betydelse snöre. Kanske ägnade man sig åt repslagning här. Det var sort intresse för den gamla nordtyska dialekten "Platt", som inte talas längre annat än av entusiaster som vill bevara dialekten. Som här nedan

Texten säger att här kan ni inte gå in, försök en annan dörr.