Varje höst anordnar Sveriges Mykologiska förening en mykologivecka, och i år ägde den rum i Stockholmstrakten. Vi var inkvarterade på Hagabergs folkhögskola i Södertälje.
Säsongen hade inte varit helt gynnsam för svampen eftersom det varit mycket torrt. Det visade sig fort att det inte lönade sig att åka österut: Tyresta nationalpark och Värmdö gav ingenting. Däremot var det betydligt bättre utdelning i ett nord-sydligt stråk ungefär genom Södertälje. Mälaröarna (Ekerö) och området kring Järna hade en hel del att bjuda på.
Här åker vi med färja från Slagsta vid Fittja till Jungfrusund på Ekerö.
Hela dagen gick åt till att genomsöka Väsby Hage på Munsö, en kombinerad betesmark, ädellövskog och barrskog.
Det mest spektakulära fyndet var knölfotingen (
Squamanita paradoxa), en svamp som parasiterar på ockragul grynskivling på ett originellt sätt. Svampen använder grynskivlingen som startramp för den egan fruktkroppen. Det är det som syns på bilden, där foten uppåt ändrar färg från gult till ljust violett
Senare i veckan åkte vi till Stora Alsjön i trakten av Järna. Området bestod av tallhed på hällmark, ganska vanlig naturtyp i Sörmland.
Här fann vi - vilket var förutsett och näst intill regisserat av arrangörerna - Norra Europas största hattsvamp, jättemusseronen (
Tricholoma colossus). Om när mykologen Elias Fries fann jättemusseronen berättas en historia , som finns i ett antal varianter, men hos Hugo Stelin i hans svampbok lyder sålunda:
"
Nog är det
roligt, att Sally blivit lyckligt gift och Sanna förlovad, att Thore
blivit adjunkt och Robert tagit sin kandidat, men vad är ändå allt det
där i alla fall mot denne rare svampen?"
Matsvamp fann vi också, till exempel denna blomkålssvamp i Rönninge, också på tallhed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar