Jokkmokk mykologiveckan

Förra veckan var det mykologivecka i Jokkmokk långt i norr och bort i lappmarkerna. En antydan om detta fick man redan i ortnamnsskyltningen. Den lulesamiska stavningen av Jokkmokk är Jåhkåmåhke vilket är sammansatt av ett ord som betyder (mindre) vattendrag och efterleden landtunga mellan två vatten där man måste dra båten över land. Ett alternativt namn
är Dàlvvadis som betyder vintermarknaden och syftar på att man hålllit vintermarknad i Jokkmokk så långt tillbaka som någon minns och åtminstone sedan medeltiden.






Landskapet har en karg skönhet där trädvegetationen främst består av fjällbjörk, tall, gran och olika videarter. Utblickarna mot fjällvärlden är vidsträckta, men det finns också tät skog.











Vi var cirka 60 mykologer som blev guidade ut i naturen av lokala och mycket kunniga vägvisare. Vi fick höra föredrag om hur naturvårdarna för en tidvis ojämn kamp för att behålla den biologiska mångfalden och måste slåss mot de statliga jättarna Vattenfall och Sveaskog om gammelskogens bevarande. Bilden visar vattenmagasinet ovanför Heliga fallet i Tjaktjajaure.

Kerstin Ekman beskriver i "Herrarna i skogen" de svårigheter som möter den som vill bevara gammelskogen och den oförståelse man möter hos myndigheter och storbolag som inte inser att den biologiska mångfaldens bestånd inte är något romantiskt pynt utan livsviktig för människans överlevnad.
Men det tar tid och engagemang att lära sig och inse den riktiga skogens (alltså inte granåkern) betydelse och kvaliteter, att upptäcka och känna igen alla sällsynta och hotade arter. "Till slut visste jag också var rosentickan och rynkskinnet växte och var de sista brunkullorna gömde sig. Men en enda människas mycket bristfälliga kunskap räcker inte för att värna skogen" (Kerstin Ekman, ref. enl. ovan.) Kerstin Ekman återkommer ett par gånger till i boken till det alittererande paret rosenticka och rynkskinn och det var med viss tillfredsställelse jag kunde konstatera att vi fann båda arterna under exkursionerna.


Här syns rynkskinn (Phlebia centrifuga) på talllåga vid Sitoätno vid Tjaktjajaure ...








… och rosenticka (Fomitopsis rosea) också på tall vid Juovvakielas.






De samiska ortnamnen vållade visst bry för de flesta av oss som kom söderifrån. Varje dag fick man skriva på en lista vilket av 4 områden man ville åka till, och när vi på kvällen frågade varandra var vi varit, var det ingen som visste det utan att först konsultera exkursionsguiden eller egna anteckningar. Mångfalden av svampar var enorm och alla deltagare var mer än nöjda. Någon sammanfattade vad vi alla tyckte i uttrycket "julafton varje dag denna vecka". Vi hittade också de "norrländska gulden" goliatmusseron ("matsutake") och talltuvskivling ("hon-shimeij") som i Japan betingar svindlande priser för några enstaka fruktkroppar. Det fanns så mycket goliatmusseron att vi serverades goliatsoppa till middagen på lördagen. Den smakde utmärkt, hade varit ännu bättre om köket hade haft mindre salt i soppan.



Men vi kom också lite i kontakt med djurvärlden - förutom renarna. En liten fjälllämmel blev så överraskad i mötet med människor att den inte kom sig för att fly utan blev stilla och lät sig fotograferas.





I tallheden på Ruovdevare (nära Jokkmokk) höll lavskrikan till.







Genom att slänga ut lite brödsmulor lockades den ner på marken. Bilden blev inte alldeles lyckad, men fågeln är ganska väl kamouflerad i sin naturliga omgivning.