Ærø

Om man är två personer som gärna vill åka bort en lagom bit så här på sommaren, och när vi aldrig besökt Ærø men länge tänkt oss vilja dit .. ja då gör man till sist slag i saken och åker dit tillsammans.

Ærø är en av de många danska öar som man måste åka båt till. Söder om ön finns den västligaste viken av Östersjön och norr om ligger "det fynske Øhav".

Befolkningen på Ærø är blygsamma 7000 - vilket är ungefär hälften så många som för 100 år sedan. Ön lever traditionellt på sjöfart men numera kanske mest turism. Så här i början av juli hade turistströmmen (som nog i första hand kommer från Tyskland) inte hunnit komma igång.

Det är imponerande att en ö med så liten befolkning ändå kan hålla sig med 4 olika bilfärjelinjer, där var och en har cirka fem - sex avgångar per dag.


Huvudorten Ærøskøbing hade 2003 mindre än 1000 invånare och är i stort sett opåverkad sedan 2 - 300 år. Åtskilliga hus är från 1700-tal och själva gatumiljön är typisk för ett samhälle från den tiden. Husen är byggda i en stil som påminner om Nordtyskland och visar på ett historiskt sammanhang mellan Ærø och hertigdömet Slesvig-Holsten. Sedan 1864 tillhör Ærø dock "kongeriget" (Danmark).



Vi bodde på vandrarhemmet i Marstal, vilket passade oss alldeles utmärkt. Marstal var (och är till stor del fortfarande) en utpräglad sjöfartsstad. Vår utsikt från rummet var över ett skeppsvarv, som till synes fortfarande var aktivt. Man kunde också delta i vandring i "Carsten Jensens fotspår". Carsten Jensen är aktuell med boken "Vi, de druknede" som kom ut för några år sedan och skildrar forna tiders hårda liv i Marstal, dels vardagslivet till sjöss för männen, det osäkra hemmalivet för kvinnorna och barnen, dels påfrestningarna under de många sjökrigen.

Marstal är också stockrosornas stad, överallt växer de som ogräs, ungefär som maskrosor hos oss.


Marstal har också ett mycket omfattande och intressant sjöfartsumseum där vi tillbringade några timmar en förmiddag. Man påminns om att Danmark, som i dag associeras med smör och fläsk (och öl), fram till mitten av 1800-talet främst var en sjöfararnation. Bilden visar lekplatsen på innergården där barnen kan sysselsättas med att leka båt och hamnn medan föräldrarna vandrar runt på museet.



En av dagarna företog vi en vandring på cirka 14 km längs "Øhavsstien" från Marstal till Ærøskøbing. Stigen var omväxlande, till stor dels längs kusten.






Strandmalört förekom i stor mängd.