Litauen

Fortsättning på resan genom Baltikum. För första delen, se Lettland.

Efter ett par dagar i Riga och besök på slottet Pils Rundale tog oss bussen söderut över gränsen till Litauen och till huvudstaden Vilnius.

Vilnius är Litauens historiska huvudstad som förlorade i betydelse då Litauen ingick i personalunion med Polen 1386. När Litauen blev självständigt 1918 hade Vilnius erövrats av Polen i ett av de småkrig som följde efter 1:a världskriget, och huvudstad under mellankrigstiden blev i stället Kaunas. Då Litauen åter blev självständigt 1990 fick man äntligen tillbaka sin historiska huvudstad Vilnius.

Floden som flyter genom Vilnius heter Neris. Om man letar efter den i svenska tryckta uppslagsböcker från Nordisk Familjebok till Nationalencyklopedin då finner man den inte under sitt litauiska namn utan måste leta under andra namn.

Jag tog en kvällspromenad längs Neris och temperaturen ute var 30° fortfarande klockan 21. När jag återvände till hotellvestibulen var det betydligt svalare p g a luftkonditioneringen. Men på rummet var det 30°. Man måste nämligen sticka in nyckelkortet i en hållare för att belysning och AC ska fungera. Det tog närmare en halvtimme att få ner temperatureen.

Hotellfrukosten var magnifik, äggröra och bacon, smör, ost, sill och sardiner samt efterrätt.

Solidariteten med Ukraina demonstreras överallt, även på stadsbussarna.

Literatu gatvé (Litteraturgatan) är klädd med små konstverk med referens till författare som har någon anknytning till Vilnius, t ex Franz Kafka. Galleriet startade 2008.

Literatu gatvé. Notera den ukrainska flaggan.

Vi gjorde en utflykt med bussen till det närbelägna medeltida slottet Trakai. Om jag förstått rätt, så byggdes slottet av Polen-Litauen som försvar mot de tyska korsriddarna som byggt flera borgar i nuvarande Polen. Tyska Orden behärskade nuvarande Baltikum under stor del av medeltiden, fram till det avgörande slaget vid Tannenberg (Grunwald) 1412. Korsriddarnas uppgift var att kristna Litauen som var det sista icke-kristna folket i Europa och antog kristendom först på 1300-talet. Men Tyska Orden bekämpade också de rysk-ortodoxa som de ansåg hade fel sorts kristendom.

Korsriddarnas (Tyska Ordens) flagga med dubbelkorset.

Vi återvände till Vilnius för middag, och medan en del av oss åt på en restaurang i Gamla Stan kom en kraftig regnskur som varade ca 10 minuter och rensade luften så att temperaturen nu sjönk från 30° till 20° och stannade kvar där, vilket var mycket behagligare. Vid Katedraltorget pågick en manifestation för Ukraina. En stor mängd ungdomar deltog i en sorts gående dans med invecklad koreografi, välregisserad så att de inte stötte ihop med varandra. Samtidigt musik och tal från en tribun. Många flaggor, både Ukraina och Litauen. .

Jag blev sittande länge och tog in det hela, mycket berörande.

Dagen efter tog bussen norrut igen in i Lettland. På vägen besökte vi en f d sovjetisk bunker, avsedd att hysa kommunistpartiets ledning i händelse av kärnvapenkrig. Gamla teleanläggningar av typ 1950-tal och en typisk rysk kantin, allt stilenligt enligt tiden.

Vi övernattade i Sigulda i Lettland, en mindre stad av typ brunnsort.

Fortsättning till Estland.