Svampkavalkad

September har på sina ställen producerat massor med svampar, på andra högst blygsamt. Men kombinationen av värme och regn har varit gynnsam, särskilt i mellersta, norra och östra Skåne. Jag tänkte ge några glimtar från olika platser i Skåne och ge exempel på vackra svampar, giftiga svampar och några matsvampar.

Lacktickan, som tidigare visat sig i Skrylleskogen nära Södra Sandby, har uteblivit några år, men har nu återkommit och växer gärna på gamla granstubbar.

Så här skinande ser en ut efter regm.

Sydlig sotticka från Skäralid (Söderåsens nationalpark). Fenomenet - att svampen försöler göra sig av med överflödig vätska - kallas guttation.

Några giftsvampar

Röd flugsvamp från Lya ljunghed eller Älemossen strax söder om Båstad, ett område som jag besökte i mars i år när jag vandrade Skåneleden.

Lömsk flugsvamp från Skäralid.

Vit flugsvamp från Vombs fure.

Till sist också några matsvampar.

Rödfotad läderkremla från Rövarekulan vid Löberöd. De flesta matsvampsplockare lär sig mantrat att alla milda kremlor är ätliga, alla skarpa ska undvikas. Dock har det på senare tid uppstått en föreställning om att rödfotad läderkremla är giftig trots mild smak. Jag kan intyga att så inte är fallet, dock är denna svamp mycket kompakt och därmed svårsmält. Den bör stekas på svag värme i 45 minuter för att undvika magknip, men rätt behandlad är den utmärkt läcker.

Från Nyvångsskogen i Fyledalen har jag denna bild på två olika arter av fjällskivlingar som växte nära varandra. Den till vänster är stolt fjällskivling, som är en god matsvamp. Den till höger är rodnande fjällskivling, betydligt mer tveksam. Rodnade fjällskivling är i verkligheten tre arter, svåra att skilja åt, och där en av arterna anses svagt giftig,

.

Slutligen - visst finns det också kantareller - som här från Långstorp vid Frostavallen (Höör).