Vi började i Nazareth och besökte de båda bebådelsekyrkorna, den grekisk-ortodoxa (bilden) och den romersk-katolska.
Nästa dag började vår vandring ut från Nazareth. På bilden syns staden och i bakgrunden Golanhöjderna som Israel erövrade från Syrien i sexdagarskriget 1967.
Under alla vandringsdagarna såg vi de röda anemonerna som lyste överallt. De blommar bara kort tid, så vandringen var så till vida väl tajmad.
Vi förflyttade os delvis genom vandringar och delvis genom att åka buss och bodde på tre olika kibbutzer under fyra nätter. Här har vi vandrat genom Galileen och kommit fram till Genesarets sjö.
Här är vi framme vid Migdal (Magdala) och tittar på ruiner av en synagoga. Det blev flera sådana under vandringen.
Blommande senapsfält. Jag smakade på en blomma och den smakade verkligen senap.
Framme vid Kafarnaum (Kapernaum), fortfarande vid Genesarets sjö. Här fanns också utgrävningar av en synagoga, men jag tyckte tyvärr de såg ganska lika ut allihop.
Till lunch åt vi denna dag sanktepersfisk. Utomordentligt gott, jag har bara ätit den ett par gånger tidigare.
Med bussen åkte vi sedan in i Samarien och Västbanken för att bese den plats vid Jordanfloden där Johannes Döparen antogs ha verkat. På bilden ses ett antal ryska damer på väg att låta sig döpas i Jordan. De gick ner i floden yttrande samfällt "Gospodi pomiluj".
Västbanken är ockuperat område och därför förekommer militär bevakning. Här ses två unga flickor i militär uniform och med maskingevär. Det var gott om gränskontroller längs vägarna vi åkte, alltså också inom Israel, speciellt vid in- och utfart till bosättningar. Bevakningen utgjordes uteslutande av kvinnlig militär, många mycket unga (värnpliktiga). Det fanns manlig militär också men de höll sig hela tiden i bakgrunden.
Vi besökte Qumran där Dödahavsrullarna upptäcktes 1947.
Sedan ska man ju också bada i Döda havet. För min del nöjde jag mig med att bada fötterna. En del smorde in sig med lera eller gyttja före badet. Efteråt måste man duscha av sig allt salt som har fastnat på kroppen.
Det blev lite ökenvandring också. Vi gick en bit av Sockervägen upp från Döda havet.
Mitt inne i öknen upptäckte vi plötsligt en moské. Ännu märkligare var att det stod en buss och väntade vid moskén.
Två kameler låg och solade sig. Jag trodde först de var uppstoppade men så började den ena röra på huvudet.
Så tog bussen oss mot Jerusalem och släppte av oss på toppen av Oljeberget. Här vandrade vi så nedför Kidrondalen för att nå den västra muren i Jerusalem. Jag begrep aldrig hur det kunde vara den västra muren när vi nalkades österifrån. Längst ner i dalen mötte vi en annan dal som heter Gehenna. Från Bibeln kände jag igen uttrycket "det brinnande Gehenna". Det är helt enkelt så att Gehenna var Jerusalems soptipp under antiken och det var därför invånarna var rädda att komma till Gehenna efter döden. Det var som att tänka sig att, om Lund vore det förlovade landet, så skulle alla lundabor oroa sig för att komma till Gastelyckan efter döden.
Vi passerade genom trädgården i Gethsemane, där enligt Lukas, Jesus tillbringade den sista natten före korsfästelsen med lärjungarna. Vi tog dock in på hotellet Sephardic House i Jerusalem.
Jersusalem innanför murarna består av fyra delar, den judiska, den muslimska, den kristna och den armeniska staden. Vi vandrade Via Dolorosa, som nu ligger i den muslimska staden. De olika stationerna är utmärkta längs vägen.
Nästa dag företog vi Emmausvandringen och vandrade delvis genom Ajalons dal, där Joshua, enligt Josuas bok, vann slaget vid Gibeon.
Det finns två upplagor av Jesus grav, den ena innanför murarna, där man byggt Den heliga gravens kyrka. Den andra ligger utanför murarna och kallas Trädgårdsgraven. Båda har var sin Golgata. Här en bild från trädgårdsgraven.
På morgonen besökte jag den judiska stadsdelen innan månglarna hade öppnat sina bodar. Hemresan gick med Norwegian efter ombokning. Ibland är det en fördel att anlita en resebyrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar