Nordväst om Söderåsen

 Tidigare har jag gått Skåneleden Ås-till-Ås från Klövahallar längst i norr på Söderåsen helt ut till havet vid Haväng (och ännu längre, men då är det andra leder).  Men jag hade inte gått sträckan mellan Åstorp och Klövahallar, så det var det jag betsämde mig för att göra nu.

 Början i Klövahallar med den för Söderåsen typiska naturen. Leden skulle gå genom skogen till Magleby enligt min karta, men kartan var lite för gammal visade det sig. I stället för en bergig skogsstig fick jag gå ganska mycket på landsväg. Tydligen har man velat "säkra" Skåneleden och ta bort vissa delar som kan vara svårframkomliga vissa årstider och vädertyper. Så har man till exempel lagt om leden genom Skäralid att följa Skärån i stället för att gå upp den branta stigningen till Lierna, och därmed missar vandraren rastplatsen vid Liagården. Något liknande har man visst också gjort här, väster om Klövahallar. Tydligen litar man inte längre på vandrarens omdöme, att han/hon/hen ska förstå att undvika olämpliga stigar vid regn, lera eller vinterväglag.

 Leden passerar Körslätts gård med en omfattande solrosodling. Blommorna hade nu tappat de mesta kronbladen och visade bara "mikrofoner" i väntan på mogna frön. En större anläggning med skorsten fick mig att tro att de flesta solrosfrön skulle bli till olja.

 Magleby betyder den stora byn. Här fanns kanske 10 hus.

... men här fanns stora präktiga jätteröksvampar inne i ett snår.

Utsikt mot norr mot Kvidinge och slätten mellan Klippan och Åstorp.

 Jag ska ha svamputställning vid Skryllegården på söndag (då det är Svampens dag) så jag passade på att plocka med mig en röd flugsvamp, som gör sig bra på utställning.

 Kärreberga, med vacker och ganska öppen skog.

 Här vid Maglaby kärr växte näckrosor, dock inte den röda, som bara finns vid Fagertärn i Tiveden, utan den röda formen av den vita näckrosen.

 Jag plockade hem två av jätteröksvamparna från Magleby. De vägde 2 kg styck, vilket är långt från rekordet på mer än 15 kg.