Söderåsens nationalpark är som mest tillgänglig i Skäralid - här kan man gå tillrättalagd bana runt Skäralidsdammen och svara på frågor i tipsrunda. Men man kan också vandra vidare in i Skäråns dalgång mot en natur som blir allt vildare och vackrare.
Vi var här primärt för att undersöka hur långt slemsvamparna hade kommit på en vecka, och på grund av torkan så hade det inte hänt så mycket. En del nya fruktkroppar har dock bildats.
Inne i dalen låg de vissna boklöven tätt och en gulgrönfärgad groda har goda odds att hålla sig gömd men kameran upptäckte henne.
En annan organism som ofta framgångsrikt döljer sig bland gamla boklöv är trattkantarellen. Skånska hedbokskogar är ofta fulla av trattkantareller i oktober men många människor lyckas aldrig upptäcka dem. Här var det lite lättare när de växer på en mossbeklädd tuva.
Fläckfingersvamp växte här inne vid Skärån. De senaste veckornas sol och vind har torkat ut jorden och gjort att nästan all marksvamp försvunnit, men hit in når inte vinden och nästan inte solen heller, så fukten bevaras.
Vid Korsskär, där Dejebäcken och Kvärkabäcken förenas i Skärån, ansluter också en gammal stenmur, som markerar den tidigare häradsgränsen mellan Norra Åsbo och Onsjö härader (numera Klippans och Svalövs kommuner).
Muren fortsätter längs Dejebäcken.
Fingersvampen på bilden heter fläckfingersvamp, och inte, som jag först skrev, blodfingersvamp. Jag lät mig luras av det latinska namnet som är Ramaria sanguinea. Den får blodröda fläckar vid basen vid beröring men är annars ljusgul till färgen.
SvaraRadera