Uppsala 6 -8 mars 2009

Under helgen fredag - söndag befann jag mig i Uppsala. Aldrig förr har Sven Stolpes beteckning "Norra Ulva" förefallit mig mer passande. Vinter rådde med snö och is i Odinslund och nödtorftigt skottade trottoarer. Uppe på kullen syntes slottet med sin skära fasad, en krokan eller en bit prinsesstårta på vispgrädden. Jag kände mig försatt tillbaka till sextiotalet.
Nåja, anledningen till besöket var en årsmöteshelg med Sveriges Mykologiska förening, en begivenhet där några av landets svampentusiaster kommer samman för att diskutera gemensamma intressen under en period av året då fältarbetet går på sparlåga. Mötet var utmärkt, många intressanta föredrag, inte bara om svampar i egentlig mening, utan också om lavar och slemsvampar. En lav är en svamp som odlar en klorofyllbärare - eller håller den som slav. Klorofyllbäraren är antingen en grönalg eller en cyanobakterie. En slemsvamp är ingen svamp utan en samling sociala amöbor. Allt mycket givande och även mykologer kan vara sociala, visade det sig.

Men nu till skräckupplevelsen. De flesta av oss hade valt inkvartering på det ena av STF:s vandrarhem, det som skröt med att det serverade frukost. Det visade sig utgöra en f d simhall, där man dock monterat bort trampolinerna så att inte en gammal skumögd f d simmare skulle begå några misstag (bassängen var torrlagd). Rummen var vid bassängens kanter och var lyxutrustade med WC och dusch men inga fönster så man hade ingen aning om vad det var för väder ute. Frukost serverades i bassängen för 50 kronor per person och utgjorde ett absolut lågvattenmärke alla kategorier. En seg franskbrödbulle, med en skiva ost, en skiva skinka och ett visset salladsblad, en plastburk söt, skär yoghurt med en bild av jordgubbe på utsidan och en halv banan. Till det kunde man få, om man så ville, en bit knäckebröd utan smör.
Försökte få lunch på lördagen före 12. Enda möjligheten var en galleria där man kunde få pizza på "Lilla Italien" (eller hette den "Little Italy"?), Nåja, jag beställde en vegetarisk pizza, och fick något som bestod av deg, ost och grönsaker och smakade absolut ingenting utom möjligen mild tandkräm. Konsistensgivare var ett ord som kom mig till minnes. En förfrågan om kryddor resulterade i en burk pulver där huvudingrediensen var smakfördärvare E621 (mononatriumglutamat). Jag avstod.
Och det var inte första gången något liknande hänt mig just i Uppsala. För en sex - sju år sedan var jag här på LADOK-möte och vi hade en konferensmiddag där rätterna serverades i fel ordning. Huvudrätt före förrätt och kaffe före efterrätt. Dock minns jag inte själva maten.
Annars tillhör jag inte alls dem som tror att det bara finns mat i Skåne. Jag har ätit alldeles utmärkt på många orter i Sverige. Stockholm och Göteborg har ju internationellt kök, men jag har ätit utmärkt även i småstäder som Vadstena och Skara, har till och med flera favoritställen där. Och i Norrland äter man också generellt mycket bra, både i Luleå, Umeå och Ramsele. Men Uppsala är alltså ett sorts kulinariskt svart hål.

Nåväl. nu ska jag påminna mig vad jag lärt mig av Epiktetos, Cicero, Montaigne och Sterne. Det är inte tingen utan mina åsikter om tingen som gör mig irriterad. Se detta tidigare inlägg.

Sedan var jag också runt lite i Uppsala, domkyrkan och universitetsområdet, Och Åsgränd och Öfre Slottsgatan. Bakgården och planket på Åsgränd var igenspikat, så jag undrar var katten Måns och Bill och Bull bor numera.