Massmediabehovet särskilt Sydsvenskan

Kommentaren från Anna-Mi till mitt inlägg om Stortorget i Malmö fick mig att börja analysera mitt massmediebehov. Min dagliga tidning heter Sydsvenska Dagbladet, numera Bonnierägd och med allt mer slagsida åt 08-området. Idag saknar man nästan helt det skånska perspektivet i Sydsvenskan, tidningen kan lika gärna produceras i Stockholm med hjälp av en handfull freelancejournalister i Malmö och Lund. Få kritiska reportage görs numera, vilket Anna-Mi noterat i sin blogg. Dock förekom för en tid sedan en del artiklar om Lunds universitet (däribland också från min tidigare arbetsplats LDC). Sådant behövs mer, alla som förvaltar våra skattepengar ska utsättas för att någon petar med en pinne i myrstacken då och då.

Men Sydsvenskan är bra på kulturartiklar, och det är det som gör att jag fortfarande prenumererar på tidningen och har den som sällskap till frukosten. Sydsvenskan på webben läser jag aldrig - här finns ju numera hela världspressen som konkurrent. Dagligen ägnar jag mellan 5 och 30 minuter (undantagsvis mer) åt Berlingske Tidende ("kronikken" rekommenderas särskilt) och Süddeutsche Zeitung, dels för att hålla språkkunskaperna vid liv, men också för att det verkligen behövs ett annat perspektiv på nyheter än bara det som serveras från svenska massmedier.

Sydsvenskans nyordning uppfattar jag mest som "hype", mycket väsen för ingenting. Jo, typsnittet har blivit mer kvällstidningstyp, vilket jag inte tycker är något framsteg. Det viktigaste har hänt på seriesidan, Blondie har kastats ut med en motivering som visar att redaktionen inte förstår serien - se Anna-Mis utmärkta analys.

För övrigt är tidningen mycket dålig på nyheter från Europa. Det ras som drabbade stadsarkivet i Köln - förutom att människor skadades och några fortfarande saknas - innebär närmast katastrof för delar av historisk och genealogisk forskning i Europa. Jag hörde först talas om det via en diskussionslista på nätet för släktforskare med tyska rötter. Det tog tre eller fyra dagar för nyheten att nå Sydsvenskans redaktion. Märkligt eftersom den förekom i radion, både P1 och P4. Men det är väl nyhetsvärderingen på tidningen som det är fel på.

Nog om detta. Man kan ju titta på TV också, men nu har jag kverulerat nog för idag.