På väg dit övernattade jag i Eksjö, i den gamla pittoreska delen med trähus, lämpligt så att jag kunde komma fram till målet i god tid på söndagen.
Målet var Wiks slott ett par mil sydväst om Uppsla. Det byggdes på 1200-talet och har haft ett antal adelssläkter som ägare men ägs nu av Upplands landsting och används som konferenshotell. Vi åt och bodde i annex till slottet.
Det var inte så mycket av historia som var synligt där vi logerade utom att det fanns en bild av riksmarskalken Hans Henric von Essen som ägde slottet på 1700-talet.
Första dagen exkurerade vi vid Hågahögen med "Kung Björns hög". Under 1800-talets punschromantiska historieskrivningstid ansåg man sig ha hittat vikingakungen Björns gravhög - den Björn som ska ha träffat Ansgar. Emellertid visade det sig vid utgrävning att detta var en bronsåldersgrav.
Ett av fynden var gränsticka (Phellinus nigrolimitatus) som man inte ser varje dag i Skåne. Första gången jag såg den var i Borgsjö i Medelpad för 19 år sedan. Jag visste inte vad det var, så jag tog med den tillbaka till förläggningen och satt just med litteratur och mikroskop och skulle bestämma den. Då kom en av flickorna på kursen förbi och sa "Ooo, du har hittat gränsticka". Det var ju roligt, men en del av glädjen försvann när jag inte fick bestämma den själv. Det hade inte varit så svårt eftersom den är ganska karakteristisk. Jag har bara sett den ett fåtal gånger sedan dess, och aldrig hemmavid.
En annan rolig svamp är violguben (Gomphus clavatus) som är kalkgynnad och alltså växer i kalkrika områden, som Jämtland-Medelpad, norra Uppland, Gotland, Öland och några platser i Skåne. Den förekommer alltid i kalkbarrskog, utom i Skåne där den växer i lövskog vilket kan indikera att det är fråga om olika arter. Uppland har, till skillnad från de norrländska områdena och Gotland, inte kalk i berggrunden. utan kalken kom från Östersjön och har lagrats in under landhöjningen.
En av dagarna for vi till Biskops Arnö, som numera också är ett konferenshotell och exkurerade i markerna där och i det närbelägna Ekolsund. Här fann vi vackra spindelskivlingar, t ex gulgrön spindling (Cortinarius xanthochlorus)
Vi fann också en underjordisk svamp, aromatisk slemtryffel (Melanogaster broomeanus), gul i genomskärning och väldoftande.
Slutligen, i Herrhagsskogen fann vi en för mig ny art, smultronkantarell (Aphroditeola olida), som inte är en kantarell men anses lukta smultron, men, enligt somliga, snarare amerikanskt tuggummi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar