Gotland

 Det har gått lite mer än 65 år sedan mitt första besök på Gotland, då jag var 9 - 10 år gammal och fick tillbringa en sommar där med släktingar. Jag minns en sommarstuga, en hyresvärd i ett hus bredvid på tomten och en närliggande bondgård med hästar. Vi hade ingen bil utan cyklade 2 km till affären på grusvägar och det var lika långt att cykla till badet. Min farmor som var en påstridig kvinna skällde ut hyresvärden i långa högljudda haranger om att han hade ljugit för oss om hur nära det var till badstranden och lyckades på så vis pressa ner hyran ganska avsevärt. Men sommaren var lång och solig som alla barndomens somrar. - Nästa år besökte vi åter samma ställe, men då minns jag mest att det regnade och åskade en hel del. Och då hade släktingarna bil men jag tror inte att vi körde den så mycket.
 Så tjugo år senare, alltså 1973, besökte jag åter Gotland, då som ung vuxen, och kunde konstatera att mycket hade ändrat sig, framför allt mycket fler turister och sommargäster, asfalterade vägar och betydligt fler bilar. År 1953 fanns nästan inga bilar alls på ön, vår hyresvärd ägde en gammal Ford från 1930-talet som han sällan körde och som hade varit avställd under kriget.
 Så efter ytterligare 45 år var det dags för mitt fjärde besök på Gotland och - åtminstone i mitt tycke - är skillnaden mellan 2018 och 1973 påtagligt mindre än skillnaden mellan 1973 och 1953. Men det kan ju också ha att göra med åldern (min ålder).
 Avsikten med besöket var dubbelt: först att under två dagar köra runt på ön och uppleva miljöer och landskap från 1953, sedan att under de nästa två dagarna delta i en kurs i röksvampar och jordstjärnor, arrangerad av Sveriges Mykologiska förening.

 Jag ägnade en förmiddag åt Visby och det är väl oundvikligt att visa en bild på Sankta Maria domkyrka, så som den syns från Kyrkberget.

 Det finns ett tiotal kykoruiner i Visby, här representerad av Sankta Katarina. Genom att gå runt i Visby kan man få en föreställning om hur det såg ut i Lund åren efter reformationen, alltså strax efter 1536.  Det medeltida Lund hade ännu fler kyrkor än Visby, cirka dubbelt så många, men efter rivningarna transporterades all sten bort och återanvändes, bl a till att bygga slottet Malmöhus. I Visby förstördes de flesta kyrkorna av krigshändelser men ruinerna fick stå kvar.

 Från Visby begav jag mig österut, till Östergarn, nära vårt sommarställe 1953 och 1954. Figurerna på höjden ser verkliga ut, en ryttare är på väg att ta språnget.

Det gick att klättra upp på höjden och betrakta silhuetterna.

Från Grogarnsberget har man utsikt över Östergarns holme.

Den vita kalkstenen syns överallt i stenen på Gotland - som här i Hoburgen som jag besökte på andra dagens förmiddag, och jag var helt ensam här. Dessutom rådde där både radioskugga och mobilskugga så jag kunde lika gärna ha varit på månen.

Det finns 92 medeltida kyrkor på Gotland och med en befolkning på knappt 60000   så är det märkligt att man kan hålla alla öppna och tillgängliga. I åtskilliga av dem noterade man starka ljud från avfuktningsanläggningen. Fukt- och mögelskador hotar. - Interiör från Vamlingbo kyrka.

På Vamlingbo kyrkogård ligger författeren Lars Ardelius begraven.

Så blev det fredag och svampkursen startade. Vi började på västra sidan mellan Klintehamn och Visby. På bilden ser man från vänster "fasta" Gotland, Stora Karlsö, Västergarns utholme och Lilla Karlsö.

Här fann vi sandskål (Geoporia arenicola). De svarta fläckarna är en parasiterande kärnsvamp.

 Vid Lojsta hed (Russpark) mitt på ön fann vi  naveljordstjärna (Geastrum elegans).

Vid Sandviken på östsidan stort haröra (Otidea onotica).

 Röksvamparna får representeras av läderboll (Mycenastrum corium), mogna fruktkroppar.