Psykiater, kassaskåp och bilkörning.

 För en tid sedan köpte jag tre böcker av fysikern Richard Feynman, typ memoarer av den roliga och lättsamma sorten. Feynman var en berömd amerikansk teoretisk fysiker. Han fick nobelpriset 1965 och var verksam vid California Institute of Technology tills han dog 1988. Han blev också lite av en kultfigur eftersom han tyckte om att lära ut fysik på ett underhållande sätt. Hans tre memoarliknande böcker är skrivna ur ett formellt modest perspektiv, men det lyser igenom att han är medveten om sin egen talang och betydelse.  Han var gift två gånger, den första frun dog i lungtuberkulos efter bara några år då de båda var helt unga. Feynman levde sedan ett slags playboyliv tills han stadgade sig och gifte om sig.

 En dråplig episod skildras då han blev uttagen till att ingå i de amerikanska styrkorna i det ockuperade Tyskland efter andra världskriget. Först skulle han genomgpå några tester, dels IQ-test, dels medicinska och fysiska tester. Till sist ("det trettonde rummet") skulle han träffa en psykiater. Feynman var redan innan negativt inställd till psykiatrin och svarade på frågorna på ett ganska raljant och överlägset sätt. Men läkaren på andra sidan bordet hade absolut ingen humor och tog allting bokstavligt. När läkaren ställde frågor om Feynmans döda hustru, blev F riktigt arg och svarade på ett sätt som gjorde att psykiatern klassade honom som "icke tillräknelig" och därmed blev F frikallad från militärtjänsten. Men han var alltså tillräckligt tillräknelig för att få nobelpris i fysik.

 Feynman beskriver hur han lärde sig öppna kassaskåp genom att lista ut kombinationen. Han använde dock aldrig kunskaperna på något oärligt sätt, men förvånade sig över andra människors oförmåga att förstå innebörden av kunskapen. På en militärbas fann han att alla hemliga dokument var inlåsta i skåp med kombinationslås, men då någon arbetade med dokumenten var skåpen öppna, och då var det - åtminstone för Feynman - enkelt att genomskåda kombinationen. Han talade om detta för chefen på avdelningen och menade att alla skåp skulle hållas stängda även medan arbetet pågick. Det enda resultatet av hans påpekande blev att alla beordrades stänga skåpen när Feynman kom. Man förstod alltså inte säkerhetsproblemet utan trodde att Feynman utgjorde risken.

 Feynman gav ut tre volymer "Lectures in Physics" som innehåller de föreläsningar han ett par år höll för studenter på grundkurser i fysik på CalTech. Jag har dem själv sedan många år och de är suveränt pedagogiska. I memoarerna skriver han att han blivit beskylld för manschauvinism för att han återgett en s. k. rolig historia i samband med en föreläsning om hastighet i mekaniken. Historien går ut på att en kvinnlig bilist blir stoppad av polisen, som säger att hon kört för fort - 60 miles per timme, där man bara får köra 50. Damen svarar att det omöjligen kan vara sant eftersom hon bara varit ute 7 minuter och därför inte kört några 60 miles. Så långt den roliga historien, men Feynman för samtalet vidare. Polisen förklarar för damen att om hon fortsatt köra med samma hastighet, så skulle hon efter en timme ha kört 60 miles. Till detta svarar damen att det inte alls är hennes avsikt, hon ska bara köra och handla och det tar bara 5 minuter till att komma till affären. Polisen byter då taktik och säger att bilens hastighetsmätare bör ha visat 60 och att detta är för mycket. Damen replikerar att mätaren inte visade något alls eftersom den var sönder. Den visade 0 och i så skulle ju bilen ha stått stilla, vilket ju är absurt. - Längre än så kommer vi inte, vi får inte veta om damen blev tvungen att betala böterna eller om hon lyckades trötta ut polisen. - För min del kom jag att tänka på att jag blev fast för fortkörning för några år sedan. Hade jag då haft Feynmans föreläsningar aktuella, så hade jag kunnat föra samma argumentation som damen i historien, men det är ju inte säkert att det hade lett någonstans.