I onsdags var jag på bio för första gången på mycket länge - vi (2 st.) gick på Kino i Lund och såg "Det vita bandet" (Das weisse Band). En mycket stark film som gav åtskilligt att fundera över. Delvis obehaglig med intensivt fysiskt och psykiskt våld och påminde på så vis om Stanley Kubricks "A Clockwork Orange". Till skillnad från denna fanns det dock också sympatiska rollfigurer i Det vita bandet. Den obehagliga storyn kontrasterade mot den svartvita filmens oerhört vackra ljussättning, som påminde om Sven Nykvists konstnärliga ljussättning i Bergmans filmer. Det fanns fler beröringspunkter med Ingmar Bergman, framför allt i en del rollfigurer.
Det har antytts i anmälningarna - och även i själva filmen - att händelserna i filmen skulle kunna förklara och förebåda nazismen. Filmen utspelar sig i en by i Nordtyskland 1913-14 och miljön skulle skapa en människokaraktär som sedan skulle bli mottaglig för nazismens idéer. Jag är inte säker på att jag följer med i det resonemanget; det bygger på föreställningen att nazismen skulle ha varit en specifikt tysk företeelse, en åsikt som numera för anses vara kontroversiell (åtminstone).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att själva ordet nazismen lägger ut dimtäcken över vad det handlar om. När tillräckligt många känner sig vanmäktiga i sin livssituation samtidigt som någon kommer med en bekväm förklaring där skulden ligger utanför dig själv så finns förutsättningar för det som hände i Tyskland på 30-talet.
SvaraRaderaJag tror att det kan hända var som helst och när som helst.
"Nazismen" uppfattas alltid som speciell. Det finns en konvention ("Godwins lag") som säger att en politisk diskussion på nätet avslutas automatiskt så fort någon nämner "Hitler", och den som införde Hitler i diskussionen har därmed förlorat den.
SvaraRadera