Fränninge - Vollsjö

För två veckor sedan befann jag mig på kvällen i församlingshuset i Fränninge för att åhöra ett föredrag om Ystad-Eslövs järnväg, En bekant och jag hade åkt bil dit, först hade vi av teoretiskt intresse undersökt möjligheten att åka kollektivt. Föredraget började 19 och sista bussen från Sjöbo som passerar Vollsjö och Fränninge skulle varit framme strax före 19, så det var alltså möjligt. Däremot hade det inte gått att komma hem efteråt.

Föreläsningen var anordnad av Frenninge-Vollsjö-Brandstads föreläsningsförening och lokalen i församlingshuset var fullsatt, nästan bara av lokalt folk från Vollsjö och Fränninge. Vollsjö förlorade sin järnväg 1981 när trafiken lades ner på sträckan Eslöv - Tomelilla. Vollsjö var ett av de medelstora samhällen som låg vid järnvägen och som "råkade" hamna i Sjöbo kommun efter kommunreformerna. Andra var Lövestad och Bjärsjölagård. Sjöbo kommun var vid denna tid mycket ointresserad av järnvägar och speciellt av banan Ystad - Eslöv, som inte tog resenärerna till centralorten Sjöbo utan ut till större samhällen i andra kommuner. Så nedläggningen var ganska väntad. Som ersättning fick bl a Vollsjö en busslinje som gick på krokiga vägar till Sjöbo. Eftersom den blev måttligt populär, så inskränktes trafiken gradvis, så att trafiken idag utgör ett obetydligt tillägg till skolbusstrafiken.

Vollsjö och järnvägsmiljön har skildrats av Fritiof Nilsson Piraten i hans debutroman "Bombi Bitt och jag", till stor del självbiografisk. Miljön där stinsens Eli och den frie Bombi Bitt höll till är bara delvis bevarad.

Föreläsningen var intressant - det var inte ett "nördföredrag" som man annars kunde befarat. Mycket miljöbilder från förr, och ett och annat ånglok. Men inte en massa uppgifter om vilka olika loktyper som förekommit med obegripliga Littera och en massa om bana och signaler. Heller ingenting om Piraten och Bombi Bitt. Däremot en hel del lokalhistoria. Efter föredraget var de äldre i publiken mycket aktiva med frågor och diskussion, speciellt om personer, vad de sista stinsarna hade hetat, och andra människor med anknytning till järnvägen. För dessa människor var det mycket en fråga om att återuppleva gamla tider.

Före föredraget hade jag noterat att lanthandeln i Fränninge var stängd och igenbommad. För två år sedan, när jag passerade Fränninge på vandring mellan Lund och Sankt Olof, var affären igång och blomstrade med livlig handel och öppen "nästan alltid".

Det är lite vemodigt, sorgligt, kanske till och med tragiskt, att bevittna hur fungerande samhällen monteras ner och förvandlas till sovbyar utan någon som helst service.

Bilden förresten, är av en väv som pryder en vägg i församlingshuset och uppenbarligen föreställer Nattvarden, lärjungarna dock med lite okonventionellt utseende.