Rutkremla och finluden stensopp fann jag i Häckeberga öster om sjön. Båda goda matsvampar, även om sniglarna redan hade börjat på dem.
I Stenshuvud nationalpark hade svampen också börjat komma i lördags, och även här finluden stensopp, dessutom i stora mängder.
Hasselsopp och sammetssop fanns också, inte lika populära som matsvampar.
En vacker raritet i blått, gult, rött och brunt är bläcksoppen, som man dock inte äter.
Bakgrunden är att Ängelholms norra centrum en gång genomkorsades av en järnväg, en privatbana med namnet Ängelholm - Klippans järnväg och denna järnväg hade en station här i norra delen av staden med namnet Ängelholms Värn. Stinsen på den stationen blev förgrymmad på en massa höns ("pyttor") som sprang omkring på bangården och störde järnvägstrafiken. De kom från en intillliggande hönsgård, vars ägare inte brydde sig så mycket om var hönorna höll hus. Det blev till öppen konflikt om dessa "pyttor", så till den grad att järnvägen fick namnet Pyttebanan - vilket ju också kunde anses reflektera banans obetydlighet. Järnvägen försvann 1953 men historien om pyttorna levde kvar.
För järnvägen byggdes också en bro över Rönne å och den fick så småningom namnet Pyttebron, i alla fall efter att järnvägen lagts ner. Den är nu gång- och cykelbro och populär hos invånarna. Kommmunen (politikerna) har beslutat riva bron och har försökt verkställa belsutet ett antal gånger de senaste 15 åren men misslyckats, på grund av kraftigt folkligt motstånd. Jag promenerade själv över bron för ett par veckor sedan.
Det ska sägas att det finns ytterligare en järnväg i Sverige med smeknamnet Pyttebanan, nämligen Falkenbergs järnväg, också nedlagd sedan länge. Men den har sin egen historia.
