Av störst intresse var att se om blåsipporna kommit upp pch hur långt. Den första såg jag 10 mars, och nu iadg räknade jag till 15 utslagna blommor. Och det blir nog fler.
En utslagen vitsippa fann jag också.
Vitskråpen har kommit ganska långt på väg. De första knopparna såg jag redan före jul.
Svalört naturligtvis
och vårlök.
I Maun bytte vi till ett litet Cessna privatplan som förde oss till Camp Kalahari där vi skulle tillbringa fyra dygn i tält för att explorera Kalahari, som är en halvöken och mer lik en savann. Det var en lyxsafari med mat tre gånger om dagen (frukost 05.30, lunch ca 12 och middag ca 19 -20). Dessutom fick vi kläder tvättade varje dag om vi ville. Bilden är tagen från flyget. Vi tillsades att stänga tältet ordentligt, svart mamba hade setts i omgivningen fast vi såg aldrig någon.
Varje dag efter frukost åkte vi ut i två jeepar, ibland tillsammans, ibland delade vi på oss beroende på intresse. Några var främst intresserade av fåglar, andra mer allmänintresserade.
Vi kom just under zebrornas migration. Regntiden hade just slutat och zebror och andra hovdjur var på väg in i området.
Vi såg en hel massa fåglar men jag visar bara ett fåtal här. Denna bild visar lilabröstad blåkråka (lilac-breasted roller) som var ganska vanlig i området.
Av de stora kattdjuren var det främst lejon som visade sig och av dem såg vi ganska många. Leopard såg jag bara skymta förbi några gånger men fick ingen bild, och gepard inte alls. Lejonet på bilden är en hona som är på jakt efter kvällsmat och vi störde henne något genom att följa efter med jeeparna.
Nästa morgon var det frukost redan klockan 5 så vi skulle hinna ut och studera surikaterna lagom till de vaknade ur sina hålor i sanden och steg upp för att födosöka. De ser ganska lustiga ut i sitt spanande men de brydde sig inte alls om oss.
Vi gjorde ett besök hos san-folket (tidigare kallade bushmen) som visade sig i traditionella kläder och demonstrerade lite av sina riter.
Jag fick ockå lov att testa och klarade mig från att bli biten :-) Fotograf denna bilden är Anneli Utter.
Efter 4 dagar i Kalahari återvände vi till Maun och fortsatte in i Okavangodeltat med helikopter. Bilder från luften. Okavangodeltat bildas av floder från Angola som rinner in i Kalahari och sedan avdunstar. Vi är nu i torrperioden men om ett par månader översvämmas området när vattnet kommer in från Angola.Vi kom att bo på 4 olika tältläger under den nu återstående tiden.
Här fanns mycket av både hjortar och antiloper men jag var inte tillräckligt väl förberedd för att kunna bestämma dem till arten.
Här var mycket gott om termitstackar och på flera av dem växte svampar av släktet Termitomyces. Det är lite oklart om termiterna faktiskt odlar svampen eller om svampen är en parasit på stacken. Någon symbios är det i alla fall. Svampen är fullt ätbar och den enda art svampar som befolkningen anser ätbar.
Södra Afrika är också känt för sina vildhundar som lever och jagar i flock. Hunden på bilden har upptäckt mig i jeepen och vi studerar varandra.
Det var gott om giraffer ute i deltat och de betar både från träden och från marken.
Elefanter fanns det också många av.
Sadelnäbbstorken (saddle-billed stork) med sin lustiga röda näbb.
Allt eftersom vi flyttade oss in i deltat bytte vi ut jeeparna mot flodbåtar. Och kunde studera flodhästarna, som också var ganska många.
Fiskörnen (African Fish Eagle) spanar ut över vattnet från trädtoppen.
Malakitkungsfiskare (Malachite kingfischer)
Och till sist den ståtliga goliathägern (Goliat Heron i flykten).
Men scharlakansskål hittade jag. Den har tidigare förekommit sporadiskt här, bara en eller två fruktkroppar eller ingen alls. Men förra året kom det plötsligt en hel massa, kanske 100 stycken. Och i år är de på gång igen.
Judasöra har förekommit rikligt förr, men börjat avta. Nu i år fann jag en del men bara koncentrerat till ett ställe. Tack vare det fuktiga vädret syns de tydligt.
Och växtligheten? Jodå, vitskråp är på väg upp, knopparna har i och för sig synts en månad tillbaka, men nu börjar de växa till sig.
Vinternagelskivlingen visade sig på hemvägen.
Men väl i skogen är det lugn, tyst och skönt, och betydligt ljusare än vad det verkade vara frän köksfönstret. Inget regn ännu och ingen blåst i skogen. Men Höje å var ganska vattenfylld.
Det brukar ligga högar med döda avklippta grenar från träden här, och frampå vårkanten brukar det komma små rödgula skålsvampar på den döda kvistarna, nämligen granvårskål (Pithya vulgaris).
Och de har redan börjat komma. Ett första vårtecken. Än så länge små, men de växer till sig.
På återvägen en stubbe med korkmussling, gamla fruktkroppar från hösten.
Vombsjön ligger närmast spegelblank. Ingen vind men nästan ingen fågel heller.
Sydlig sotticka på nästan helt nerbruten boklåga.
Klyvblad.
Benved.
Oxtungssvamp på ek.
Mälarhusen.
Bägarlav (Cladonia).
Fläcknagelskivling (Rhodocollybia maculata).
Mälarhusen.
Renlav (Cladonia)
Bägarlav med röda apothecier (Cladonia)
Närbild,
Utsikt mot Oppmannasjön från Bökenäset.
Vi letade bland annat spindelskivlingar och fann den mest eleganta, kejsarspindlingen (Cortinarius elegantissimus)
I Bäckaskogs slottspark fann vi stilenligt slottspindlingen (Cortinarius rufoolivaceus),enligt min åsikt den vackraste spindelskivlingen.
Nästa dag begav vi oss till Dunderbäcken nära Degeberga och fann ytterligare en mycket vacker svamp, rödskölding (Pluteus aurantiorugosus) på en mycket nerbruten låga (alm?).
En annan mycket vacker spindelskivling, i Herremöllan, också nära Degeberga, nämligen sydlig gyllenspindling (Cortinarius bergeronii).
Nästa dag hade vi förflyttats oss till Ommaravinen nära Sjöbo, mycket vackert landskap med utsikt över Tolångaån men brant och svårgånget.
Inte så mycket svamp här, men så var jag också mest koncentrerad på att inte falla omkull, rulla ner för branten och slå ihjäl mig.
