Novemberväder

Vädret växlar. Mot slutet av månaden fick vi först minusgrader med snö och sol.

Bilder från Stadsparken i Lund.

Snöskulptur utanför gamla Kemikum på Helgonavägen

Men nu har vädret ändrat sig. Nu har vi normalt vinterväder för Skåne med några plusgrader och fuktig luft. Gullkrösen trivs i Skrylle.

Portugal

Såhär på hösten fick jag för mig attt resa till Portugal, och bo en knapp vecka i Lissabon.

Lissabon är en mycket kuperad stad, utspridd på 7 kullar (sägs det, sju är nog en rätt godtycklig siffra). Bergbanorna, som var till stor hjälp för förflyttningen inom stan, är nu alla stängda efter dödsolyckan för några veckor sedan. Men det går bra att åka spårvagn, de gamla vagnarna slingrar sig tätt utmed husväggarna upp och ner för de trånga gatorna och är mycket populära hos turisterna. De flesta väntar ett par timmar för att komma med nerifrån stan, men är man smart, så klättrar man upp till toppen av kullarna och åker nerför istället.

Portugal var ju tidigt en sjöfararnation, Lissabon vänder ansiktet ut mot havet och visar inte mycket intresse till övriga Europa. Vasco da Gama och Fernando Magellan (Fernão de Magalhães) visade med sina upptäcktsfärder övriga Europa hur världen ser ut utanför Europa. På stenunderlag vid Praça da Comércio vid floden Tejo har man lagt ut en världskarta med de portugisiska upptäcktsfärderna utlagda. På 1500-talet hade man fått en god uppfattning om världsgeografin men visste ännu inte mycket om Australien eller om Nordamerikas västkust.

Man har god utsikt över stan från cafeterian på ett av de mer populära varuhusen.

En dag tog jag metron till Oriente (ungefär Östra stationen) och promenerade längs floden (Tejo). Här kan man också åka linbana.

Det finns konst i metron i Lissabon, liksom i Stockholms tunnelbana.

En dag gjorde vi en utflykt till Sintra med det f d kungliga sommarslottet med ett antal praktgemak. Sintra finns på UNESCO:s världsarvslista

Vi besökte också Cabo da Roca, den europeiska kontinentens västligaste utpost och skådade ut över Atlanten.

Utsikt norrut

Sist besökte vi Cascais, en mondän badort eller förort till Lissabon, där huspriserna generellt ligger högt. Men jag fotograferade istället en cannabisaffär. Cannabis och en del andra droger är lagliga i Portugal men försäljningen är hårt reglerad, ungefär som alkohol i Sverige. Drogmissbruket är kanske större här än hemma, men jag märkte ingenting av det. I stället slipper man i stort sett den organiserade brottsligheten med sprängningar och beväpnade barn. Gatorna i städerna i Portugal är betydligt säkrare än i Sverige.

Om Absalon och om Mykologiveckan

En söndag i september besökte jag Stehag kyrka i mellersta Skåne.

Stehag kyrka är från 1100-talet och i korbågen finns samtida målningar av kung Knud VI och ärkebiskop Absalon. - Knud VI (1163 - 1202) var son till Valdemar den store, och efter faderns död 1182 blev Knud kung över Danmark, vilket då även inbegrep Skåne. Absalon var biskop i Roskilde och från 1177 ärkebiskop i Lund och över allt Danmark. Bilden visar Knud VI.

Denna bild på korbågen skall visa Absalon.

Det har varit en torr och svampfattig sommar fram till mitten av september då det började regna och sedan började svampen poppa upp i ansenliga mängder. I Skrylleskogen utanför Lund hittade jag mångkransad spindelskivling, som jag tycker är en utmärkt matsvamp, och lätt att känna igen.

I slutet av september startade mykologföreningens mykologivecka, detta år i Skåne. Väl intrimmat eftersom svamptillgången nu var riklig. Första dagen åkte jag till Skäralid. Vi åkte upp till Kopparhatten och min uppgift var att leda 15 mykologer ner i dalen till Skärån och sedan därifrån undersöka fungan. Men det visade sig vara en nästan omöjlig uppgift, vi tappade hälften på vägen och bara 5 personer nådde Korsskär när det var dags att vända tillbaka. Dessutom fanns det ingen mobiltäckning i dalen så vi hade ingen kontakt med dem som blev kvar uppe på Kopparhatten. Svamparna på bilden är en art i komplexet fagerspindling, ingenting man äter.

Nästa dag genomsökte vi Bäckaskogs slottspark. Svampen på bilden är antingen rotsopp eller sommarsopp. Vi blev inte eniga på den punkten.

Dagen efter besökte vi Dunderbäcken, ett reservat söder om Degeberga. Det mest intressanta fyndet här var grönsporig skivling. Gröna sporer är ytterligt sällsynt, vanligen är sporer vita (färglösa), röda, bruna eller svarta. De mogna sporerna färgar av sig på skivorna.

Näst sista dagen besökte vi Rövarekulan, en skifferravin en bit från Löberöd. Även här gällde att gå en bit, så bara hälften hängde med. Vi hittade en mycket vacker spindelskivling, nämligen blånande lökspindelskivling.

Sista dagen: Balsberget vid Ivösjön, illustrerad av fläckfingersvamp och utsikten över Ivösjön.

Vandring och båtfärd i Köpenhamn

Det danska vandrarlaget bjöd in till en vandring i Köpenhamn mellan Orientkaj och Kongens Enghave och omfattde även två turer med Havnebus.

Med tåg från Lund eller Malmö till København H och byte till metro linje M4 anlände vi till Orientkaj, vid vattnet, norr om Frihavnen. Härifrån tog vi "havnebus", båtar som ingår i Köpenhamns lokaltrafik, och en Öresundsbiljett från Skåne gäller också på dessa båtar. Första turen tog oss till Operaen.

Det nya operahuset ligger i de gamla örlogskvarteren, som kallades Holmen.

Från Operaen har man fri utsikt mot Marmorkirken längs en linje vinkelrät mot strandlinjen.

Vi kunde notera en hel del nybyggda hus med modern arkitektur på Holmen.

Vi fortsatte vandringen mot Nordatlantens Brygge, som ligger i Grønlandshuset och har ofta intressanta utställningar med anknytning till Grönland. Den har förekommit tidigare i min blogg några gånger. Vi undersökte den permanenta utställningen "Kosmisk rum", ett trångt litet utrymme med intressant inredning.

. En bro hit från Nyhavn ("Inderhavsbroen") blev klar för cirka 10 år sedan. Det är påfallande vad denna bro har betytt för områden på Holmen, bara för 10 år sedan var det en glest befolkad utkant, numera myllrar det av folk, både gående och cyklister.

På den andra sidan inloppet noterade vi den gamla terminalen för de stora Öresunsbåtarna, senare flygbåtarna, vid Havnegade 49.

Den sorte diamant, den nya tillbyggnaden till Det Kongelige Bibliotek.

Vid Islands brygge, utanför LO-huset, ett antal statyer av synnerligen magra människor, av Giacometti-typ. Kanske menar man att arbetarna blir så här magra om inte LO ingriper.

Området Nokken är en trädgårdsby som skapades genom utdikning och invallning av Vestamager.

Vi passerade över Sjællandsbroen till Sjælland och promenerade genom Kongens Enghave, Sluseholmen och Teglholmen. Fortsatte med havnebus till Nordre Toldbod.

Därifrån promenad till Østerport och hemresa. Under vägen passerade vi Gefionfontänen. Gefion var en nordisk gudinna som påstods ha skapat Sjælland genom att gräva upp en bit av Götaland (och därmet skapat Vänern) och lagt det i Kattegatt. Vänerns form kan med lite god vilja tyckas motsvara Sjælland.

Sommarsvampar

Omväxlande värme och regn här i Skåne har satt fart på svamparna - åtminstone vissa arter och på somliga lokaler.

Rutkremla och finluden stensopp fann jag i Häckeberga öster om sjön. Båda goda matsvampar, även om sniglarna redan hade börjat på dem.

I Stenshuvud nationalpark hade svampen också börjat komma i lördags, och även här finluden stensopp, dessutom i stora mängder.

Hasselsopp och sammetssop fanns också, inte lika populära som matsvampar.

En vacker raritet i blått, gult, rött och brunt är bläcksoppen, som man dock inte äter.

Pyttorna i Ängelholm

Om man kommer gående längs Östergatan i Ängelholm från centrum och norrut kommer man så småningom till en rondell. Inne i rondellen finns lite järnvägsräls och skulpturer av en tupp och tre små hönor. Dessa kallar man i Ängelholm pyttor.

Bakgrunden är att Ängelholms norra centrum en gång genomkorsades av en järnväg, en privatbana med namnet Ängelholm - Klippans järnväg och denna järnväg hade en station här i norra delen av staden med namnet Ängelholms Värn. Stinsen på den stationen blev förgrymmad på en massa höns ("pyttor") som sprang omkring på bangården och störde järnvägstrafiken. De kom från en intillliggande hönsgård, vars ägare inte brydde sig så mycket om var hönorna höll hus. Det blev till öppen konflikt om dessa "pyttor", så till den grad att järnvägen fick namnet Pyttebanan - vilket ju också kunde anses reflektera banans obetydlighet. Järnvägen försvann 1953 men historien om pyttorna levde kvar.

För järnvägen byggdes också en bro över Rönne å och den fick så småningom namnet Pyttebron, i alla fall efter att järnvägen lagts ner. Den är nu gång- och cykelbro och populär hos invånarna. Kommmunen (politikerna) har beslutat riva bron och har försökt verkställa belsutet ett antal gånger de senaste 15 åren men misslyckats, på grund av kraftigt folkligt motstånd. Jag promenerade själv över bron för ett par veckor sedan.

Det ska sägas att det finns ytterligare en järnväg i Sverige med smeknamnet Pyttebanan, nämligen Falkenbergs järnväg, också nedlagd sedan länge. Men den har sin egen historia.

Blommor och någon svamp

Bilder från de vilda blommornas dag i Mosslunda nära Christianstad.

Backnejlika.

Jungfru Marie nycklar var det gott om, men mindre av övriga orkidéarter.

Sandnejlika växte i branterna vid Maglehem på östkusten.

Inne i bokskogen i Häckeberga naturreservat fanns också en och annan lärk, och däremd också lärksopp. I övrigt önskar jag Glad Midsommar!