Rutkremla och finluden stensopp fann jag i Häckeberga öster om sjön. Båda goda matsvampar, även om sniglarna redan hade börjat på dem.
I Stenshuvud nationalpark hade svampen också börjat komma i lördags, och även här finluden stensopp, dessutom i stora mängder.
Hasselsopp och sammetssop fanns också, inte lika populära som matsvampar.
En vacker raritet i blått, gult, rött och brunt är bläcksoppen, som man dock inte äter.
Bakgrunden är att Ängelholms norra centrum en gång genomkorsades av en järnväg, en privatbana med namnet Ängelholm - Klippans järnväg och denna järnväg hade en station här i norra delen av staden med namnet Ängelholms Värn. Stinsen på den stationen blev förgrymmad på en massa höns ("pyttor") som sprang omkring på bangården och störde järnvägstrafiken. De kom från en intillliggande hönsgård, vars ägare inte brydde sig så mycket om var hönorna höll hus. Det blev till öppen konflikt om dessa "pyttor", så till den grad att järnvägen fick namnet Pyttebanan - vilket ju också kunde anses reflektera banans obetydlighet. Järnvägen försvann 1953 men historien om pyttorna levde kvar.
För järnvägen byggdes också en bro över Rönne å och den fick så småningom namnet Pyttebron, i alla fall efter att järnvägen lagts ner. Den är nu gång- och cykelbro och populär hos invånarna. Kommmunen (politikerna) har beslutat riva bron och har försökt verkställa belsutet ett antal gånger de senaste 15 åren men misslyckats, på grund av kraftigt folkligt motstånd. Jag promenerade själv över bron för ett par veckor sedan.
Det ska sägas att det finns ytterligare en järnväg i Sverige med smeknamnet Pyttebanan, nämligen Falkenbergs järnväg, också nedlagd sedan länge. Men den har sin egen historia.
Backnejlika.
Jungfru Marie nycklar var det gott om, men mindre av övriga orkidéarter.
Sandnejlika växte i branterna vid Maglehem på östkusten.
Jag tog en dag i veckan en tur till Nivå på norra Själland för att bese utställningen över Bloomsburygruppen på Nivaagaard. Man kan resa dit över Öresundsbron eller via färja Helsingborg - Helsingør. Förr brukade jag alltid ta färjan när jag skulle till Humlebæk (Louisiana) eller Nivå (Nivaagaard) eftersom biljetten är billigare och man kan ta en öl och räksmörgås på båten. Restiden från Lund är ungefär desamma. Men sedan färjebolaget bröt samarbetet med Skånetrafiken kan man inte längre resa på en biljett utan måste köpa nya biljetter längs vägen, tillsammans fyra eller fem biljetter tur och retur. Så jag åkte över bron, med en biljett. Fast numera måste man byta tåg i København H.
Bloomsbury-gruppen var aktiv under ca 1900 - 1940 och var ett post-impressionistiskt konstnärskollektiv, med livsglädje och delvis med vad man idag skulle kalla ”queer” levnadssätt (dåtiden använde ibland termen ”pervers”). Homosexualitet ingick också. Utställningen koncentrerade sig på Vanessa Bell, Duncan Grant och Roger Fry, men här ingick också John Maynard Keynes och Virginia Woolf. Gruppen bildades 1904 då deltagarna flyttade samman i Bloomsbury, då en billigare (att bo) del av London. där de kunde leva ut sin experimentlusta. Sexuell frigörelse var en del av deras filosofi. Jag såg också en film om Vanessa Bell
På bilden påstås man kunna identifiera John Maynard Keynes.
På grund av problem med tågen på Kystbanen företog jag hemresa med buss via Hørsholm och Holte, sedan S-tog och Öresundståg. Bild från det gamla rådhuset i Hørsholm, som jag tycker är en rätt flott byggnad.
Backsippor från Risen, en naturbetesmark alldeles utanför Genarp. Bilden är en månad gammal, backsipporna är på väg att gå i frö nu.
Den siste april begav jag mig tidigt på morgonen till Körsbärsdalen i Veberöd för att se hur det går med blomningen. Det var nästan perfekt timing, så gott som alla träd var fullt utslagna, enstaka kronbald hade börjat fällas. I det varma vädret kan det annars gå väldigt fort innan det tar slut. Jag var också nästan ensam där, började möta människor när jag var på väg därifrån.
Och orkidéerna är på väg nu också. Först ut är Sankt Pers nycklar, som här i Dalby fälad Nr 5.
Till sist två bilder från min egen vildvuxna trädgård: rosenkvitten och engelsk klockhyacint.
En dag mitt i veckan åkte vi till Allarps bjär vid Hallaröd och fann en hel del blåsippor. Vädret var soligt, vilket fick blåsipporna att öppna sig.
Hålnunneört, både lila och vita hade också kommit upp och var ordentligt utslagna.
En av de vita var inte riktigt vit, lite inslag av rött också.
Vidare till Sankt Olofs källaa i Hallaröd, där vi fann en vacker bukett vitsippor.
Ett par dagar senare begav jag mig till Ivans backe i Silvåkra och fann ett dussin fruktkroppar av stenmurkla.
Av störst intresse var att se om blåsipporna kommit upp pch hur långt. Den första såg jag 10 mars, och nu iadg räknade jag till 15 utslagna blommor. Och det blir nog fler.
En utslagen vitsippa fann jag också.
Vitskråpen har kommit ganska långt på väg. De första knopparna såg jag redan före jul.
Svalört naturligtvis
och vårlök.
