fredag 7 september 2012

Sveriges kustlinje och Nationalnyckeln

Jag satt och läste i Nationalnyckeln (till Sveriges Flora och Fauna) delen "Ryggsträngdjur Lansettfiskar - Broskfiskar", kapitlet "Marina livsmiljöer i Sverige". Här står på första raden "Sveriges fastlandskust är ungefär 11 500 km lång".

 Jaså, varför det? Var kommer den siffran från?

 För några år sedan roade jag mig med att undersöka vad diverse gamla svenska uppslagsverk hade att anföra beträffande  längden på Sveriges kustlinje. Här har vi först Nordisk Familjebok 2:a upplagan (1918) - "Uggleupplagan" - artikel Sverige:  "Fastlandskustens längd med dess inskärningar har beräknats till 5,440 km."

Svensk Uppslagsbok 1:a upplagan (1935), artikel Sverige:  "Sjögränsen, uppmätt längs kustlinjen på en karta i skalan 1:2,000,000 är o. 2,500 km; enl. Strelbitskij har kustlinjen en verklig längd av 7,624 km."

 Senare uppslagsböcker, till exempel Nationalencyklopedin avstår klokt nog från att ha någon åsikt i frågan.  Men nu återkommer uppgiften om kuststräcka i Nationalnyckeln och nu med ytterligare ett värde. Lustigt nog ökar kustlängden ganska kraftigt med åren.

 Så då kan man fråga sig vad man kan få ut av en sökning på nätet. Så här säger svenska Wikipedia: "Sveriges kust sträcker sig från Haparanda i norr till Strömstad i väster och är med sina 2400 kilometer en av Europas längsta kuster."
Nu är vi tillbaka i den lägre divisionen. Flera andra uppgifter finns, vissa inkluderar alla öar och når upp över 40 000 km.

 I själva verket är alla dessa siffror rent nonsens, eftersom ingen talar om vad som menas med Sveriges kuststräcka eller hur man mäter den. Den enda som antyder något om hur man mätt är Svensk Uppslagsbok som anger att man mätt kuststräckan på en karta med skalan 1: 2 millioner. Det är ännu inte helt exakt definierat, man borde också talat om hur tjockt ritstiftet på pennan var som man ritade med. Men dessa specifikationer - visserligen nödvändga - är helt godtyckliga. Varför inte mäta i skalan 1:1. Gå ner till stranden och se vågorna skölja upp mot sanden och fundera på vad en kustlinje är.


 Beträffande Nationalnyckeln - ett ambitiöst verk som skall beskriva alla Sveriges flercelliga arter (djur, växter, svampar) i text och bild. Ett projekt som applåderades av alla naturvänner och beundrades av våra grannländer. Nu ser det ut som om hela projektet kommer att stoppas. Halva projekttiden har gått och hälften av pengarna har använts. Men bara 14 av de över 100 planerade volymerna har hittills getts ut, och då har man ändå börjat med de enklaste bitarna. Ser nan till antalet beskrivna arter är andelen ännu mycket mindre. Det är högst oklart om det finns kunskap, tid, lust och ork att avsluta projektet även om mer tid och pengar skulle beviljas.

onsdag 29 augusti 2012

Vandring runt Häckebergasjön

 Det är morgon eller tidig förmiddag här på Genarps idrottsplats. Dimmorna ligger ännu kvar och ger ett mjukt filter över naturen. Jag ska gå en runda runt Häckebergasjön.

Ruinerna efter Häckeberga Qvarn framträder ur dimman. Inte många människor är ute i naturen en vardagsmorgon i augusti.
 Jag fortsätter in i skogen och konstaterar att det inte finns särskilt mycket svamp. En ensam vit flugsvamp syns på ganska långt håll. Hatten är lite smutsgul men det är nog ändå den vita och inte den vitgula arten. Fotens struktur och strumpan tyder på det.
 Dimman har lättat när jag kommer fram till Häckebergasjön men det är ännu mulet. Fortfarande milda färger och mjuka konturer i landskapet.

 En slemsvamp täcker nästan helt en stubbe. Det ser ut som sotägg fast ändå inte riktigt. Dessutom tycker jag det är fel årstid för sotägg i detta stadium. Men jag vet inte vad det annars skulle kunna vara.
 Nu har solen kommit fram och kontrasten mellan sol och skugga blir större, färger och konturer blir hårdare.
En svanfamilj håller till i denna del av sjön.
Och här ser vi Häckeberga slott på andra sidan.
 Jag fortsätter en bit längs asfaltvägen och upptäcker en magnifik fjällticka nertill på en stam.
 Slut på vandringen, jag närmar mig utgångspunkten Genarps idrottsplats.

tisdag 21 augusti 2012

Torrt i skogen

 Det är torrt i markerna i Skåne och därför inte mycket svamp. Sommaren var mest kall och blåsig, och trots några häftiga regnskurar, så blåste marken fort torr igen. På sista tiden har det i stället varit varmt och torrt
 För någon vecka sedan, när vi hade fått lite regn, begav jag mig till Vombs fure söder om Vombsjön. Det är mest barrskog på sandjord, och där brukar svamptillgången växla snabbt. Och visst, en del kremlor hade kommit, särskilt storkremlan, som är en karaktärsart för Vombs fure, annars ovanlig i Skåne. God matsvamp, fast inte uppskattad av alla.
 En annan god matsvamp, som det fanns ganska mycket av, var rynkad tofsskivling. Fast nu ska den inte heta så -  för några decennier sedan bytte den svenskt namn till rimskivling, eftersom den inte är särskilt nära släkt med övriga tofsskivlingar. Det senaste budet är att den i själva verket är en spindelskivling och alltså nu ska heta rimspindling. Det innebär att den, som matsvamp, kommit i dåligt sällskap, och då börjar somliga bli tveksamma till den, eftersom den har giftiga släktingar. Men detta är bara "guilt by association", rynkad tofsskivling är en välkänd och beprövad matsvamp, och går fortfarande bra att äta. - Och: jodå, det fanns också lite kantareller, och en del brunsopp.



onsdag 15 augusti 2012

Sölvesborg

 Mot slutet av sommaren (enligt Skånetrafikens definition) beslöt vi oss för att åka till Sölvesborg - dit räcker Skånetrafikens sommarkort nästan, ett litet tillägg krävdes (men biljettkontrollen på tåget var slött, ingen ville se våra tilläggsbiljetter). Sölvesborg påminde ganska mycket om de Blekingestäder vi sett tidigare somrar, som t ex Ronneby. Litet charmig, halvgammal centrumbebyggelse och nära till vatten.
Sankt Ibbsgatan heter denna lilla tvärgata. Ibb är en dansk form av Jakob, och namnet påminner alltså om Sölvesborgs danska ursprung. På Ven finns f ö Sankt Ibbs kyrka.

Vi besökte museet med en utställning av Sölvesborgs historia, från forntid och medeltid till nutid.

En bit från centrum fanns slottsruinen. Slottet var den viktigaste fästningen i Östra Danmark under medeltiden men förstördes 1564 i det nordiska sjuårskriget.
Vårt egentliga resmål var att besöka Nicolaikyrkan för att höra orgelkonserten som ingår i serien Skånska Orgelveckor. Samtidigt kunde man bese kyrkan med dess vackra takmålningar.

 Det spelades bland annat musik av J S Bach och av moderna tonsättare med anknytning till Blekinge. Konserten avslutades med att de båda organisterna spelade Frans Berwalds "Lantlig Bröllopsfest" fyrhändigt.




måndag 6 augusti 2012

Opera i stenbrottet (Dalby)

 En vacker sommarkväll tog vi oss till det gamla stenbrottet vid Knivsås, mellan Dalby och Veberöd, eftersom det ryktats om operaföreställning utomhus. Fler hade uppmärksammat detta, vilket framgår av raden av parkerade bilar längs gamla Veberödsvägen. Många kom också med buss från Lund.

 Det var mycket välbesatt runt sjön i god tid innan föreställningen började.

 Många utnyttjade evenemanget till att ha picnic vid sjökanten.

 Sången hördes runt hela sjön, men för att höra presentationerna också, var det en fördel att sitta nära musiken. Det var verkligen en fantastisk upplevelse att höra operaarior i sommarkvällen med den utomordentliga akustiken i det gamla stenbrottet, och det vackra vädret gjorde sitt till. Det var ett arrangemang av Studio Bel-Canto i samarbete med SommarLund. Föreställningen tog en dryg timme och det sjöngs ariror ur operor av Mozart (Don Giovanni), Rossini (Guglielmo Tell),  Offenbach (Hoffman), Bizet (Carmen) och åtskilliga andra.  Detta var den första föreställningen i vad som kanske blir en tradition -- hoppas det.

lördag 28 juli 2012

Sommarresor i Skåne


 Med Skånetrafikens sommarkort åker man runt hur mycket som helst med tåg och buss under sommaren. Jag utnyttjade detta, ibland ensam, ibland i sällskap     En dag åkte jag till Ystad
 Klostermuseet hade en utställning över "Fritidsutställnngen 1936". Här är en propagandaaffisch för hygien från tiden.
 Från bussen mellan Ystad och Christianstad (C4). Mycket vallmo i fälten.
 Regionmuseet hade en utställning med kvinnliga underkläder. Effektfullt med svarta modeller.
 Och en bild från hamnen i Simrishamn. Vem har påstått att det har regnat så mycket i sommar? Inte i Skåne i alla fall, sedan kan det stå något annat i tidningarna, men jag tror för min del att journalister aldrig går utanför dörren.

torsdag 19 juli 2012

Skånska bilder

 Under veckan 11 - 15 juli deltog jag  en vandring från Höör till Sankt Olof på Österlen. Den är beskriven i bloggen Pilgrim i Skåne, som länkas till i övre högra hörnet av denna blogg. Här ska jag ta upp några saker som inte fick plats i den bloggen.
Första dagen (för mig) kom vi fram till Fulltofta kyrka på östra sidan av Ringsjön. Kyrkan är mycket vacker och intressant, och sällan öppen, så det gäller att passa på. Väggarna är täckta av målningar av Skivarpsmästaren och den skildrar, som brukligt, den bibliska historien. De kom till på 1400-talet och överkalkades någon tid efter reformationen, men togs fram efter restaureringar 1910 och 1953 och de framträder nu mycket tydligt.
 Här ser vi Eva i Paradiset.
På kyrkogården i Espinge (Äspinge) fann jag denna gravsten från mitten av 1800-talet med text på baksidan av stenen : "Jag kom af ett brusand' haf". Samma text återfinns som titel på Evert Taubes barndomsminnen, och jag har alltid trott att Evert Taube skrev texten. Men vidare efterforskning visade att texten utgör början av tredje versen av en psalm som finns i Svenska kyrkans gällande psalmbok från 1986, och den har funnits med i alla versioner av psalmboken ända sedan Jesper Svedbergs psalmbok från 1695. Texten är skriven av Magnus Gabriel de la Gardie 1648.
Agusagården på Österlen, som beboddes fram till 1945 och var i samma skick som på 1800-talet utan moderna bekvämligheter. Nu underhållen av Agusa byalag och visas söndagar under sommaren.