Athen, Delphi och Mykene

I väntan på våren, som verkar lite försenad i år, tog jag en veckas resa till Athen, Delphi och Mykene.

De flesta gruppresor till Grekland går till Kreta, Rhodos eller öarna i Egeiska havet så en resa till Athen får man till stor del komponera själv.

Jag valde flygbolag och hotell i Athen. I övrigt tog hjälp av AI, närmare bestämt ChatGPT, bl a för att ta reda på hur man tar sig från flygplats till hotell. ChatGPT var mycket hjälpsam, vänlig och välvillig och beräknade allt in till minsta detalj. Det är bara det att när jag väl kom fram, så var det inte mycket som stämde. ChatGPT hade hittat en gammal metrokarta och förväxlat hotellen och ledde mig till fel adress. Det gick ju bra ändå, med någon timmes försening och så fick jag ju se en annan del av stan längs vägen.

Utsikten från hotellets takterrass (där frukosten serverades) var magnifik. Akropolis betyder "ovanför staden" och det syns tydligt här. Högst upp står Parthenontemplet som visade sig vara mycket större och framträdande än vad jag tidigare trott.

Det första och viktigaste var givetvis att besöka Akropolis och få en rundvisning. Det bör man förbereda innan resan, vilket jag också hade gjort. Då fick man en visning i liten grupp (ca 10 personer) och med förbokade biljetter och fick förtur och kunde gå förbi de långa köerna.

Det var knaggligt och lite småbesvärligt att ta sig fram men man får god inblick i Parthenontemplet.

Utsikten över staden från Akropolis är också magnifik. - Sedan besökte vi givetvis museet med samlingarna men jag har inga bilder inifrån där.

Dagen efter åkte jag med en utflykt till Delphi, ett par timmars bilfärd in mot Attika. Vi åkte i en minibuss, 7 deltagare. Vår guide var en ung dam som körde på sydländskt manér, fort och snabbt, tvärade kurvor och körde om där sikten var skymd, med vänster hand på ratten medan hon gestikulerade med höger hand och samtidigt höll djupgående föreläsningar i arkeologi för oss medan hon körde.

På väg upp till Apollons tempel stannade vi vid världens navel, Omphalos. Denna menade de antika grekerna vara världens mittpunkt. Som amatörmykolog kan jag inte undgå att notera att Omphalina är namn på ett släkte små skivlingar, som på svenska heter navlingar.

I Apollons tempel besökte man oraklet Pythia och frågade hur det skulle gå om man företog sig något dristigt, och Pythias svar uttolkades sedan av hennes präster, som svarade flertydigt. En ung man ville veta sin krigslycka och Pythia svarade ungefär

"Du skall gå, du skall komma (åter), icke, du skall dö i kriget".

Det tvetydiga ligger i till vilken sats ordet "icke" ska föras.

När Krösus skulle gå i krig mot perserna och frågade oraklet hur det skulle gå, fick han svaret

"Om Krösus går över (floden) Halys, så kommer ett stort rike att falla samman."

Läsaren kan ju fundera över hur Krösus tolkade detta och vad som faktiskt hände.

Utsikten från Delphi över landskapet var också intagande.

Sista dagen följde jag med en liknande utflykt, nu till Mykene. Det var samma unga dam och samma minibuss men med 6 andra passagerare förutom mig. Vi passerade över Korintkanalen, som skiljer Peloponessos från Attika.

Mykene är känd för sin borganläggning från sen bronsålder. Namnets etymologi är intressant eftersom det kan vara besläktat med det antika grekiska ordt för svamp, mykes. Namnet Mycena syftar på ett skivlingssläkte, hättor. Alternativt är Mykene namnet på en nymf.

Här fanns också ett museum, som jag inte har några bilder från.

Till slut, i Epidauros, besökte vi Agamemnons grav. Agamemnon var kung i Mykene och ville segla över till Troja för att delta i kriget, men för att få vind måste han offra sin dotter Iphigenia. När han återvände efter kriget blev han mördad av sin hustru Klytaimnestra och dennes älskare Aegisthos. Han hämnades av sin son Orestes som slog ihjäl både modern Klytaimnestra och älskaren, på uppdrag av sin syster Elektra. Orestessagan skrevs av Aischylos och föranledde två operor av Gluck och en opera av Richard Strauss. Speciellt Strauss Elektra rekommenderar jag, den är oerhört dramatisk och utmattande. Den ställer enorma krav på sopranen som ska sjunga Elektras roll, men Birgit Nilsson och några till har gjort det.

Mer Skånevinter.

Vintern fortsätter med snö och minusgrader men just kring Lund är det inga problem, varken att köra eller att gå. Körde idag till Genarps idrottsplats för att gå en kortare runda genom Häckeberga naturreservat till Nobileskogen och tillbaka.

Höje å var öppet vatten, temperaturen i luften är 0°C. Strömstaren syns ibland till här, dock inte idag.

Avsikten med promenaden var att se hur granvårskålen (Pithya vulgaris) hade gillat vintern. Jag letade upp lite döda kvistar av ädelgran, borstade av snön, och fotograferade några fruktkroppar som lyste vackert orangegult mot snön.

Vandring i Malmö

Förintelsens minnesdag är 27 januari, den dag lägerfångarna i Auschwitz befriades av Röda armén 1945. Det är också Johannes Chrysostomos och Mozarts födelsedag. Med anledning därav företogs en vandring runt Malmö där vi besökte olika judiska minnesmärken, särskilt dem med anknytning till Förintelsen, dvs Nazitysklands försök att utrota Europas judiska befolkning under 1930-talet och fram till 1945. Vandringen leddes av pilgrimsprästen Magnus Malmgren. Vi började på Anna Lindhs plats, vid Carl Fredrik Reuterswärd skulptur "Non Violence", en pistol som slår knut på sig själv och som finns i många repliker runt om i Sverige.

Minnesplaketten över asylsökande judar som avvisats från Sverige. Från 1938 och framåt försökte många judar fly från förföljerserna i Tyskland, till bl a Sverige. Men Sverige tog som regel inte emot dem. Den svenska regeringen hade t o m begärt av Tyskland att judiska pass skulle förses med ett tydligt "J" så att svenska myndigheter enkelt skulle kunna identifiera dem. De tre personerna som anges här hade sökt asyl i Sverige 1938 men avvisats, varefter de skickades tillbaka till Tyskland, där de sedan deporterades till Auschwitz och mördades. Den svenska regeringen var i början av kriget mycket följsam mot Tyskland och bl a transporterades tyska trupper med järnvägen. Denna politik ändrades drastiskt 1943 sedan den tyska ockupationsmakten i Danmark började deportera danska judar, samtidgt som krigslyckan vände för Tyskland. Då tog man emot båtflyktyingar vid hamnarna i Skåne, bl a bröderna Niels och Harald Bohr och deras familjer.

Vi stannade utanför museet i Malmöhus för att titta på utställningen över de vita bussarna. De vita bussarna var en svensk räddningsaktion våren 1945, ledd av Folke Bernadotte, som i förhandlingar med SS-chefen Heinrich Himmler lyckades rädda cirka 15 000–20 000 fångar från tyska koncentrationsläger . Genom att måla svenska militärfordon vita med Röda kors-symboler evakuerades främst skandinaviska fångar. En del med andra nationaliteter lyckades också komma med. Himmler ville dock inte tillåta judar att evakueras, men kontrollen blev inte så noggrann.

Det här huset på Föreningsgatan inhyste ett badhus 1945 och hit fördes de f d lägerfångarna för bad, desinficering och nya kläder. Många ville inte skiljas från sina gamla kläder eftersom de hade många ägodelar insydda i kläderna som hade stort emotionellt värde för dem.

Vi fortsatte till synagogan, också vid Föreningsgatan. Synagogan är skyddad av ett kraftigt staket, ett förhoppningsvis ointagligt fäste. Efter 7 oktober 2023, då Hamas anföll Isreal och dödade 1139 personer (enligt Israel), ökade antisemitismen kraftigt i många länder, inte minst i Sverige. Det sades mig att Paulikyrkan i Malmö för några månader sedan fått en fönsterruta krossad. Polisen tog fast en yngling, som försvarade sig med att han trodde det var synagogan.

Vi avslutade vandringen vid S:t Pauli norra kyrkogård, den judiska avdelningen. Minnesmärket här över dödade i Auschwitz satte den judiska församlingen upp. Inställningen i Sverige var länge att förintelsen skulle glömmas så att vi skulle kunna gå vidare och ”vända blad”. Det dröjde länge innan man ändrade åsikt. Namnet ”Förintelsen” (Holocaust) uppträder inte på svenska förrän på 1970-talet, och mer allmänt 1998 då regeringen gav ut skriften ”Om detta må ni berätta”.

Skånevinter

För ovanlighets skull har det blivit vinter i Skåne detta år - åtminstone hittills i januari. Eftersom jag inte är en entusiastisk skid- eller skridskoåkare så innebär en snö- och isvinter vissa begränsningar för mig och särskilt svampletandet drabbas.

På trettondedagen deltog jag i en vandring med Naturskyddsföreningen längs Höje å utanför Lund för att studera fåglar, mest de vanliga vinterfåglarna i dammen, som kricka, vigg och bläsand. Det var inte mycket med svamp, flertalet fruktkroppar hade torkat och krympt i kylan.

En hartsticka i Sanktlarsparken, en rödlistad art. Till skillnad från andra hartstickor i parken hade den ännu inte råkat ut för att trädet dött och blivit bortforslat.

Fritidsområdet Skrylle var denna dag gångbart med viss försiktighet. Bättre att gå bredvid stigarna än i dem.

Efter promenaden en kopp kaffe och en hög bulle i caféet.

En bild på håris bör medfölja varje vinterdagsbeskrivning.

En dag besökte jag Rövarekulan söder om Höör för att leta knoppar av vitskråp. Jag fann endast en, gömd under en boklåga. Andra verkar ha frusit bort men det kommer nog nya senare ui vår.

I Fågelsång vid Södra Sandby finns det ännu gott om judasöra, men de är frusna och sköra i stället för sega, som annars är det naturliga.

Och scharlakansskålen har börjat visa sig, än så länge liten och frusen.

Novemberväder

Vädret växlar. Mot slutet av månaden fick vi först minusgrader med snö och sol.

Bilder från Stadsparken i Lund.

Snöskulptur utanför gamla Kemikum på Helgonavägen

Men nu har vädret ändrat sig. Nu har vi normalt vinterväder för Skåne med några plusgrader och fuktig luft. Gullkrösen trivs i Skrylle.

Portugal

Såhär på hösten fick jag för mig attt resa till Portugal, och bo en knapp vecka i Lissabon.

Lissabon är en mycket kuperad stad, utspridd på 7 kullar (sägs det, sju är nog en rätt godtycklig siffra). Bergbanorna, som var till stor hjälp för förflyttningen inom stan, är nu alla stängda efter dödsolyckan för några veckor sedan. Men det går bra att åka spårvagn, de gamla vagnarna slingrar sig tätt utmed husväggarna upp och ner för de trånga gatorna och är mycket populära hos turisterna. De flesta väntar ett par timmar för att komma med nerifrån stan, men är man smart, så klättrar man upp till toppen av kullarna och åker nerför istället.

Portugal var ju tidigt en sjöfararnation, Lissabon vänder ansiktet ut mot havet och visar inte mycket intresse till övriga Europa. Vasco da Gama och Fernando Magellan (Fernão de Magalhães) visade med sina upptäcktsfärder övriga Europa hur världen ser ut utanför Europa. På stenunderlag vid Praça da Comércio vid floden Tejo har man lagt ut en världskarta med de portugisiska upptäcktsfärderna utlagda. På 1500-talet hade man fått en god uppfattning om världsgeografin men visste ännu inte mycket om Australien eller om Nordamerikas västkust.

Man har god utsikt över stan från cafeterian på ett av de mer populära varuhusen.

En dag tog jag metron till Oriente (ungefär Östra stationen) och promenerade längs floden (Tejo). Här kan man också åka linbana.

Det finns konst i metron i Lissabon, liksom i Stockholms tunnelbana.

En dag gjorde vi en utflykt till Sintra med det f d kungliga sommarslottet med ett antal praktgemak. Sintra finns på UNESCO:s världsarvslista

Vi besökte också Cabo da Roca, den europeiska kontinentens västligaste utpost och skådade ut över Atlanten.

Utsikt norrut

Sist besökte vi Cascais, en mondän badort eller förort till Lissabon, där huspriserna generellt ligger högt. Men jag fotograferade istället en cannabisaffär. Cannabis och en del andra droger är lagliga i Portugal men försäljningen är hårt reglerad, ungefär som alkohol i Sverige. Drogmissbruket är kanske större här än hemma, men jag märkte ingenting av det. I stället slipper man i stort sett den organiserade brottsligheten med sprängningar och beväpnade barn. Gatorna i städerna i Portugal är betydligt säkrare än i Sverige.

Om Absalon och om Mykologiveckan

En söndag i september besökte jag Stehag kyrka i mellersta Skåne.

Stehag kyrka är från 1100-talet och i korbågen finns samtida målningar av kung Knud VI och ärkebiskop Absalon. - Knud VI (1163 - 1202) var son till Valdemar den store, och efter faderns död 1182 blev Knud kung över Danmark, vilket då även inbegrep Skåne. Absalon var biskop i Roskilde och från 1177 ärkebiskop i Lund och över allt Danmark. Bilden visar Knud VI.

Denna bild på korbågen skall visa Absalon.

Det har varit en torr och svampfattig sommar fram till mitten av september då det började regna och sedan började svampen poppa upp i ansenliga mängder. I Skrylleskogen utanför Lund hittade jag mångkransad spindelskivling, som jag tycker är en utmärkt matsvamp, och lätt att känna igen.

I slutet av september startade mykologföreningens mykologivecka, detta år i Skåne. Väl intrimmat eftersom svamptillgången nu var riklig. Första dagen åkte jag till Skäralid. Vi åkte upp till Kopparhatten och min uppgift var att leda 15 mykologer ner i dalen till Skärån och sedan därifrån undersöka fungan. Men det visade sig vara en nästan omöjlig uppgift, vi tappade hälften på vägen och bara 5 personer nådde Korsskär när det var dags att vända tillbaka. Dessutom fanns det ingen mobiltäckning i dalen så vi hade ingen kontakt med dem som blev kvar uppe på Kopparhatten. Svamparna på bilden är en art i komplexet fagerspindling, ingenting man äter.

Nästa dag genomsökte vi Bäckaskogs slottspark. Svampen på bilden är antingen rotsopp eller sommarsopp. Vi blev inte eniga på den punkten.

Dagen efter besökte vi Dunderbäcken, ett reservat söder om Degeberga. Det mest intressanta fyndet här var grönsporig skivling. Gröna sporer är ytterligt sällsynt, vanligen är sporer vita (färglösa), röda, bruna eller svarta. De mogna sporerna färgar av sig på skivorna.

Näst sista dagen besökte vi Rövarekulan, en skifferravin en bit från Löberöd. Även här gällde att gå en bit, så bara hälften hängde med. Vi hittade en mycket vacker spindelskivling, nämligen blånande lökspindelskivling.

Sista dagen: Balsberget vid Ivösjön, illustrerad av fläckfingersvamp och utsikten över Ivösjön.