onsdag 30 november 2022

Friseboda

Ett av mina reguljära utflyktsmål på senhösten är Friseboda vid Skånes östkust.

Jag brukar ställa bilen vid den stora badparkeringen som så här års är helt öde och tom. Sedan vandrar jag längs kusten, dels norrut till Segesholmsån, desl söderut till Olseröds sommarby.

Kustlandskapet är en tallhed, underlaget renlav, alltså "den lav de svage kalle mossa".

Det var ganska svampfattigt så här i slutet på november och vädret ganska kyligt. Men går man här ett par timmar så hittar man alltid något - som till exempel gul flugsvamp (Amanita gemmata), flera unga och fräscha exemplar.

I söder skymtar man Stenshuvud, inte särskilt tydligt i det här vädret.

Det var ganska gott om riddarmusseron (Tricholoma equestre), en före detta matsvamp, numera ej rekommenderad att äta.

Normalt finns här rätt gott om motaggsvamp (Sarcodon squamosus) men idag fick jag leta länge innan jag till sist hittade en.

fredag 4 november 2022

Äntligen November

November med all tillhörande lövfällning utgör en speciell utmaning när man ska orientera i lövskog. Det går inte att se var stigen går eftersom det ligger vissna löv överallt.

Häckeberga slott kan anas genom det allt glesare lövverket.

Ett uttryck av tacksamhet, fasthållet av en avbruten plattticka. Man funderar över den bakomliggande verkligheten.

Små bläcksvampar håller fortfarande ut men inte länge till.

onsdag 19 oktober 2022

Mykologivecka i Skåne

Efter Uppland var det dags för nästa mykologivecka, Nordic Mycologial Congress XXV som avhölls på Backagården vid Höör.

Det började inte så bra. Första dagen åkte vi till Balsberget som gav nästan ingenting, så vi åkte vidare till Bökenäset men fann bara några snigelätna rosensoppar. Så jag tog istället en bild på en vanlig groda.

Nästa dag var betydligt mer givande. Vi åkte först till Dunderbäcken söder om Degeberga. På bilden ses allén upp från Österlia vid riksväg 19.

Här fann vi grönsporig fjällskivling (Mellanophyllum eyrei) som kommer här ungefär vart tionde år (förra gången var 2010) och har bara ett fåtal andra fyndplatser i Sverige.

Här hittade vi också glödsopp (Suillellus mendax), en art som ganska nyligen blivit beskriven. Tidigare fynd av glödsopp har varit felbestämda till antingen eldsopp eller flamsopp.

Vi åkte viadre till Herremöllan där vi också fann grönsporig fjällskivling. En svamp som man ser på en plats var tionde år dyker plötsligt upp på flera lokaler.

Här fann vi också den grönsporigas närmaste släkting, granatfjällskivlingen (Melanophyllum echinatum) som också är ganska sällsynt.

Tredje dagen åkte vi till Skäralid och upppå Kopparhatten, där man har en utsikt ungefär så här i lite mulet väder.

Ett av de mer spektakulära fynden var vit

vedfingersvamp (Lentaria epichnoa).

Sista dagen for vi till Forsakar vid Degeberga. Bilden är från övre fallet.

Det var ganska många danska deltagare i konferensen, även norska och finska och de förstår ju inte svenska.

Slutligen fann vi en stor och vacker koralltaggsvamp (Hericium coralloides).

torsdag 6 oktober 2022

Mykologivecka i Uppland

En vecka i september var det mykologivecka i Uppland, anordnad av Sveriges mykologiska förening.

På väg dit övernattade jag i Eksjö, i den gamla pittoreska delen med trähus, lämpligt så att jag kunde komma fram till målet i god tid på söndagen.

Målet var Wiks slott ett par mil sydväst om Uppsla. Det byggdes på 1200-talet och har haft ett antal adelssläkter som ägare men ägs nu av Upplands landsting och används som konferenshotell. Vi åt och bodde i annex till slottet.

Det var inte så mycket av historia som var synligt där vi logerade utom att det fanns en bild av riksmarskalken Hans Henric von Essen som ägde slottet på 1700-talet.

Första dagen exkurerade vi vid Hågahögen med "Kung Björns hög". Under 1800-talets punschromantiska historieskrivningstid ansåg man sig ha hittat vikingakungen Björns gravhög - den Björn som ska ha träffat Ansgar. Emellertid visade det sig vid utgrävning att detta var en bronsåldersgrav.

Ett av fynden var gränsticka (Phellinus nigrolimitatus) som man inte ser varje dag i Skåne. Första gången jag såg den var i Borgsjö i Medelpad för 19 år sedan. Jag visste inte vad det var, så jag tog med den tillbaka till förläggningen och satt just med litteratur och mikroskop och skulle bestämma den. Då kom en av flickorna på kursen förbi och sa "Ooo, du har hittat gränsticka". Det var ju roligt, men en del av glädjen försvann när jag inte fick bestämma den själv. Det hade inte varit så svårt eftersom den är ganska karakteristisk. Jag har bara sett den ett fåtal gånger sedan dess, och aldrig hemmavid.

En annan rolig svamp är violguben (Gomphus clavatus) som är kalkgynnad och alltså växer i kalkrika områden, som Jämtland-Medelpad, norra Uppland, Gotland, Öland och några platser i Skåne. Den förekommer alltid i kalkbarrskog, utom i Skåne där den växer i lövskog vilket kan indikera att det är fråga om olika arter. Uppland har, till skillnad från de norrländska områdena och Gotland, inte kalk i berggrunden. utan kalken kom från Östersjön och har lagrats in under landhöjningen.

En av dagarna for vi till Biskops Arnö, som numera också är ett konferenshotell och exkurerade i markerna där och i det närbelägna Ekolsund. Här fann vi vackra spindelskivlingar, t ex gulgrön spindling (Cortinarius xanthochlorus)

Vi fann också en underjordisk svamp, aromatisk slemtryffel (Melanogaster broomeanus), gul i genomskärning och väldoftande.

Slutligen, i Herrhagsskogen fann vi en för mig ny art, smultronkantarell (Aphroditeola olida), som inte är en kantarell men anses lukta smultron, men, enligt somliga, snarare amerikanskt tuggummi.

fredag 16 september 2022

September i Dalby hage m m

Det torra vädret fortsätter men värmeälskande ettåriga tickor kommer snabbt. Även i september fann jag mest utbyte i Dalby Söderskog nationalpark (där man dock inte får plocka tickorna, men det har jag sällan någon håg till ändå). Särskilt svavelticka förekom i överflöd, jag hittade den på 8 olika ställen när jag gick Kroppekärrsrundan motsols. Hade jag sedan också gått samma runda medsols, så hade jag säkert hittat fler.

Här visar jag några olika fruktkroppar av varierande ålder.

En jätteticka som är aktivt patogen och snart kommer att välta boken som den växer vid.

Efter regn kommer snart de snabbväxande nedbrytarna på gräs - som dessa giftchampinjoner i Citadellsparken i Landskrona.

fredag 19 augusti 2022

Augusti i Dalby hage

Efter en lång period med varmt och torrt väder kom det nu en lite svalare och mulen dag och jag gick ett par timmar i nationalparken Dalby Söderskog för att undersöka om det fanns några svampar. Jag hittade inga markväxande men en hel del på både levande och död ved.

På en boklåga växte blek ostronmussling (Pleurotus pulmonarius), en god matsvamp som skiljer sig från den vanliga ostronmusslingen genom att vara blekare i färg, komma tidigare, och ha en mer eller mindre tydlig anislukt.

På en annan låga hittade jag slemsvampen sotägg (Reticularia lycoerdon). Det tunna vita skalet var på väg att släppa helt, och när jag petade på det blev jag svart (sotig) om fingrarna.

På en nerbruten eklåga växte en korkmussling (Daedalea quercina) och en snigel är på väg upp till den, kanske för att försöka äta av den. Jag vet inte hur bra den kan lyckas med det med tanke på korkmusslingen seghet,

På en halvdöd ek växte denna vackra svavelticka (Laetiporus sulphureus), en god matsvamp (att den är god kanske inte alla håller med om).

Sydlig sotticka (Ischnoderma resinosum) brukar komma stort i Dalby Söderskog framåt senhösten, här har vi början på den på en bokstubbe.

Skylten uppmanar oss att studera livet i bäcken, men mycket liv är där inte, bäcken är uttorkad.

måndag 20 juni 2022

Vilda blommors dag

Så häri mitten av juni en söndag brukar Naturskyddsföreningen och Sveriges Botaniska förening anordna blomstervandringar i olika delar av landet. I juni 2016 besökte vi Mossslunda i Nordöstra Skåne, och i år var det dags igen.

Jungfru Marie mycklar var den i särklass vanligaste orkidén ute i betesmarken men det fanns fler

Förra gången (2016) fanns det mycket av både "vanlig" nattviol och grönvit nattviol. I år var de betydligt sämre och vid bestämningen gick vi lite vilse i nyckeln. Men det fanns åtminstone en "riktig" ("vanlig") nattviol, alltså en med tydlig, om än inte så stark, doft.

Från Mosslunda begav vi oss till Åhus golfklubb där golfklubben anordnat en egen blomstervandring i en ganska annorlunda miljö.

En mycket vacker blommma är pukvete, som vi såg många av under vandringen

Här förekommer den i mängder tillsammans med blåeld.

Jordklöver kan också vara värd att nämna. Det blev en lång dag med flera timmar ute i markerna.