Förintelsens minnesdag är 27 januari, den dag lägerfångarna i Auschwitz befriades av Röda armén 1945. Det är också Johannes Chrysostomos och Mozarts födelsedag. Med anledning därav företogs en vandring runt Malmö där vi besökte olika judiska minnesmärken, särskilt dem med anknytning till Förintelsen, dvs Nazitysklands försök att utrota Europas judiska befolkning under 1930-talet och fram till 1945. Vandringen leddes av pilgrimsprästen Magnus Malmgren. Vi började på Anna Lindhs plats, vid Carl Fredrik Reuterswärd skulptur "Non Violence", en pistol som slår knut på sig själv och som finns i många repliker runt om i Sverige.
Minnesplaketten över asylsökande judar som avvisats från Sverige. Från 1938 och framåt försökte många judar fly från förföljerserna i Tyskland, till bl a Sverige. Men Sverige tog som regel inte emot dem. Den svenska regeringen hade t o m begärt av Tyskland att judiska pass skulle förses med ett tydligt "J" så att svenska myndigheter enkelt skulle kunna identifiera dem. De tre personerna som anges här hade sökt asyl i Sverige 1938 men avvisats, varefter de skickades tillbaka till Tyskland, där de sedan deporterades till Auschwitz och mördades. Den svenska regeringen var i början av kriget mycket följsam mot Tyskland och bl a transporterades tyska trupper med järnvägen. Denna politik ändrades drastiskt 1943 sedan den tyska ockupationsmakten i Danmark började deportera danska judar, samtidgt som krigslyckan vände för Tyskland. Då tog man emot båtflyktyingar vid hamnarna i Skåne, bl a bröderna Niels och Harald Bohr och deras familjer.
Vi stannade utanför museet i Malmöhus för att titta på utställningen över de vita bussarna. De vita bussarna var en svensk räddningsaktion våren 1945, ledd av Folke Bernadotte, som i förhandlingar med SS-chefen Heinrich Himmler lyckades rädda cirka 15 000–20 000 fångar från tyska koncentrationsläger . Genom att måla svenska militärfordon vita med Röda kors-symboler evakuerades främst skandinaviska fångar. En del med andra nationaliteter lyckades också komma med. Himmler ville dock inte tillåta judar att evakueras, men kontrollen blev inte så noggrann.
Det här huset på Föreningsgatan inhyste ett badhus 1945 och hit fördes de f d lägerfångarna för bad, desinficering och nya kläder. Många ville inte skiljas från sina gamla kläder eftersom de hade många ägodelar insydda i kläderna som hade stort emotionellt värde för dem.
Vi fortsatte till synagogan, också vid Föreningsgatan. Synagogan är skyddad av ett kraftigt staket, ett förhoppningsvis ointagligt fäste. Efter 7 oktober 2023, då Hamas anföll Isreal och dödade 1139 personer (enligt Israel), ökade antisemitismen kraftigt i många länder, inte minst i Sverige. Det sades mig att Paulikyrkan i Malmö för några månader sedan fått en fönsterruta krossad. Polisen tog fast en yngling, som försvarade sig med att han trodde det var synagogan.
Vi avslutade vandringen vid S:t Pauli norra kyrkogård, den judiska avdelningen. Minnesmärket här över dödade i Auschwitz satte den judiska församlingen upp. Inställningen i Sverige var länge att förintelsen skulle glömmas så att vi skulle kunna gå vidare och ”vända blad”. Det dröjde länge innan man ändrade åsikt. Namnet ”Förintelsen” (Holocaust) uppträder inte på svenska förrän på 1970-talet, och mer allmänt 1998 då regeringen gav ut skriften ”Om detta må ni berätta”.
