Österbotten

Under en vecka i september deltog jag i en bussresa Bottenviken runt. Resan utgick från Stockholm och vi åkte norrut till Luleå och vidare till finska gränsen vid Torne älv.

Vi gjorde ett stopp vid Kukkolaforsen cirka 25 km norr om Haparanda vid Torne älv. Tornedalens flagga hissas på båda sidor om älven.

Platsen är berömd för sitt sikfiske.

Vi fortsatte till Haparanda, över gränsen till Torneå och vidare söderut genom Österbotten till Uleåborg (Oulu). Här besåg vi stadshuset med en berömd skulpturgrupp utanför. Gruppen heter Ajan kulku eller Tidens gång, av Sanna Koivisto, placerad i Maria-Silfvan-parken. Den består av 32 figurer i en lång rad. Verket skildrar Uleåborgs historia och civilisationsutveckling från 1605 till modern tid, avslutad med en liten pojke som tittar in i framtiden.

Uleåborg är helt finskspråkigt men vi fortsatte söderut och kom till Karleby (Kokkola) där svenska utgör ett betydande minoritetsspråk. Alla skyltar finns nu på både finska och svenska.

Eftersom finska är majoritetsspråket står finska överst och svenska under.

Vi fortsatte till Jakobstad (Pietarsaari), liksom Karleby med gammal trähusbebyggelse, hus där man förväntar sig att möta tant Grön och tant Brun från Elsa Beskows sagor.

Johan Ludvig Runeberg föddes i Jakobstad men hans födelsehus är inte bevarat. I stället kan man titta på ett hus där hans föräldrar bodde, I Jakobstad är svenska fortfarande i majoritet och därför står den svenska texten först.

Vi fortsatte till Vasa (Vaasa) som ligger vid den smalaste delen av Bottniska viken (Kvarken), rakt över från Umeå. Stenarna visar landhöjningen sedan medeltiden.

.

På torget i Vasa Frihetsstatyn, en slags pendang till Frihetsstatyn utanför New York.

Sommarbilder

Några bilder från utflykter med tåg, buss och bil i Skåne under sommaren.

Blodsopp från Linnebjär. Svampsäsongen såg ut att inledas bra men kom fort av sig p g a långvarig torka.

Häst på Bjärehalvön.

Sillamacka i Simrishamn

Tårticka från Dalby Söderskog.

Smygehuk

Oxtungssvamp från Hörteskogen.

Interiör från pågatåg på Malmöringen.

Häst i Genarp.

Malmöfestivalen.

Lunch i Landskrona

Besök i Killeberg - Sommarkortets nordligaste utpost.

Interiör från ett Öresundståg i norra Skåne.

Åland

Några dagar i mitten på maj tog jag en resa till Åland eftersom jag aldrig tidigare varit där. Det blev en bussresa, men eftersom bussen utgick tidigt från Göteborg valde jag att dagen innan ta tåget till Örebro och övernatta där. Sedan kunde jag stiga på bussen i Örebro bekvämt på förmiddagen.

Vi anlände till Grisslehamn efter några timmar. I väntan på båten kunde man betrakta Albert Engströms hus i Grisslehamn.

Båten tog oss till Eckerö och därefter med bussen till Mariehamn.

På morgonen gick jag upp på utsiktsberget och tog en bild av omgivningen.

Vi gjorde sedan en utflykt med bussen till Kastelholm, en välbevarad slottsruin. Här satt Erik XIV fången en tid efter statskuppen innan han förflyttades till Gripsholm, och slutligen till Örbyhus där han dog. Det är konstaterat att han dog av arsenikförgiftning men någon ärtsoppa har inte kunnat påvisas.

Vi fortsatte till fästningsruinen Bomarsund som byggdes av Ryssland 1830 men förstördes i Krimkriget 1854-56 av engelska och franska trupper.

Bäst bevarat av anläggningen är Notvikstornet. Enligt freden i Paris 1856 får Bomarsund inte återuppbyggas. Åland får inte befästas, ett villkor som upprepades 1922 då Nationernas Förbund bestämde att Åland skulle tillfalla Finland och inte Sverige. Situationen är lite oklar nu när både Finland och Sverige är med i NATO, men förbudet att befästa Åland riktades på sin tid mot Ryssland och är väl mindre relevant nu.

Nästa dag deltog jag i en demonstration utanför Ryska konsulatet på Ukrainaplatsen.

Här hålls den ryska björnen fången.

Fler vårblommor

De sista dagarnas värme har satt fart på blomningen men gör å andra sidan att mycket blommar över fort.

Bokskogen vid Knivsås och Dalby stenbrott är just lövad och marken består av vitsippmattor.

Uppe på kammen på Knivsås är det bitvis översållat med backsippor - alla på sydsidan. På norrsidan kommer de några veckor senare.

Stigen från Knivsås fortsätter till Hällestad fälad, där det i fuktiga ställen är ganska gott om kabbeleka.

Även här var det gott om backsippor.

Vid Måryd nära Skrylleskogen håller boken, inkluisve vresboken, på att lövas.

Våren i Fågelsång

Våren har kommit till Fågelsång i Södra Sandby. Den lyser i gult, rött och blått.

Vårlöken är väl egentligen bara i knopp, men lite gult ser man.

Scharlakansskål, fyra fruktkroppar, varav två syns här.

Och blåsipporna är på väg, fast inte riktigt helt öppna än. Men flera grupper är på gång, kanske 20 blommor totalt.

Jag ska inte glömma vitskråpen som kommer ordentligt nu. Fast man behöver stövlar för att kunna besöka dem.

Athen, Delphi och Mykene

I väntan på våren, som verkar lite försenad i år, tog jag en veckas resa till Athen, Delphi och Mykene.

De flesta gruppresor till Grekland går till Kreta, Rhodos eller öarna i Egeiska havet så en resa till Athen får man till stor del komponera själv.

Jag valde flygbolag och hotell i Athen. I övrigt tog hjälp av AI, närmare bestämt ChatGPT, bl a för att ta reda på hur man tar sig från flygplats till hotell. ChatGPT var mycket hjälpsam, vänlig och välvillig och beräknade allt in till minsta detalj. Det är bara det att när jag väl kom fram, så var det inte mycket som stämde. ChatGPT hade hittat en gammal metrokarta och förväxlat hotellen och ledde mig till fel adress. Det gick ju bra ändå, med någon timmes försening och så fick jag ju se en annan del av stan längs vägen.

Utsikten från hotellets takterrass (där frukosten serverades) var magnifik. Akropolis betyder "ovanför staden" och det syns tydligt här. Högst upp står Parthenontemplet som visade sig vara mycket större och framträdande än vad jag tidigare trott.

Det första och viktigaste var givetvis att besöka Akropolis och få en rundvisning. Det bör man förbereda innan resan, vilket jag också hade gjort. Då fick man en visning i liten grupp (ca 10 personer) och med förbokade biljetter och fick förtur och kunde gå förbi de långa köerna.

Det var knaggligt och lite småbesvärligt att ta sig fram men man får god inblick i Parthenontemplet.

Utsikten över staden från Akropolis är också magnifik. - Sedan besökte vi givetvis museet med samlingarna men jag har inga bilder inifrån där.

Dagen efter åkte jag med en utflykt till Delphi, ett par timmars bilfärd in mot Attika. Vi åkte i en minibuss, 7 deltagare. Vår guide var en ung dam som körde på sydländskt manér, fort och snabbt, tvärade kurvor och körde om där sikten var skymd, med vänster hand på ratten medan hon gestikulerade med höger hand och samtidigt höll djupgående föreläsningar i arkeologi för oss medan hon körde.

På väg upp till Apollons tempel stannade vi vid världens navel, Omphalos. Denna menade de antika grekerna vara världens mittpunkt. Som amatörmykolog kan jag inte undgå att notera att Omphalina är namn på ett släkte små skivlingar, som på svenska heter navlingar.

I Apollons tempel besökte man oraklet Pythia och frågade hur det skulle gå om man företog sig något dristigt, och Pythias svar uttolkades sedan av hennes präster, som svarade flertydigt. En ung man ville veta sin krigslycka och Pythia svarade ungefär

"Du skall gå, du skall komma (åter), icke, du skall dö i kriget".

Det tvetydiga ligger i till vilken sats ordet "icke" ska föras.

När Krösus skulle gå i krig mot perserna och frågade oraklet hur det skulle gå, fick han svaret

"Om Krösus går över (floden) Halys, så kommer ett stort rike att falla samman."

Läsaren kan ju fundera över hur Krösus tolkade detta och vad som faktiskt hände.

Utsikten från Delphi över landskapet var också intagande.

Sista dagen följde jag med en liknande utflykt, nu till Mykene. Det var samma unga dam och samma minibuss men med 6 andra passagerare förutom mig. Vi passerade över Korintkanalen, som skiljer Peloponessos från Attika.

Mykene är känd för sin borganläggning från sen bronsålder. Namnets etymologi är intressant eftersom det kan vara besläktat med det antika grekiska ordt för svamp, mykes. Namnet Mycena syftar på ett skivlingssläkte, hättor. Alternativt är Mykene namnet på en nymf.

Här fanns också ett museum, som jag inte har några bilder från.

Till slut, i Epidauros, besökte vi Agamemnons grav. Agamemnon var kung i Mykene och ville segla över till Troja för att delta i kriget, men för att få vind måste han offra sin dotter Iphigenia. När han återvände efter kriget blev han mördad av sin hustru Klytaimnestra och dennes älskare Aegisthos. Han hämnades av sin son Orestes som slog ihjäl både modern Klytaimnestra och älskaren, på uppdrag av sin syster Elektra. Orestessagan skrevs av Aischylos och föranledde två operor av Gluck och en opera av Richard Strauss. Speciellt Strauss Elektra rekommenderar jag, den är oerhört dramatisk och utmattande. Den ställer enorma krav på sopranen som ska sjunga Elektras roll, men Birgit Nilsson och några till har gjort det.