Pyttorna i Ängelholm

Om man kommer gående längs Östergatan i Ängelholm från centrum och norrut kommer man så småningom till en rondell. Inne i rondellen finns lite järnvägsräls och skulpturer av en tupp och tre små hönor. Dessa kallar man i Ängelholm pyttor.

Bakgrunden är att Ängelholms norra centrum en gång genomkorsades av en järnväg, en privatbana med namnet Ängelholm - Klippans järnväg och denna järnväg hade en station här i norra delen av staden med namnet Ängelholms Värn. Stinsen på den stationen blev förgrymmad på en massa höns ("pyttor") som sprang omkring på bangården och störde järnvägstrafiken. De kom från en intillliggande hönsgård, vars ägare inte brydde sig så mycket om var hönorna höll hus. Det blev till öppen konflikt om dessa "pyttor", så till den grad att järnvägen fick namnet Pyttebanan - vilket ju också kunde anses reflektera banans obetydlighet. Järnvägen försvann 1953 men historien om pyttorna levde kvar.

För järnvägen byggdes också en bro över Rönne å och den fick så småningom namnet Pyttebron, i alla fall efter att järnvägen lagts ner. Den är nu gång- och cykelbro och populär hos invånarna. Kommmunen (politikerna) har beslutat riva bron och har försökt verkställa belsutet ett antal gånger de senaste 15 åren men misslyckats, på grund av kraftigt folkligt motstånd. Jag promenerade själv över bron för ett par veckor sedan.

Det ska sägas att det finns ytterligare en järnväg i Sverige med smeknamnet Pyttebanan, nämligen Falkenbergs järnväg, också nedlagd sedan länge. Men den har sin egen historia.

Blommor och någon svamp

Bilder från de vilda blommornas dag i Mosslunda nära Christianstad.

Backnejlika.

Jungfru Marie nycklar var det gott om, men mindre av övriga orkidéarter.

Sandnejlika växte i branterna vid Maglehem på östkusten.

Inne i bokskogen i Häckeberga naturreservat fanns också en och annan lärk, och däremd också lärksopp. I övrigt önskar jag Glad Midsommar!

Bloomsburygruppen på Nivaagaard

Jag tog en dag i veckan en tur till Nivå på norra Själland för att bese utställningen över Bloomsburygruppen på Nivaagaard. Man kan resa dit över Öresundsbron eller via färja Helsingborg - Helsingør. Förr brukade jag alltid ta färjan när jag skulle till Humlebæk (Louisiana) eller Nivå (Nivaagaard) eftersom biljetten är billigare och man kan ta en öl och räksmörgås på båten. Restiden från Lund är ungefär desamma. Men sedan färjebolaget bröt samarbetet med Skånetrafiken kan man inte längre resa på en biljett utan måste köpa nya biljetter längs vägen, tillsammans fyra eller fem biljetter tur och retur. Så jag åkte över bron, med en biljett. Fast numera måste man byta tåg i København H.

Bloomsbury-gruppen var aktiv under ca 1900 - 1940 och var ett post-impressionistiskt konstnärskollektiv, med livsglädje och delvis med vad man idag skulle kalla ”queer” levnadssätt (dåtiden använde ibland termen ”pervers”). Homosexualitet ingick också. Utställningen koncentrerade sig på Vanessa Bell, Duncan Grant och Roger Fry, men här ingick också John Maynard Keynes och Virginia Woolf. Gruppen bildades 1904 då deltagarna flyttade samman i Bloomsbury, då en billigare (att bo) del av London. där de kunde leva ut sin experimentlusta. Sexuell frigörelse var en del av deras filosofi. Jag såg också en film om Vanessa Bell

På bilden påstås man kunna identifiera John Maynard Keynes.

Jag besökte också rhodeodendronparken, som ingår i museet Nivaagaard. Blomprakten var överväldigande men dessutom föregick en utställning över ”Lost voices” en ljudinstallation av försvunna elller nästan försvunna fågelarters sång. Tillsammans med naturligt sjungande arter bildade de en lite förvirrande ljudkuliss.

På grund av problem med tågen på Kystbanen företog jag hemresa med buss via Hørsholm och Holte, sedan S-tog och Öresundståg. Bild från det gamla rådhuset i Hørsholm, som jag tycker är en rätt flott byggnad.

Lite fler vårblommor

Fortsätter nu med lite fler vårblommor i närområdet.

Backsippor från Risen, en naturbetesmark alldeles utanför Genarp. Bilden är en månad gammal, backsipporna är på väg att gå i frö nu.

Den siste april begav jag mig tidigt på morgonen till Körsbärsdalen i Veberöd för att se hur det går med blomningen. Det var nästan perfekt timing, så gott som alla träd var fullt utslagna, enstaka kronbald hade börjat fällas. I det varma vädret kan det annars gå väldigt fort innan det tar slut. Jag var också nästan ensam där, började möta människor när jag var på väg därifrån.

Och orkidéerna är på väg nu också. Först ut är Sankt Pers nycklar, som här i Dalby fälad Nr 5.

Till sist två bilder från min egen vildvuxna trädgård: rosenkvitten och engelsk klockhyacint.

Vårblommor och vårsvamp

En dag mitt i veckan åkte vi till Allarps bjär vid Hallaröd och fann en hel del blåsippor. Vädret var soligt, vilket fick blåsipporna att öppna sig.

Hålnunneört, både lila och vita hade också kommit upp och var ordentligt utslagna.

En av de vita var inte riktigt vit, lite inslag av rött också.

Vidare till Sankt Olofs källaa i Hallaröd, där vi fann en vacker bukett vitsippor.

Ett par dagar senare begav jag mig till Ivans backe i Silvåkra och fann ett dussin fruktkroppar av stenmurkla.

Vårblommor i Fågelsång

Idag lördag gjorde jag en vandring i Fågelsång i Södra Sandby för att se vilka vårblommor som infunnit sig.

Av störst intresse var att se om blåsipporna kommit upp pch hur långt. Den första såg jag 10 mars, och nu iadg räknade jag till 15 utslagna blommor. Och det blir nog fler.

En utslagen vitsippa fann jag också.

Vitskråpen har kommit ganska långt på väg. De första knopparna såg jag redan före jul.

Svalört naturligtvis

och vårlök.

Botswana

I våras började jag fundera på att åka på safari i Södra Afrika, och jag fann också en lämplig resa på två veckor med Golden Africa via naturresor.com. Det fanns en möjlighet till två veckor i Botswana, varav en vecka i Kalahari och en i Okavangodeltat i januari - februari. Så jag beslöt mig för att boka en sådan resa. Det innebar en hel del förberedelser i form av inköp av lämpliga kläder och vaccinationer. Jag kom igång lite för sent med förberedelserna så det blev mest mina vanliga kläder plus några vaccinationer och malariaprofylax. Det senare visade sig onödigt. Allt gick bra, varken sjukdomar eller hetta blev något problem. Med flyg från Köpenhamn via Frankfurt och Johannesburg anlände jag till Maun i Botswana och träffade reseledaren och 11 andra resenärer som jag skulle dela upplevelser med under två veckor.

I Maun bytte vi till ett litet Cessna privatplan som förde oss till Camp Kalahari där vi skulle tillbringa fyra dygn i tält för att explorera Kalahari, som är en halvöken och mer lik en savann. Det var en lyxsafari med mat tre gånger om dagen (frukost 05.30, lunch ca 12 och middag ca 19 -20). Dessutom fick vi kläder tvättade varje dag om vi ville. Bilden är tagen från flyget. Vi tillsades att stänga tältet ordentligt, svart mamba hade setts i omgivningen fast vi såg aldrig någon.

Varje dag efter frukost åkte vi ut i två jeepar, ibland tillsammans, ibland delade vi på oss beroende på intresse. Några var främst intresserade av fåglar, andra mer allmänintresserade.

Vi kom just under zebrornas migration. Regntiden hade just slutat och zebror och andra hovdjur var på väg in i området.

Vi såg en hel massa fåglar men jag visar bara ett fåtal här. Denna bild visar lilabröstad blåkråka (lilac-breasted roller) som var ganska vanlig i området.

Av de stora kattdjuren var det främst lejon som visade sig och av dem såg vi ganska många. Leopard såg jag bara skymta förbi några gånger men fick ingen bild, och gepard inte alls. Lejonet på bilden är en hona som är på jakt efter kvällsmat och vi störde henne något genom att följa efter med jeeparna.

Nästa morgon var det frukost redan klockan 5 så vi skulle hinna ut och studera surikaterna lagom till de vaknade ur sina hålor i sanden och steg upp för att födosöka. De ser ganska lustiga ut i sitt spanande men de brydde sig inte alls om oss.

Några maraboustorkar har hittat ett kadaver att festa på. Världens fulaste asätande fågel har blivit symbol för ett chokladmärke.

En trött lejonhanne som vi skrämte ut ur buskaget.

Vi gjorde ett besök hos san-folket (tidigare kallade bushmen) som visade sig i traditionella kläder och demonstrerade lite av sina riter.

Här visas hur man håller en skorpion utan att bli biten.

Jag fick ockå lov att testa och klarade mig från att bli biten :-) Fotograf denna bilden är Anneli Utter.

Efter 4 dagar i Kalahari återvände vi till Maun och fortsatte in i Okavangodeltat med helikopter. Bilder från luften. Okavangodeltat bildas av floder från Angola som rinner in i Kalahari och sedan avdunstar. Vi är nu i torrperioden men om ett par månader översvämmas området när vattnet kommer in från Angola.Vi kom att bo på 4 olika tältläger under den nu återstående tiden.

Här fanns mycket av både hjortar och antiloper men jag var inte tillräckligt väl förberedd för att kunna bestämma dem till arten.

Här var mycket gott om termitstackar och på flera av dem växte svampar av släktet Termitomyces. Det är lite oklart om termiterna faktiskt odlar svampen eller om svampen är en parasit på stacken. Någon symbios är det i alla fall. Svampen är fullt ätbar och den enda art svampar som befolkningen anser ätbar.

Södra Afrika är också känt för sina vildhundar som lever och jagar i flock. Hunden på bilden har upptäckt mig i jeepen och vi studerar varandra.

Det var gott om giraffer ute i deltat och de betar både från träden och från marken.

Elefanter fanns det också många av.

Sadelnäbbstorken (saddle-billed stork) med sin lustiga röda näbb.

Allt eftersom vi flyttade oss in i deltat bytte vi ut jeeparna mot flodbåtar. Och kunde studera flodhästarna, som också var ganska många.

Fiskörnen (African Fish Eagle) spanar ut över vattnet från trädtoppen.

Malakitkungsfiskare (Malachite kingfischer)

Och till sist den ståtliga goliathägern (Goliat Heron i flykten).