onsdag 29 augusti 2018

Resa till Sibirien

Förra veckan tillbringade jag i Tomsk i västra Sibirien på konferens om storsvampar (Macromycetes) efter inbjudan av universitetet i Tomsk, förmedlad av Sveriges mykologiska förening SMF. Cirka 40 deltagare totalt, de flesta ryssar, 14 skandinaver (norrmän och svenskar) samt ytterligare några andra nationaliteter (bl a en deltagare från Kazakstan). Resan hade föregåtts av omfattande förberedelser, inte minst ansökan om visum till Ryssland krävde mycket pappersarbete, bl a intyg om sjukförsäkring, brev från försäkringsbolag och inbjudan i original från arrangören i Tomsk.
 Flygresan anträddes sen eftermiddag och vi anlände till Moskva vid elvatiden på kvällen och bytte till nattflyget till Tomsk som avgick Moskva 01.30 och ankom Tomsk 09.30 (4 timmars flygtid plus 4 timmars tidsskillnad). Det är skillnad på en flott landning och en Aeroflot landning. Den senare landar med wrooom bom pang bom men ner kommer man. Ryska piloter fjäskar inte för veka västeuropeer och ordet mjuklandning finns nog inte på ryska.
 Detta sagt - det officiella Ryssland som man möter på flygplatsen med säkerhetscheck och passkontroll där passkontrollanten och jag ska stirra vandra i ögonen i 10 sekunder vid både in- och utresa för att hon respektive han ska övertyga sig om att jag liknar både fotot i passet och fotot i visumet - har fortfarande drag av sovjetsystemet. Men samhället i övrigt har blivit märkbart mycket friare sedan jag besökte dåvarande Sovjetunionen på 1970-talet även om det fortfarande är auktoritärt och man inte offentligt kan uttrycka vilken åsikt som helst utan risk för repressalier. Den kommunistiska gråheten och tristessen är dock i stort sett borta och numera finns också hamburgerkedjan MacDonalds representerad (om det nu ska anses vara ett framsteg).
 Befolkningen är oerhört vänligt och gästfritt, mat och logi billigt och av god kvalité. Rysk mat är utmärkt, särskilt sopporna (borsjstj och solyanka m fl). Byråkratin finns dock i bakgrunden, hotellet ville kopiera mitt pass och visum tre gånger under uppehållet för att försäkra sig om att de inte missat något.
 Organisatörerna var mycket väl förberedda och allt klaffade perfekt om man bortser från alla förseningar som medförde att middagen ibland inte kunde serveras 18 som planerat utan snarare 19 eller 20. Mycket beorende på deltagarna som uttryckte diverse önskemål som organisatörerna mer än gärna försökte uppfylla.


Dagen började med bussresor ut i diverse mer eller mindre närliggande skogar. Bussarna var inte direkt av senaste årsmodell (snarare från sovjettiden) och saknade nästan helt fjädring. Detta i kombination med guppiga och nerkörda sibiriska vägar gjorde att man vid framkomsten måste skaka kroppen rätt så att lever, njurar och hjärta återtog sina rätta platser inombords.


Den första dagen åkte vi till Petrovo med barrskog, bl a tall (Pinus silvestris), sibirisk tall (Pinus sibirica) och sibirisk ädelgran (Abies sibirica). Vi var intresserade av svampar knutna till dess speciella miljöer och hittade flera arter som vi inte ser här hemma, bl a Suillus sibiricus (släkt med vår europeiska smörsopp) och en vacker ticka Fomitopsis cajanderi (släkt med rosenticka som finns i norra Sverige).


Vi fick också ett par sightseeingturer i staden Tomsk - som är en av Sibiriens äldsta städer, grundad 1604 av tsar Boris Godunov (som är föremål för en opera av Mussorgski). Det fanns en hel del relativt gamla trähus av sibirisk modell men också mycket nytt, som gärna ser lite halvfärdigt ut eftersom man inte riktigt lägger någon finish på byggnaderna, troligen ett arv från kommunisttiden. Tomsk har en omfattande lokaltrafik, uppenbarligen av hög standard, med spårvagn, trådbuss och en massa busslinjer. Trafiken är tät på gatorna, men bussarna är nästan lika många som bilarna.

















Tomsk har ca 600 000 invånare och ligger vid floden Tom' som är biflod till Ob. Ob med bifloder definierar Västsibirien och Tomsk ligger i sydöstra hörnet. Det är cirka 250 km till Novosibirsk med ca 1.5 millioner invånare. Förutom storstäder består den bebyggda delen av Sibirien av byar och den här delen är ganska bördig med åkrar och betesmarker. Problemet är naturligtvis den långa och mycket kalla vintern. - Vi gick en bit längs stranden av Tom' och passerade en staty av Anton Tjechov, som lär ha ätit en måltid på Tomsks äldsta restaurang.


Men huvudsyftet med resan var naturligtvis att vistas i skogen och leta svamp. Förutom för oss nya arter kunde vi konstatera att många arter kända hemifrån hade en annan ekologi här. Europeiska lövskogsarter hade ofta ingenting emot barrskog här.  


Floden Tom' var alltid nära och vattnet nästan varmt, i alla fall nära stranden






Vi provianterade i en mindre närbutik med ett imponerande urval av olika sorter vodka.



Nordisk stormhatt (Aconitum septentrionale) förekom i stor mängd i flera av de näringsrika tallskogarna


och på näringsfattig mark fjällkvanne (Angelica archangelika) nu utblommad


Utsikt över Tom'





Den blå klippan vid Tom' även stranden helt i skiffer

 Den rysk-ortodoxa kyrkan i Spasskaya, där man just skulle ha barndop men vi fick komma in och bese kyrkan.


torsdag 16 augusti 2018

Tickexposé


 I den hittills rådande sommarhettan och torkan har markväxande svampar i stort sett helt uteblivit men i stället har vi fått nästan en explosion av värmeälskande ettåriga tickor. Den första bilden visar eklackticka från Pålsjö skog vid Helsingborg.


 Här visar jag en lite äldre eklackticka från Alnarpsparken.


På gamla ekar växer många sällsynta tickor och de flesta av dem får man bara se goda år. Här en bild på tårticka, också från Alnarpsparken.

 Från en utflykt till Lolland visar jag här svavelticka på ek i Løgnor. Nu är svavelticka ingalunda ovanlig men speciellt för detta år är att den förekommer i stora mängder överallt på ek, körsbär eller Salix.

På en gammal ek i Løgnor iakktog vi en saffransticka, som bäst beskådades genom kikare eftersom den satt så högt upp.



I Fuglsang, också på Lolland kunde vi beundra vackra exemplar av pälsticka.

På en stor gammal ask i Naturpark Maribosøerne fann vi den mycket sällsynt asktickan (på danska stor kanelporesvamp).