Med STF över Romeleåsen

 I år - liksom varje år - anordnade STF:s sydvästskånekrets en vintervandring från Genarp till föreningens stuga Kullatorpet på Romeleåsen, och tillbaka till Genarp längs delvis annan väg.

 Här samlas vid inför vandringen på Genarps idrottsplats.

 Det är gott om vatten i vinter - som här i Höje å. På sista tiden har vi haft ganska kallt väder men idag steg temperaturen och närmade sig noll.

 24 personer deltog i vandringen, inte alla syns på bilden.

 Här står vi och betraktar en douglasgran. Björnstorps gods har planterat in ganska många olika utländska barrträd. Douglasgranen kommer ursprungligen från Nordamerika.

 Här vandrar vi genom en plantering av Nobilegranar, en varietet av ädelgran.

 Efter en och en halv timme är vi framme vid Kullatorpet där vi får vår matrast i inomhusvärmen. För den som beställt i förväg finns knake att tillgå.

 På återvägen kunde vi studera maskinell trädfällning.

  Dimman kom mot slutet av vandringen. Sedan började det snöa, men då var vi hemma.

Psykiater, kassaskåp och bilkörning.

 För en tid sedan köpte jag tre böcker av fysikern Richard Feynman, typ memoarer av den roliga och lättsamma sorten. Feynman var en berömd amerikansk teoretisk fysiker. Han fick nobelpriset 1965 och var verksam vid California Institute of Technology tills han dog 1988. Han blev också lite av en kultfigur eftersom han tyckte om att lära ut fysik på ett underhållande sätt. Hans tre memoarliknande böcker är skrivna ur ett formellt modest perspektiv, men det lyser igenom att han är medveten om sin egen talang och betydelse.  Han var gift två gånger, den första frun dog i lungtuberkulos efter bara några år då de båda var helt unga. Feynman levde sedan ett slags playboyliv tills han stadgade sig och gifte om sig.

 En dråplig episod skildras då han blev uttagen till att ingå i de amerikanska styrkorna i det ockuperade Tyskland efter andra världskriget. Först skulle han genomgpå några tester, dels IQ-test, dels medicinska och fysiska tester. Till sist ("det trettonde rummet") skulle han träffa en psykiater. Feynman var redan innan negativt inställd till psykiatrin och svarade på frågorna på ett ganska raljant och överlägset sätt. Men läkaren på andra sidan bordet hade absolut ingen humor och tog allting bokstavligt. När läkaren ställde frågor om Feynmans döda hustru, blev F riktigt arg och svarade på ett sätt som gjorde att psykiatern klassade honom som "icke tillräknelig" och därmed blev F frikallad från militärtjänsten. Men han var alltså tillräckligt tillräknelig för att få nobelpris i fysik.

 Feynman beskriver hur han lärde sig öppna kassaskåp genom att lista ut kombinationen. Han använde dock aldrig kunskaperna på något oärligt sätt, men förvånade sig över andra människors oförmåga att förstå innebörden av kunskapen. På en militärbas fann han att alla hemliga dokument var inlåsta i skåp med kombinationslås, men då någon arbetade med dokumenten var skåpen öppna, och då var det - åtminstone för Feynman - enkelt att genomskåda kombinationen. Han talade om detta för chefen på avdelningen och menade att alla skåp skulle hållas stängda även medan arbetet pågick. Det enda resultatet av hans påpekande blev att alla beordrades stänga skåpen när Feynman kom. Man förstod alltså inte säkerhetsproblemet utan trodde att Feynman utgjorde risken.

 Feynman gav ut tre volymer "Lectures in Physics" som innehåller de föreläsningar han ett par år höll för studenter på grundkurser i fysik på CalTech. Jag har dem själv sedan många år och de är suveränt pedagogiska. I memoarerna skriver han att han blivit beskylld för manschauvinism för att han återgett en s. k. rolig historia i samband med en föreläsning om hastighet i mekaniken. Historien går ut på att en kvinnlig bilist blir stoppad av polisen, som säger att hon kört för fort - 60 miles per timme, där man bara får köra 50. Damen svarar att det omöjligen kan vara sant eftersom hon bara varit ute 7 minuter och därför inte kört några 60 miles. Så långt den roliga historien, men Feynman för samtalet vidare. Polisen förklarar för damen att om hon fortsatt köra med samma hastighet, så skulle hon efter en timme ha kört 60 miles. Till detta svarar damen att det inte alls är hennes avsikt, hon ska bara köra och handla och det tar bara 5 minuter till att komma till affären. Polisen byter då taktik och säger att bilens hastighetsmätare bör ha visat 60 och att detta är för mycket. Damen replikerar att mätaren inte visade något alls eftersom den var sönder. Den visade 0 och i så skulle ju bilen ha stått stilla, vilket ju är absurt. - Längre än så kommer vi inte, vi får inte veta om damen blev tvungen att betala böterna eller om hon lyckades trötta ut polisen. - För min del kom jag att tänka på att jag blev fast för fortkörning för några år sedan. Hade jag då haft Feynmans föreläsningar aktuella, så hade jag kunnat föra samma argumentation som damen i historien, men det är ju inte säkert att det hade lett någonstans.

Berthe Morisot på Ordrupgaard

På Ordgrupgaard norr om Köpenhamn pågår en utställning med målningar av Berthe Morisot fram till och med slutet av januari. Förra söndagen begav jag mig till Jægersborg Dyrehave och avslutade min vandring med ett besök på musseet.

Berthe Morisot var en av de mer betydande konstnärerna i Frankrike i slutet av 1800-talet och tillhörde den grupp som kom att kallas impressionisterna. Hon var nära bekant med Edouard Manet men var gift med brodern Eugène Manet.

Denna målning är nästan en spegelbild av Manets Olympia fast damen här är påklädd.

 När Manet dog målade Berthe denna bild av en korg med krysantemer som vält över ända.

Söderåsen i januari

  Denna fredag i januari hade frosten återkommit efter en lång rad av milda dagar. Ett par minusgrader, uppehållsväder och framåt middagstid lite sol.  Jag begav mig till Skäralid för att gå en vandring på knappt tre timmar över Kopparhatten och tillbaka längs Skärån. Solen kom fram efter att  jag kommit ner i ravinen, men solstrålarna nådde aldrig ner dit. Det var tomt på parkeringen och tomt längs stigarna - jag var helt ensam i naturen den dagen.

  Utsikt över Skärdammen på väg upp mot Kopparhatten. Man ser längre nu när alla träd är avlövade.

 Isnålar (frostutfällning) på träpinnar ser ut som tomteskägg.

Är deta frusen kåda?

Istappar hänger ner från klipporna längs Skärån vid återgång till Skäralid ...

.... liksom under bron över ån.

Vintervandring längs Höje å

Söndagen den 6 januari var det åter dags för utflykt längs Höje å med Lunds Naturskyddsförening. Detta har pågått varje år sedan 2004 och jag har varit med på alla vandringarna utom förra året (2012). Vandringarna från 2009 och framåt är dokumenterade på denna blogg. Så detta års vandring blev mycket en upprepning av de förra åren.

 Syftet med vandringen är att i första hand studera vinterfåglarna vid reningsdammarna. På grund av utsläppen av relativt varmt vatten finns här ofta gott om fåglar under vintern, dels de vanliga knölsvanarna, sothönsen och gräsänderna, dels lite ovanligare som brunand, bläsand, skedand,  storskrak och storskarv. Några uppmärksamma deltagare lyckades se forsärla och kungsfiskare.

 För egen del studerade jag mest svampar, som det var ganska gott om i det milda vädret. För första gången såg jag judasöra här i utkanten av Lund. Den finns annars främst längs kusten nära Helsingborg.

Kardvädd med vattendroppar.