fredag 30 augusti 2013

Nordväst om Söderåsen

 Tidigare har jag gått Skåneleden Ås-till-Ås från Klövahallar längst i norr på Söderåsen helt ut till havet vid Haväng (och ännu längre, men då är det andra leder).  Men jag hade inte gått sträckan mellan Åstorp och Klövahallar, så det var det jag betsämde mig för att göra nu.

 Början i Klövahallar med den för Söderåsen typiska naturen. Leden skulle gå genom skogen till Magleby enligt min karta, men kartan var lite för gammal visade det sig. I stället för en bergig skogsstig fick jag gå ganska mycket på landsväg. Tydligen har man velat "säkra" Skåneleden och ta bort vissa delar som kan vara svårframkomliga vissa årstider och vädertyper. Så har man till exempel lagt om leden genom Skäralid att följa Skärån i stället för att gå upp den branta stigningen till Lierna, och därmed missar vandraren rastplatsen vid Liagården. Något liknande har man visst också gjort här, väster om Klövahallar. Tydligen litar man inte längre på vandrarens omdöme, att han/hon/hen ska förstå att undvika olämpliga stigar vid regn, lera eller vinterväglag.



 Leden passerar Körslätts gård med en omfattande solrosodling. Blommorna hade nu tappat de mesta kronbladen och visade bara "mikrofoner" i väntan på mogna frön. En större anläggning med skorsten fick mig att tro att de flesta solrosfrön skulle bli till olja.

 Magleby betyder den stora byn. Här fanns kanske 10 hus.

... men här fanns stora präktiga jätteröksvampar inne i ett snår.

Utsikt mot norr mot Kvidinge och slätten mellan Klippan och Åstorp.

 Jag ska ha svamputställning vid Skryllegården på söndag (då det är Svampens dag) så jag passade på att plocka med mig en röd flugsvamp, som gör sig bra på utställning.

 Kärreberga, med vacker och ganska öppen skog.

 Här vid Maglaby kärr växte näckrosor, dock inte den röda, som bara finns vid Fagertärn i Tiveden, utan den röda formen av den vita näckrosen.

 Jag plockade hem två av jätteröksvamparna från Magleby. De vägde 2 kg styck, vilket är långt från rekordet på mer än 15 kg.

måndag 26 augusti 2013

Sövde och Söderåsen

I lördags var jag på exkursion med Puggehatten (Skånes Mykologiska förening)på en udde i Sövdesjön, närmare bestämt en ekhage i närheten av Sövde by.

 Det fanns en hel del att notera och kanske plocka,

 t. ex. denna magnifika karljohanssvamp. Det är mycket karljohan på gång, de allra flesta ännu mycket små. Det behövs regn för att de ska växa till sig och inte torka bort.

 Det fanns flera ekar med oxtungssvamp i olika storlek.

 Den här vackra snoken låg och vilade sig på gamla boklöv. De gula fläckarna på huvudet är ett säkert kännetecken på att den inte är en huggorm.

I söndags gick jag en vandring ledd av Karin Hoffman och som var gemensam med Friluftsfrämjandet Söderåsen. Vi utgick från Klåveröds vandrarhem och gick en slinga runt åsen tillbaka till utgångspunkten. Här passerar vi genom Skorstensdalen, där jag vandrat tidigare. t ex våren 2011.
 Traneröds mosse var nyspångad och man kunde gå torrskodd över.

 Här i Vargadalen ska Skånes sista varg ha skjutits på 1800-talet. Det är kanske snart dags igen att börja skjuta vargar.

Utsikt från fågeltornet i Höjehall. Man ser Öresund vid horisonten.

tisdag 20 augusti 2013

Svampar i augusti

 Trots den sista tidens regnande är det fortfarande torrt i markerna eftersom vi haft ett stort regnunderskott under nästan hela året. Vedväxande svampar finns, men vill man hitta markväxande så får man bege sig till fuktiga platser nära vattendrag. Puggehatten (Skånes mykologiska förening) valde ut några sådana lokaler för sina exkursioner.

 Här, vid Stianderödsbäcken nära Borrestad i Östra Skåne och Linderödsåsen fann vi hasselsopp - en art strävsopp som trivs lika bra med avenbok. Små fruktkroppar kan ätas.

 Grönskål är en vedväxande svamp som utmärker sig av att myceliet färgar veden grön. Sällan har man tur att se fruktkropparna, men det gjorde vi alltså denna dag.

 En annan dag i Alnarpsparken hittade vi tårticka på tre olika ekar.

 På en av ekarna växte också oxtungssvamp.

 Solnedgång över slätten under hemfärd från Alnarp på kvällen.

torsdag 15 augusti 2013

Kullaleden

Skåneleden har nyligen utvidgats med ytterligare en led, nämligen Kullaleden, som går från Ängelholm, längs Kullahalvöns nordsida, runt Kullen och sedan längs västsidan helt till Helsingborg.
Jag bestämde mig för att pröva leden från Utvälinge, strax utanför Ängelholm, till Mölle.
Således begav jag mig med tåget till Ängelholm och sedan med buss en knapp mil till Utvälinge för att påbörja vandringen.
 Här börjar alltså vandringen, vid Vegeåns utlopp i Skälderviken.

Jag passerade Rönnen, ett välkänt område för fågelskådare. Utan kikare kunde jag bara identifiera grågås och kanadagås.

Det fanns gott om strandkål.

 Ingen ko på isen, men nästan ute i sjön.

 Första dagens vandring avslutades i Jonstorp, och härifrån återvände jag hem med buss till Helsingborg och sedan tåg.
 Andra dagen skulle jag gå mellan Jonstorp och Arild, men av logistiska skäl (busstidtabeller) gick jag sträckan i motsatt riktning (Arild -> Jonstorp). För att göra berättelsen mer logiskt sammanhängande beskriver jag här vandringen som om den gick från Jonstorp till Arild.

 Jag passerade Skäret, dock utan att besöka Flickorna Lundgren.

 En fiskmås och några skarvar som luftar vingarna, eller vad de nu gör.

Genom Klötet. Liksom bilföraren nu ger företräde för gående vid övergångsställe, skall vandraren på väg genom betesmark ge företräde för passerande flock av kor och kvigor.

Åter ute vid kusten.

 Arilds kapell var öppet för besökaren.

 Framme vid Arild, fast i verkligheten var det här vandringen började.
Tredje dagen tog jag ockå bussen till Arild för den avslutande etappen till Mölle.

Åter en samling skarvar. Det fanns många av dem längs hela kusten.

Passerar här hembygdsgården i Himmelstorp och bestämmer mig för en avstickare ner till nimis.

 Rätt så brant nerfärd och därefter en passage genom en trång tunnel av drivved tills man kommer ner till stranden och konstverken.

 Här avnjöt jag matsäcken tredje dagen medan jag beskådade stranden, havet och skulpturerna av drivved.

Åter uppe på leden blir det fina utsikter mot Bjärehalvön.

 Jag passade på att gå upp på Håkull också. Vädret var lite disigt men man kan se hav på båda sidor - till vänster Skälderviken och till höger Öresund - eller snarare Kattegat.

Här i skogen tangerar leden nästan Mölle och jag beslöt mig för att avkorta tredje dagens vandring eftersom det började bli sent på eftermiddagen. Egentligen skulle jag ha rundat Kullens fyr men det får anstå till en annan gång.

 Det blev hemfärd med buss och tåg från Mölle.

tisdag 6 augusti 2013

Hornbæk

 Tisdagar brukar jag tllbringa på stadsbiblioteket i Lund, läsande tidskrifter, men så här mitt i sommaren brukar det inte komma nytt så ofta, så jag bestämde mig för att göra något annat denna tisdag.
 Vädertjänsterna var mer än vanligt oense om prognoserna, som varierade allt från sol hela dagen till regn och åska under eftermiddagen. Naturligtvis kom det inget regn. Jag bestämde mig för att ta en tur till Nordsjælland via Helsingborg - Helsingør.






 Från Helsingør fortsätter man med Hornbækbanen, förr en privatbana, numera "Lokalbanen" och kommuanlt ägd. På privatbanetiden fick tåget inte komma in till stationen i Helsingør där DSB härskade oinskränkt, men nu har den fått ett eget spår vid sidan om Kystbanens tåg.

 Fortfarande går tåget i gatan  genom Helsingør, som här i Havnegade. Det var här Hagge Geigert fick en tå överkörd  en gång, för att han inte kunde tänka sig att det kunde gå tåg på spåret. Han hade också kritiserat den danska drottningen för att hon rökte offentligt, så hans relationer till Danmark var inte goda.

 Hornbæk var i alla fall tidigare en mondän badort där den övre medelklassen i Köpenhamn hade sina sommarhus. Idag verkar det vara ganska idylliskt och mindre turistiskt än Ystad och Simrishamn. Trots det soliga vädret och att rimligtvis många bör vara lediga även i Danmark,  var det mycket få badande på Hornbæk strand.

 Inte så många i fiskaffären heller.

 Här i Hornbæks hamn finns Holger Drachmanns minnessten. Holger Drachmann var författare, diktare och konstnär (målade från Bornholm) och dog i Hornbæk 1906.

 Slutligen, i detta hus på Ole Piis vej bodde August Strindberg och Harriet Bosse en tid 1901. De var nygifta och hade planerat en bröllopsresa till Schweiz, då August plötsligt ställde in resan eftersom "makterna" inte ville tillåta den. Den besvikna Harriet Bosse reste då själv till Hornbæk och till detta hus där hon hade vänner och bekanta. Strindberg följde snart efter och sedan de försonats, reste de faktikst till Schweiz, då "makterna" tydligen tappat greppet. Äktenskapet blev ändå inte särskilt långvarigt.