Från den gemensamma biten av spåren grön-gul-röd. Blandat barr- och lövskog.
Från gröna spåret på väg in i Trollskogen och de båda omslingrande bokarna, som fortfarande är mest gröna.
Vresbok i naturreservatet Prästaskogen. Eller är det Gryteskog? Lite förvirrande skyltning av Länsstyrelsen.
Blodvaxskivling i Dalby fälad nr 5.
Stolt fjällskivling, också från Dalby fälad nr 5.
Påfågelöga i Måryds fälad.
Årets besök föranleddes av SMF:s (Sveriges Mykologiska Förenings) mykologivecka. Vi var många som såg fram mot den, särskilt som förra årets mykologivecka blev inställd.
Vi var inkvarterade på Tofta Strandpensionat som normalt är fullbelagt under badsäsongen men nu var reserverat enbart för oss. Vädret var småregnigt första exkursionsdagen, sedan blev det bättre dag för dag. Men jag kom en dag tidigare och utnyttjade tiden till att besöka Fårö, som jag inte hann med förra gången och alltså inte besett sedan 1973.
Bilden är från Digerhuvud på nordsidan av ön, ett av flera områden med raukar.
Fårö kyrka är en av de få arkitektoniskt ointressanta medeltida kyrkorna på Gotland eftersom den blivit ganska mycket ombyggd. Men inne i kyrkorummet finns en mycket intressant tavla som beskriver en händelse från 1603 då ett antal män gick ut på isen 24 februari för att fånga säl. De hamnade på ett isflak som började driva iväg fritt. Tre av männen lyckades ta sig i land på Gotska Sandön medan övriga 12 män drev omkring i 14 dagar innan de nådde den svenska stranden. Texten publicerades av Linné i hans Gotländska resa men Linné hade den dåliga smaken att översätta 1600-talsdanskan till 1700-talssvenska. Här återger jag den så som den står på tavlan i Fårö kyrka:
Wi Faarøes mend, met rette mag Sige,
Om vor Skæffne, for fattig och rige:
Besee Denne Figur, Læs vell och merck,
Huor Gud er mectig I modgang och sterck,
Wi eder det her afmale vilde,
At i det andre, igen fortelle.
Der mand skreff Tusind Sexhundret och tre,
Paa Sancti Matthiæ dag i Blide,
Begierde vi paa iisen at udgaa
Och fange Seelefisk var vor affrad,
Men Lycken gick oss anderledis and,
Vor Villie foruende Vær och Vand,
Ret femten Mend vaare vi i følge,
som iisen førde ofuer de bølge;
Jacob Nors, den første ieg Sige vill,
Christoffer, och Eskild, och Nors Michill,
Thomas Butley, der till Anders Dufters,
Staffan Gasemor och Hans Fulde mett,
Rasmus Simens och Hans Simens met vaar,
Rasmus Ringuid och Peder Sudergaard,
Bottell Sudergaard, Jurgen Mor, Hans Mor,
Vaare paa iisen fra den faste Jord.
Wi førdis till Gulland fra vort Faarøe.
Strax der fra och hend till Gullands Sandøe,
Der haffuer tre af de forenævnde Mend,
Fra oss till Sandøe begiffuet sig hend,
Som vaar Peder och Bottill Sudergaard,
Jørgen Mor met dem den tredie vaar,
De førdis tillbage aff Guds forsiun,
Till Faarøe igien baade karsk och sund,
Wi andre bleffue paa iisen alt fort,
Motte følge den hend, wiste ey huart,
I Angist, Hunger, Frost, och stor siæls Nød,
For Øyen stod altid den bitter Død,
Wor Spise var usødet Seelekiød,
Det motte vi tære foruden brød.
I fjorten Dage ophalt det vort Liff,
Da kom Gud och hialp oss paa sammetid
At iisen dreff hend ind till Suerigs Land,
Och forløste Oss daa af Dødens Vond.
Vor Fruedags faste vi igien kom,
Till vort Faarøe, hustru, børn, hus och hiem.
Några höjdpunkter från mykologiveckan tar jag med också. Till exempel svartgrön spindling (Cortinarius atrovirens) från Dagghagen vid Lärbro, i kalkrik barrskog. Andra gången jag såg denna, första gången var på Öland 2017.
Från Viklau (Tjaukle) mitt på Gotland, också i kalkbarrskog, grönfläckig vinriska (Lactarius semisanguifluus). Den liknar den vanliga blodriskan med morotsfärgad mjölksaft, men hos grönfläckig vinriska ändrar saften färg från morotsröd till vinröd efter ca 5 minuter. Såvitt jag vet är denna enbart känd från Gotland (inom Sverige).
Till sist en interiör från tältet där alla fynd presenterades.
Jag brukar besöka Sandhammaren på Skånes sydöstspets någon gång under senhösten. I år tänkte jag åka dit redan i slutet av september för att se hur långt hösten framskridit. Det var lite svalt och mulet väder. Nästan helt folktomt.
Ljungen blommade fortfarande här och där men på de flesta ställen var den utblommad. Det återstod fortfarande några lila täcken.
Skogsvegetationen består av ek, björk och tall vilket ger en viss variation i fungan (svampfloran). Här är det en skäggriska som sticker upp, bunden till björk.
En av de brunaktiga musseroner som är bunden till tall. Jag hade laddat ner en app för svampbestämning från bild, och den bestämde denna svamp till kastanjemusseron. Det får anses acceptabelt även om jag inte tyckte den var riktigt typisk.
Här är både jag och appen överens om röd flugsvamp.
Bägarlav (Cladonia sp) med röda apothecier (fruktkroppar). Det fanns många av dem överallt.
