Svampar i parkmiljö

 Det förekommer en hel del svampar också i parkmiljö, vilket kan vara intressant om man är lite mer bekväm av sig och inte vill ta sig ut i den riktiga naturen varje dag.

 I Slottsparken i Malmö finns en stor häxring av jättetrattskivling som uppskattades ha en diameter på 20 meter och bestå av flera hundra fruktkroppar. Ringen återkommer de flesta år och utvidgar sig något för varje gång.

 Den anses vara cirka 20 år gammal.

 I parken hittade vi - trots att det var torrt - flera exemplar av rotsopp, en sällsynt och illasmakande svamp.

Svaneholms slottsskog är också en sorts park. Här hittade jag korallticka, en rödlistad (NT) art som kanske inte bör plockas, fast ibland gör jag det ändå eftersom den smakar så gott.

 På en gammal ek växte rätt mycket oxtungssvamp ...

 ... liksom på stubben.

Svaneholms slott syns på andra sidan sjön.

Storkar i Flyinge.

 Det finns nu åter häckande stork på taken på Flyinge kungsgård. De sista storkarna försvann annars härifrån 1952. Flyinge är en klassisk lokal för storkförekomsten i Skåne och "Skånes Natur" (Skånes Naturvårdsförbunds årsskrift) innehöll flera artiklar av adjunkten Nils Noréhn under ården 1940 - 1952 där storkens minskning i Skåne dokumenterades. Sista häckningen var på Karups Nygård 1953.

  Dessa storkar är "inplanterade" och det är kanske ännu för tidigt att veta om storken som art åter kan anses ha etablerat sig igen i Skåne.

Flyinge är mest känt för sina hästar.

Intressanta och märkliga svampar

 Kombinationen värme och regn har lockat upp en massa märkliga och sällsynta svampar. I lördags åkte tre svampnördar (däribland jag) till norra Skåne för att uppleva bläckfisksvampen, som är en släkting till stinksvampen. Den luktar också riktigt illa, och liksom hos stinksvampen, sprids sporerna med dyngflugor. Detta är (tror jag) den fjärde kända lokalen i Sverige, och den tredje i Skåne.

 Nära Röstånga, i Söderåsens nationalpark hittade jag grenticka (Polyporus umbellatus), också en sällsynt och rödlistad svamp. Den växer upp från jorden och grenar sig i en förfärlig massa grenar med massor av enskilda hattar.

 Här hittade vi också druvfingersvamp eller en närstående art.

 Flera fruktkroppar av olika gula fingersvampar hittades också. Dessa rekommenderar man numera inte som matsvampar eftersom systematiken är svår och ännu inte helt utredd, vissa arter är svagt giftiga och man vet alltså inte säkert vilka de giftiga arterna är.