tisdag 30 juli 2013

Svampar trots torkan

 Om man vill hitta svamp i det rådande varma och torra vädret ska man bege sig till skuggiga, fuktiga platser, som här vid Söndre å på Linderödsåsen.

Vi var fyra personer som avsökte området och fann en del, fast kanske inte så mycket matsvamp.

 Vi hittade gallsopp (Tylopilus felleus). Många svenska svampböcker påstår att den bara växer i barrskog, men vi som bor i Skåne vet dock att bokskog går lika bra. Den går inte att äta, men

 vi hittade också mångfärgad kremla (Russula romellii) som är en utmärkt matsvamp.
Färgtemperaturen på bilderna varierar beroende på att jag experimenterade med kamerans inställningar.  Ljusförhållandena i skogen var ganska instabila, ibland intensivt solsken, ibland mörk skugga.

 Bronssopp (Boletus appendiculatus) är också en god matsvamp men sällsynt och rödlistad.

 Det finaste fyndet var dock denna gulskölding (Pluteus leoninus) som växte på en nerbruten låga.

Till slut ska också nämnas att några i sällskapet hittade några kantareller.

söndag 28 juli 2013

Buxtehude i Torrlösa

Diderik (Dietrich) Buxtehude var en dansk-tysk orgelkompositör och organist, född cirka 1637 och död 1707. Han var verksam i Helsingborg, Helsingør och Lübeck. Det sägs att den unge Johann Sebastian Bach gick till fots hela vägen från Arnstadt till Lübeck (400 km) för att höra Buxtehude spela.
 Dideriks far, Johannes Buxtehude var också organist i Helsingborg, Helsingør och Lübeck. Det är inte med säkerhet känt var och när Diderik föddes, men själv ansåg han sig vara dansk. Numera vågar man påstå att han troligen var född i Helsingborg 1637, vilket i så fall gör honom till skåning (dock inte svensk, vilket man kanske måste påpeka).
 Den som "återupptäckte" Buxtehude och populariserade honom för en skandinavisk publik, var Josef Hedar, organist i Lunds domkyrka 1931-1960.

Den orgel i Mariakyrkan i Helsingborg som både far och son Buxtehude spelade på finns fortfarande kvar. Dock inte i Helsingborg, ty orgeln såldes på auktion 1849 och inköptes av Torrlösa församling, och orgeln finns nu alltså i Torrlösa kyrka utanför Svalöv. De sista åren har man kunnat höra orgelkonsert i Torrlösa i samband med skånska orgelveckorna, så även i år. I år spelades dessutom uteslutande musik av Buxtehude.

Efter konserten var vi inbjudan upp til orgelläktaren för att beskåda den gamla orgeln. Observera porträttet till höger, det skall föreställa fadern Johannes Buxtehude.

I parken utanför kyrkan hittade jag stinkkremla. Det finns en del svamp trots torkan. Jag återkommer om det om några dagar,

torsdag 25 juli 2013

Flora Danica utställning

 I tisdags tog jag tåget till Köpenhamn för att besöka två utställningar över Flora Danica, den ena på Geologisk museum, den andra i den närbelägna Botanisk Have.

 Flora Danica är ett stort botaniskt bokverk, som utgavs under tiden 1761 - 1883. Från början var ambitionen att avbilda alla växter i kungariket (Danmark-Norge) och i hertigdömet (Slesvig-Holsten).
Då Norge förlorades, inskränktes den fortsatta utgivningen till kungariket Danmark och hertigdömet, och sedan hertigdömena förlorades 1864, inskränktes det slutliga urvalet likaledes.
 Jag kan inte låta bli att tänka på den svenska utgivningen av Nationalnyckeln, som startades med pukor och fanfarer för 10 år sedan, men sedan 15 böcker i serien utgivits, skall vidare bokutgivning stoppas (2 mer  ska komma).  - Nåja, nog om det, låt oss återvända till Flora Danica.


 Det mesta av utställningen utgjordes av reproduktioner av planscherna i verket, men en hel del ägnades också åt hur bokverket inspirerat senare florakonstnärer

Flora Danica är också en berömd porslinssamling med dekorationer från bokverket.

 På Geologisk museum finns också en stor samling stenar och mineraler, även en del ädelstenar. Som t ex denna magnifika ametist.

 I "maskinhallen" i Botanisk Have fanns ytterligare en Flora-Danica-utställning.


Och, apropos ametist, så innehåller Flora Danica också en del avbildningar av svampar, till exempel denna ametistfingersvamp.

Dygnesten

I söndags vandrade jag en knapp mil på Romeleåsen, genom Häckeberga och Dörröd.

 En vacker gammal pilallé kantar vägen mellan Häckeberga och Dörröd. Notera rönnen som slagit rot i lite jord i en grenklyka på pilen.

Pilallén.

Här vid Dygnesten tog jag den långa rasten. Stenen verkar tagen ur Elsa Beskows Tomtebobarnen. Var det här bergatrollet bodde?

torsdag 18 juli 2013

Olofsleden och ut mot havet

Liksom vid denna tid förra året vandrade jag med Höörs församling längs Olofsleden, i år från Agusa, via Sankt Olof ut till havet vid Knäbäckshusen och Stenshuvud. Vandringen skildras i bloggen "Pilgrim i Skåne", som länkas till här i högerkanten. Vandringen tog 5 dagar, varav 4 på leden.

För att komma till Agusa tog jag bussen till Torparebron norr om Brösarp och vandrade längs Skåneleden. Detta blir då vandringsdag 0, som ska ta mig till startpunkten.

 Jag passerade över Drakamöllan, ett landskap som påminde om Spanien och La Mancha med de svarta tjurarna. Men dessa var mest kvigor.

Sedan jag nått Hörröd skiftade jag från Skåneleden till landsvägen eftersom det började bli sent och

ankom Agusastugan fram emot klockan 19, där jag anslöt mig till pilgrimsvandringen.

Första vandringsdagen längs leden mot Andrarum påträffade jag denna vackra svamp, som jag preliminärt bestämde till eklackticka. Jag hann inte med någon närmare undersökning - bland annat måste man övertyga sig om att stubben verkligen är av ek.

 Vi passerade Hallamölla, ett av Skånes större vattenfall.

 Denna ask tycks drabbad av askskottsjuka, också en svamp.

 Efter övernattning i Eljaröd fortsatte vi andra vandringsdagen mot Sankt Olof. Inne i skogen fascinerades vi av denna högstubbe där en rönn slagit rot.

 Också mitt inne i skogen hittade vi en träkista innehållande en anskrämlig förklädnad, troligen avaedd för vandringar under Halloween.

 Nästa vattenfall blev Forse, innan vi anträdde vandringen upp på ...

 Rörums backar, med utsikt över Rörum med skolan - och havet.

 Efter att ha korsat landsvägen vid Rörum skulle vi också över Rörums södra å, vilket visade sig vara rätt besvärligt.

 En gång till korsas ån, och nu är vi framme vid ...

... havet. Vi fortsatte till Knäbäckshusen och Stenshuvud.

måndag 8 juli 2013

Romeleåsen i juli

  Första söndagen i juli var en dag med blå himmel och idel solsken och jag tog mig en vandringstur från Genarps idrottsplats via kanten av Häckeberga naturreservat till Kullatorpet och tillbaka till Genarp via Skåneleden.

 Allmänningen, en stor betesmark, ingår i naturreservatet. Betesdjuren syns på långt avstånd.


 Har det legat ett hus här? Det finns inga spår av det annat än denna mängd av förvildade fingerborgsbommor (digitalis).
 Vi närmar oss Dörröds fälad från sydväst. Man har lång utsikt härifrån och kan till och med se Turning Torso i Malmö hamn.

 Slutligen på väg mellan Dörröds fälad och Kullatorpet fick jag se denna magnifika kandelabersvamp - om än i rätt bedagat tillstånd.

söndag 7 juli 2013

Trelleborgen i Trelleborg

En dag i början av juli tog vi bussen till Trelleborg med hjälp av Skånetrafikens sommarkort.

 Under Harald Blåtands tid (900-tal) byggdes ett antal cirkulära borgar runt om i Danmark (inklusive Skåne) och dessa kallas trelleborgar. De var inte i bruk länge, somliga i mindre än 100 år. Man hade hittat flera i nuvarande Danmark, när någon kom på att det borde finnas en i skånska Trelleborg också, om inte annat så på grund av namnet. Och man hittade en också, och har sedan byggt upp en rekonstruerad borg kring de utgrävda resterna, och försett den med ett museum också.
 De lutande trästockarna kallas trällar och antas ha gett namn åt trelleborgen.

 En liten park med vatten och blommor finns det ockå plats för.

 På hemvägen tog vi en buss som gick via Anderslöv och jag passade på att ta en bild av Sveriges mest berömda landsväg (gamla vägen mellan Malmö och Ystad).

tisdag 2 juli 2013

Sommarsvampar

 Vädret har gjort att det börjar komma fram en del svampar. Än så länge ser man dem mest i urbana miljöer, parker och trädgårdar, medan det tills vidare fortfarande är ont om svamp i skogen, åtminstone här i Skåne.





 I en hasselhäck, helt nära där jag bor i Sandby, hittade jag en hel massa lömsk flugsvamp, som anses vara den giftigaste svampen vi har.

 Dessutom denna, som kanske är en vit variant av lömsk flugsvamp, eller är det vit flugsvamp, som är nästan lika giftig som den lömska.

 Här nära Ericssons anläggning i norra delen av Lund växte en hel del vit åkersskivling, som inte anses ätlig, men nog är helt ofarlig i alla fall.

 I Alnarpsparken fann jag denna enstaka gaffelkremla, som är en god matsvamp. Dessutom fanns en del skarpa, oätliga kremlor.

 I Tunaparken i Lund fann jag rätt mycket blodsopp. Många var för gamla, men denna var på gränsen att det kunde löna sig att plocka den för att äta.