Estland

Fortsättning på resan genom Baltikum. För första delen, se Lettland.

Vi lämnade Sigulda och Lettland med bussen som körde norrut, delvis med utsikt över Rigabukten, till Estlands huvudstad Tallinn.

Den första sevärdeheten som jag (inte gruppen) besökte var Aleksandr-Nevskij-katedralen, en rysk-ortodox kyrka. Aleksandr Nevskij besegrade en svensk korstågshär på Nevas is 15 juli 1240. Slaget är föremål för en opera av Prokofiev. Slaget omnämns nästan inte i svenska historieböcker eftersom Sverige förlorade. Härigenom hindrades Sveriges fortsatta expansion österut.

Flera platser i Tallinn påminde om Wolmarslaget 15 juni 1219 (Slaget vid Lindanaes, Lyndanise) då Dannebrogen enligt sägnen föll ner över Andreas Sunesøn (ärkebiskop i Lund) och Valdemar Sejr (kung över Danmark) och därmed medförde dansk seger över esterna. Fortfarande visas Dannebrogen i Lunds domkyrka varje år den 15 juni bredvid Andreas Sunesøns sarkofag i dopkapellet.

Utsikt från Domberget över nedre delen av Tallinns gamla stad.

Vägen från övre delen av Gamla Stan till nedre delen (eller egentligen mellan de båda städerna) kallas Pikk Jalg (”långa benet”). Man kunde också välja trappor, de kallades Lühike Jalg ("korta benet").

Vandringen förde oss till Rådhustorget i nedre Gamla stan.

Efter vandring i Tallinn återvände vi till bussen som tog oss söderut till Pärnu, en brunnsort som påminde mig om Medevi (fast i Medevi finns ingen stor kyrka som bakgrund).

Dagen efter (sista dagen) tog bussen oss till flygplatsen i Riga för hemfärd.

Litauen

Fortsättning på resan genom Baltikum. För första delen, se Lettland.

Efter ett par dagar i Riga och besök på slottet Pils Rundale tog oss bussen söderut över gränsen till Litauen och till huvudstaden Vilnius.

Vilnius är Litauens historiska huvudstad som förlorade i betydelse då Litauen ingick i personalunion med Polen 1386. När Litauen blev självständigt 1918 hade Vilnius erövrats av Polen i ett av de småkrig som följde efter 1:a världskriget, och huvudstad under mellankrigstiden blev i stället Kaunas. Då Litauen åter blev självständigt 1990 fick man äntligen tillbaka sin historiska huvudstad Vilnius.

Floden som flyter genom Vilnius heter Neris. Om man letar efter den i svenska tryckta uppslagsböcker från Nordisk Familjebok till Nationalencyklopedin då finner man den inte under sitt litauiska namn utan måste leta under andra namn.

Jag tog en kvällspromenad längs Neris och temperaturen ute var 30° fortfarande klockan 21. När jag återvände till hotellvestibulen var det betydligt svalare p g a luftkonditioneringen. Men på rummet var det 30°. Man måste nämligen sticka in nyckelkortet i en hållare för att belysning och AC ska fungera. Det tog närmare en halvtimme att få ner temperatureen.

Hotellfrukosten var magnifik, äggröra och bacon, smör, ost, sill och sardiner samt efterrätt.

Solidariteten med Ukraina demonstreras överallt, även på stadsbussarna.

Literatu gatvé (Litteraturgatan) är klädd med små konstverk med referens till författare som har någon anknytning till Vilnius, t ex Franz Kafka. Galleriet startade 2008.

Literatu gatvé. Notera den ukrainska flaggan.

Vi gjorde en utflykt med bussen till det närbelägna medeltida slottet Trakai. Om jag förstått rätt, så byggdes slottet av Polen-Litauen som försvar mot de tyska korsriddarna som byggt flera borgar i nuvarande Polen. Tyska Orden behärskade nuvarande Baltikum under stor del av medeltiden, fram till det avgörande slaget vid Tannenberg (Grunwald) 1412. Korsriddarnas uppgift var att kristna Litauen som var det sista icke-kristna folket i Europa och antog kristendom först på 1300-talet. Men Tyska Orden bekämpade också de rysk-ortodoxa som de ansåg hade fel sorts kristendom.

Korsriddarnas (Tyska Ordens) flagga med dubbelkorset.

Vi återvände till Vilnius för middag, och medan en del av oss åt på en restaurang i Gamla Stan kom en kraftig regnskur som varade ca 10 minuter och rensade luften så att temperaturen nu sjönk från 30° till 20° och stannade kvar där, vilket var mycket behagligare. Vid Katedraltorget pågick en manifestation för Ukraina. En stor mängd ungdomar deltog i en sorts gående dans med invecklad koreografi, välregisserad så att de inte stötte ihop med varandra. Samtidigt musik och tal från en tribun. Många flaggor, både Ukraina och Litauen. .

Jag blev sittande länge och tog in det hela, mycket berörande.

Dagen efter tog bussen norrut igen in i Lettland. På vägen besökte vi en f d sovjetisk bunker, avsedd att hysa kommunistpartiets ledning i händelse av kärnvapenkrig. Gamla teleanläggningar av typ 1950-tal och en typisk rysk kantin, allt stilenligt enligt tiden.

Vi övernattade i Sigulda i Lettland, en mindre stad av typ brunnsort.

Fortsättning till Estland.

Lettland

Under en vecka i juli var jag på resa i Baltikum (Estland, Lettland och Litauen) med en bussresa. Vi ankom till Riga fredag 14 juli.

Vi vandrade genom Gamla Stan i Riga och noterade bland annat det här huset "Svarthuvudhuset" som ursprungligen byggdes för ett handelsskrå i Livland. Huset bombades av Nazityskland under andra världskriget, resterna revs av Sovjetunionen. Huset återuppbyggdes på 1990-talet sedan Lettland blivit fritt och självständigt.

Cirka 1/3 av Riga gamla stad blev förstörd i 2:a världskriget, men är återuppbyggt efter 1991.

Floden som delar Riga i två delar heter Daugava, tidigare mest känd under det tyska namnet Düna.

Gamla Stan i Riga ligger på högra sidan om Daugava medan affärs- och handelsområde finns mest på vänstra sidan. Här visar jag interiören från fiskhallen med stort utbud av fisk och annan mat från havet. Här åt jag en god lunch andra dagen.

Tillbaka i Gamla staden. Här visar man Lettlands historia i bilder. Begreppet Lettland är från 1800-talet när man försökte samla olika områden, befolkade av människor som talar baltiska språk. När Tsarryssland föll samman efter ryska revolutionen frigjorde Östersjöprovinserna sig och delen i söder blev Litauen, som var ett historiskt land med katolsk religion. Delarna norr om blev då Lettland, som var protestantiskt. I Litauen och Lettland talas baltiska språk, som är en form av indoeuropeiska och avlägset släkt med slaviska språk. Litauiska är mest ålderdomligt, lettiska mer modernt. Landet längst i norr blev Estland, esterna talar ett finsk-ugriskt språk som tillhör en helt annan språkgrupp. Det går alltså en kulturell och religiös gräns mellan Litauen och Lettland, en språklig gräns mellan Lettland och Estland.

Här visas lite hur Lettland bildades av Kurland, Lettgallen, Zemgallen och södra Livland. I Livland talades ursprungligen liviska, ett finsk-ugrikst språk släkt med estniska men det är nästan utdött idag.

Slutligen Lettlands moderna historia. Lettland har två nationaldagar, självständighetsdagen 18 november (1918) och självständighetsdagen 4 maj (1990).

Svenskporten, som Gustav II Adolf påstsås ha ridit igenom 1629 vid erörvringen av Livland. Damen i porten spelar på kokles, ett stränginstrument som påminner om den finska kantelen.

Solidariteten med Ukraina är mycket stor, vilket visas med ukrainska flaggor överallt. Det återkommer i Litauen.

Sovjetiska minnesmärken demonterades under 2022, efter 24 februari. Då Lettland förhandlade om utträde ur det sönderfallande Sovjetunionen 1990, lovade man att bevara och underhålla sovjetryska krigsmonument från 2:a världskriget. Efter Rysslands angrepp på Ukraina 24 februari 2022 anser man sig inte längre bunden av sådana löften. Man respekterar inte avtal med förbrytare, allra minst förbrytarnationer.

Fortsätter i Litauen.