Första riktiga vårsvampen i år - vindlad klockmurkla (Verpa bohemica) i Klagshamn, Skåne.
De är hittills 7 stycken men kan bli fler.
Granvårskål (Pithya vulgaris) växer på döda grenar av ädelgran (Abies). De små skålarna är ca 1 cm i diameter. Bilden är från Häckeberga naturreservat, nära stigen mellan Genarp och Kullatorpet.
Envårskål (Pithya cupressina) är mycket mindre, bara några mm i diameter. Den växer på döda grenar av kinesisk en eller sävenbom, inte på inhemska enar. Bilden är från Alnarpsparken.
Scharlakansskål är större (upp till 5 cm i diameter). Den växer på lövträdspinnar på marken. Det är två arter, som är svåra att skilja åt makroskopiskt. Den vanligare arten växer fuktigt.
Mina "säkra" ställen för scharlakansskål har börjat ge allt mindre med åren, så därför var det glädjande att upptäcka en ny lokal med ganska riklig förekomst.
Men, när jag var i Japan nyligen. såg jag världskartor där världen delades i Atlanten i stället för i Stilla Havet. Här är Östasien centralt, Europa längst i väster, och Amerika i öster.
Under de flesta resor jag har gjort har normen för mänskligt utseende varit det europeiska vilket betyder att jag har smält in i omgivningen av människor i vimlet. Men i Japan upplevde jag för första gången att det var jag som var exotisk. Två gånger blev jag tillfrågad av en lärare med en förhoppningsfull skolklass på utflykt om jag ville svara på några frågor, varifrån jag kom, vad jag tyckte om Japan och om japansk kultur. Det sistnämnda handlade om manga, och jag måste tyvärr tala om att jag var fel generation att svara på sådana frågor. Men jag skulle peka ut Sverige på deras världskartor, och där låg Sverige (nästan) längst ut i väster.