torsdag 9 december 2021

Vinterlikt

Det har blivit lite vinter här i södra (mellersta) Skåne med snö i början på månaden. Snön töade bort, åtminstone här närmast Lund, men det är nollgradigt på dagen och frost på natten.

En del vintersvampar lyser upp i det annars rätt färglösa landskapet. Prakttagging (Steccherinum robustius) växer på grova, döda almlågor i Dalby Söderskog.

Styvskinn (Stereum rugosum) på bok i Skrylleskogen.

Utsikt mot ESS och spårvagnsdepån från ärkebiskopens borg Glumstorp i Kungsmarken.

Sjön Glommen i Kungsmarken.

Till sist är våren på väg. Knoppar av vitskråp i Fågelsång, Södra Sandby.

fredag 12 november 2021

November är den vackraste månaden

Några bilder att argumentera för att november är den vackraste månaden.

Näktergalsvägen i Södra Sandby genom svag dimma eller soldis.

Sidenticka på almlåga.

Judasöra på fläder.

Judasöra.

Klibbticka.

Spindelväv där spindeln själv är hemma.

söndag 24 oktober 2021

Höst i Skrylle

Ett par promenader i Skrylleområdet öster om Lund avslöjar att hösten är på gång.

Från den gemensamma biten av spåren grön-gul-röd. Blandat barr- och lövskog.

Från gröna spåret på väg in i Trollskogen och de båda omslingrande bokarna, som fortfarande är mest gröna.

Vresbok i naturreservatet Prästaskogen. Eller är det Gryteskog? Lite förvirrande skyltning av Länsstyrelsen.

Blodvaxskivling i Dalby fälad nr 5.

Stolt fjällskivling, också från Dalby fälad nr 5.

Påfågelöga i Måryds fälad.

söndag 17 oktober 2021

Gotland 2021

För tre år sedan besökte jag Gotland och nu var det dags igen. Förra besöket kan ses här

Gotland 2018 .

Årets besök föranleddes av SMF:s (Sveriges Mykologiska Förenings) mykologivecka. Vi var många som såg fram mot den, särskilt som förra årets mykologivecka blev inställd.

Vi var inkvarterade på Tofta Strandpensionat som normalt är fullbelagt under badsäsongen men nu var reserverat enbart för oss. Vädret var småregnigt första exkursionsdagen, sedan blev det bättre dag för dag. Men jag kom en dag tidigare och utnyttjade tiden till att besöka Fårö, som jag inte hann med förra gången och alltså inte besett sedan 1973.

Bilden är från Digerhuvud på nordsidan av ön, ett av flera områden med raukar.

Fårö kyrka är en av de få arkitektoniskt ointressanta medeltida kyrkorna på Gotland eftersom den blivit ganska mycket ombyggd. Men inne i kyrkorummet finns en mycket intressant tavla som beskriver en händelse från 1603 då ett antal män gick ut på isen 24 februari för att fånga säl. De hamnade på ett isflak som började driva iväg fritt. Tre av männen lyckades ta sig i land på Gotska Sandön medan övriga 12 män drev omkring i 14 dagar innan de nådde den svenska stranden. Texten publicerades av Linné i hans Gotländska resa men Linné hade den dåliga smaken att översätta 1600-talsdanskan till 1700-talssvenska. Här återger jag den så som den står på tavlan i Fårö kyrka:

Wi Faarøes mend, met rette mag Sige,
Om vor Skæffne, for fattig och rige:
Besee Denne Figur, Læs vell och merck,
Huor Gud er mectig I modgang och sterck,
Wi eder det her afmale vilde,
At i det andre, igen fortelle.
Der mand skreff Tusind Sexhundret och tre,
Paa Sancti Matthiæ dag i Blide,
Begierde vi paa iisen at udgaa
Och fange Seelefisk var vor affrad,
Men Lycken gick oss anderledis and,
Vor Villie foruende Vær och Vand,
Ret femten Mend vaare vi i følge,
som iisen førde ofuer de bølge;
Jacob Nors, den første ieg Sige vill,
Christoffer, och Eskild, och Nors Michill,
Thomas Butley, der till Anders Dufters,
Staffan Gasemor och Hans Fulde mett,
Rasmus Simens och Hans Simens met vaar,
Rasmus Ringuid och Peder Sudergaard,
Bottell Sudergaard, Jurgen Mor, Hans Mor,
Vaare paa iisen fra den faste Jord.
Wi førdis till Gulland fra vort Faarøe.
Strax der fra och hend till Gullands Sandøe,
Der haffuer tre af de forenævnde Mend,
Fra oss till Sandøe begiffuet sig hend,
Som vaar Peder och Bottill Sudergaard,
Jørgen Mor met dem den tredie vaar,
De førdis tillbage aff Guds forsiun,
Till Faarøe igien baade karsk och sund,
Wi andre bleffue paa iisen alt fort,
Motte følge den hend, wiste ey huart,
I Angist, Hunger, Frost, och stor siæls Nød,
For Øyen stod altid den bitter Død,
Wor Spise var usødet Seelekiød,
Det motte vi tære foruden brød.
I fjorten Dage ophalt det vort Liff,
Da kom Gud och hialp oss paa sammetid
At iisen dreff hend ind till Suerigs Land,
Och forløste Oss daa af Dødens Vond.
Vor Fruedags faste vi igien kom,
Till vort Faarøe, hustru, børn, hus och hiem.

Några höjdpunkter från mykologiveckan tar jag med också. Till exempel svartgrön spindling (Cortinarius atrovirens) från Dagghagen vid Lärbro, i kalkrik barrskog. Andra gången jag såg denna, första gången var på Öland 2017.

Från Viklau (Tjaukle) mitt på Gotland, också i kalkbarrskog, grönfläckig vinriska (Lactarius semisanguifluus). Den liknar den vanliga blodriskan med morotsfärgad mjölksaft, men hos grönfläckig vinriska ändrar saften färg från morotsröd till vinröd efter ca 5 minuter. Såvitt jag vet är denna enbart känd från Gotland (inom Sverige).

Till sist en interiör från tältet där alla fynd presenterades.

fredag 1 oktober 2021

Sandhammaren i september

Jag brukar besöka Sandhammaren på Skånes sydöstspets någon gång under senhösten. I år tänkte jag åka dit redan i slutet av september för att se hur långt hösten framskridit. Det var lite svalt och mulet väder. Nästan helt folktomt.

Ljungen blommade fortfarande här och där men på de flesta ställen var den utblommad. Det återstod fortfarande några lila täcken.

Skogsvegetationen består av ek, björk och tall vilket ger en viss variation i fungan (svampfloran). Här är det en skäggriska som sticker upp, bunden till björk.

En av de brunaktiga musseroner som är bunden till tall. Jag hade laddat ner en app för svampbestämning från bild, och den bestämde denna svamp till kastanjemusseron. Det får anses acceptabelt även om jag inte tyckte den var riktigt typisk.

Här är både jag och appen överens om röd flugsvamp.

Bägarlav (Cladonia sp) med röda apothecier (fruktkroppar). Det fanns många av dem överallt.

måndag 13 september 2021

Svampkavalkad

September har på sina ställen producerat massor med svampar, på andra högst blygsamt. Men kombinationen av värme och regn har varit gynnsam, särskilt i mellersta, norra och östra Skåne. Jag tänkte ge några glimtar från olika platser i Skåne och ge exempel på vackra svampar, giftiga svampar och några matsvampar.

Lacktickan, som tidigare visat sig i Skrylleskogen nära Södra Sandby, har uteblivit några år, men har nu återkommit och växer gärna på gamla granstubbar.

Så här skinande ser en ut efter regm.

Sydlig sotticka från Skäralid (Söderåsens nationalpark). Fenomenet - att svampen försöler göra sig av med överflödig vätska - kallas guttation.

Några giftsvampar

Röd flugsvamp från Lya ljunghed eller Älemossen strax söder om Båstad, ett område som jag besökte i mars i år när jag vandrade Skåneleden.

Lömsk flugsvamp från Skäralid.

Vit flugsvamp från Vombs fure.

Till sist också några matsvampar.

Rödfotad läderkremla från Rövarekulan vid Löberöd. De flesta matsvampsplockare lär sig mantrat att alla milda kremlor är ätliga, alla skarpa ska undvikas. Dock har det på senare tid uppstått en föreställning om att rödfotad läderkremla är giftig trots mild smak. Jag kan intyga att så inte är fallet, dock är denna svamp mycket kompakt och därmed svårsmält. Den bör stekas på svag värme i 45 minuter för att undvika magknip, men rätt behandlad är den utmärkt läcker.

Från Nyvångsskogen i Fyledalen har jag denna bild på två olika arter av fjällskivlingar som växte nära varandra. Den till vänster är stolt fjällskivling, som är en god matsvamp. Den till höger är rodnande fjällskivling, betydligt mer tveksam. Rodnade fjällskivling är i verkligheten tre arter, svåra att skilja åt, och där en av arterna anses svagt giftig,

.

Slutligen - visst finns det också kantareller - som här från Långstorp vid Frostavallen (Höör).

fredag 23 juli 2021

Sliprännorna i Gantofta

När jag första gången besökte sliprännorna i Gantofta vid Råån, så fanns det en förklarande skylt som meddelade att sliprännorna uppstått genom att de använts under forntiden för slipning av flintyxor eller svärd. Eventuellt kunde de också ha haft religiös betydelse.

När jag nu besöker dem igen mer än 20 år senare har förklaringen ändrats - Man tror nu att sliprännorna tillkommit mycket senare och menar att rännorna uppkommit genom att man monterat en träställning mot berget och snurrat och slipat in i sandstenen för att få ut benmjöl. Vad detta benmjöl då skulle användas till är oklart. Men lantmäterikartan från 1701 visar att alla gårdarna i Gantofta hade var sin liten del i sliprännorna och alltså har platsen varit till nytta för byborna. Rännorna antas nu ha tillkommit under medeltiden.

En del svampar hittade jag inne i grottan men kunde inte bestämma dem. Eventuellt var de slemsvampar.

Jag gjorde också ett besök i den närbelägna Kvistofta kyrka med vackra takmålningar

och en mycket märklig dopfunt.

tisdag 22 juni 2021

Klagshamn och blå iris

Jag begav mig till Klagshamn för att se om den blå svärdsliljan (Iris spuria) var på gång. För knappt tre veckor sedan syntes inte ens blomknoppar. Idag var den nästan överblommad, troligen på grund av den senaste tidens intensiva värme.

Några stycken var ännu i full blom.

Uppvisning av Klagshamns ridskola. Stranden är ganska långgrund.