Hallands Väderö

 På annandag jul följde jag med Bjäre Naturskyddsförenings utflykt med båt från Torekov till Hallands Väderö. Vädret var vackert: sol, blå himmel och några minusgrader.

 Vi följde stranden på östsidan från Sandhamn till fyren. Det var gott om sjöfågel och en och annan simmande gråsäl (som inte syns på bilden). Utsikt mot Laholmsbukten,  och i horisonten kuststräckan mot Båstad.

På andra sidan Skälderviken och Kullaberg.

Väderöns fyr.

På västsidan var det gott om sälar och nu lyckades jag få en bild på en simmande gråsäl.

 Åter till Sandhamn vid 14-tiden.

Sandhammaren i december

 I lördags tillbringade jag några timmar vid Sandhammaren vid Skånes sydöstspets tillsammans med några bekanta. Vädret såg dramatiskt ut men var rätt behagligt och så småningom kom solen fram.

Det fanns en del senhöstsvampar i dynerna, bland annat denna dynhätta (Mycena chlorantha) som förekom i stor mängd.

 Karakteristiskt för Sandhammaren är stor variation i lavar och mossor. Det fanns flera bestånd av bägarlavar (släktet Cladonia), en del med röda apothecier.

 En intensivt grön mossa, som jag inte kan namnet på, och i den bägarlavar.

 Slutligen en vaxnavling (Rickenella fibula) i mossan.

Höstpromenader

 Fågelsång ligger på promenadavstånd (10 minuter) från min bostad och hit vandrar jag ofta. Trots att det är ett ganska begränsat område tar det sällan mindre än en timme att komma igenom eftersom det alltid finns mycket att se och uppleva vid alla årstider.  Nyligen noterade jag den första knoppen av vitskråp (Petasites albus) som brukar visa sig redan i december om det inte är snö. Kommer sedan snö och frost så vilar knopparna till vädret blir mildare. De är ganska frosttåliga.

 Här fanns också ostronskivling (ostronmussling) som är en god matsvamp. Jag samlade in en del till söndagens svampsoppa.

 Söndags tog jag tillsammans med en bekant en tur till Örups almskog.

Almskogen har i omgångar sedan 1980-talet drabbats av almsjuka och almarna ligger i allmänhet ner. Dessutom har det kommit mycket fläder, och, efter ett antal stormar och oväder har området blivit ganska risigt och svårgenomträngligt. Nästan all fläder är täckt med hättmossor.

 Judasöra finns på både alm och fläder. Jag plockade med mig en del som komplement till söndagens svampsoppa.

 Korkmussling växer vanligen på ek och är inte ätlig. Flera av dem i Örup hade fått en vackert lila påväxt.

Brösarps norra backar

  I lördags gjorde Puggehatten en svamputflykt till Brösarps norra backar i östra Skåne. Vädret var mulet och disigt, lite blåsigt och tidvis duggregn. Men det hindrar inte entusiasterna.

 Landskapet är närmast stäppbetonat med många torrmarksarter, särskilt röksvampar och jordstjärnor.

 Här ser vi fransig stjälkröksvamp (Tulostoma fimbriatum), typisk för denna miljö. Notera den mycket långa foten.

 En annan svamp som gladde många var fatsvampen (Poronia punctata), en liten vit svartprickig kärnsvamp som växer i hästdynga. Den kommer inte om hästen utfodrats med kraftfoder eller fått antibiotika. Det gör att svampen varit nära nog försvunnen under många decennier, och det är därför mycket roligt att notera dess återkomst. Hittills har jag bara sett den här kring Brösarp.

 Under svampveckan i Borgsjö (Medelpad) 2003 fick vi ett vishäfte med åtskilliga omarbetade vistexter, anpassade för svampfantaster. En visa handlade om Poronia (alltså fatsvampen), och den första versen gick så här:

Dear Poronia (melodi Clementine)

(Från Nordiska Mykologkongressen 1988 i
Rønshoved, där det handlade mycket om
hotarter)

In the past and in the pasture
I have often walked along
when I went to date my loved one
settled on her favourite dung

Chorus: Oh my dearest, oh my dearest
oh my dear Poronia
art thou lost and gone forever
I do miss Poronia... och slutar så här:

If she comes back in the future
I shall take my little list;
change the zero to a one point
and prepare her proper mist
Chorus: Oh my dearest...

... och nu är hon alltså tillbaka!

Den blå planet

 Efter att många rekommenderat att bese Den Blå Planet beslöt jag mig att avlägga ett besök där i tisdags. Den Blå Planet är en samling akvarier och terrarier med havslevande djur från världens oceaner. Den ligger i Kastrup i Tårnby kommun i Köpenhamns södra förorter. Jag åkte med Öresundståget från Lund till den station som vi skåningar brukar kalla Kastrup men vars officiella namn är "Københavns Lufthavn" eller "Copenhagen Airport". Därifrån tar man metron en hållplats och stiger av vid en station som faktiskt heter Kastrup, vilket kan kännas lite förvirrande. Men man vänjer sig. Sedan är det 5 minuters promenad till Den Blå Planet.

Jag hade läst om att det skulle vara mycket folk på Den Blå Planet och lång kö till biljettkassan. Så här såg emellertid parkeringsplatsen ut klockan 10 och någon kö till kassan var det inte alls. Det kom dock fler människor framåt tolvtiden.

 Det finns fyra olika avdelningar: korallrev, Afrikas sjöar, regnskog och ishavet. Så här såg det blamd annat ut i korallrevet. De rakknivslika fiskarna heter på danska "furet bayonettfisk" (Centriscus scutatus). På svenska möjligen räkfisk (?) eller kanske bajonettfisk.

 Drakfisken blev märkligt enfärgad på kamerans bild, den hade fler färger i verkligheten.

 Från nordligare vatten: sill och brislingar

 I regnskogen var det varmt och hög fuktighet. De flesta fiskarna höll sig undan.

 Däremot visade sig anacondan, som såg lite slö ut, kanske efter att ha fått middag. Annars såg den inte ut att ha så mycket att roa sig med.

 Från arktis: lunnefågeln (søpapegøje på danska).  Den här fågeln låg hela tiden och paddlade med fötterna och tycktes försöka simma genom glasrutan.

Vombs fure i november

 Söndag förmiddag tillbringade jag i Vombs fure, som är en tallskog med inslag av gran, björk, asp och ek i mellersta (nåja) Skåne, söder om Vombsjön. Behagligt milt väder, mulet men inget regn. Regnet kom frampå eftermiddagen när jag var på hemväg.

 Det fanns rätt mycket matsvamp, bland annat rökslöjskivling. Den påstsås smaka gröna ärter, men det vet jag just inte om jag håller med om. Skivorna är grålila, vilket skiljer den från den bittert smakande svavelgula slöjskivlingen med gulgröna skivor. Den fanns f ö också i furet.

Och en annan matsvamp var frostvaxskivling, som just var på väg att börja komma. Den är en senhöstsvamp, men här i Skåne har det inte riktigt blivit senhöst ännu på grund av den långa varma sommaren och hösten.

 En svamp som växer på tallkotte. Det finns inte så många arter att välja på men den här passade inte riktigt in på någon av dem. Jag tog hem kotten för att kolla svampens sporer, men hittade inga. Så den som borde vara enkel fick förbli obestämd. Tillägg 141127: Det är kottetätskivling (Baeospora myosura).

 Rödskivig kanelspindelskivling, normalt en oktobersvamp, hade också just börjat komma igång.

 Kanske någon kvastmossa, men jag känner mig osäker på den. Tillägg 141127: Det är kvastmossa (bekräftat).

 Någon bägarlav med röda apothecier, och här finns också några arter att välja på.

Sena svampar

Nu har hösten till sist kommit på riktigt, träden har fällt sina löv; här i Dalby Nr 5.

 Fortfarande kan man hitta karljohanssvamp, i alla fall en ganska stor och fullt ätbar utan angrepp.

 En ensam stinksvamp hittade jag också.

Höst i Skåne

 Varma och ibland fuktiga höstdagar här i Skåne inbjuder till vandringar - som i lördags i Rövarekulan mitt i Skåne. Vattendraget på bilden är Bråån.

 Vi var ca 10 personer som genomförde en rätt spontan vandring, här uppe på kammen med Bråån nedanför.

 Benvedens frukter lyser vackert på hösten.  Man ser det brandgula fröet innanför det röda fröhuset.

 Så i söndags blev det en tur till det gamla alunbruket i Andrarum för att leta ängssvampar, som det har varit mycket gott om i höst.

 Det mest anmärkningsvärda fyndet var ärtröksvampen, också kallad ärttryffel (Pisolitus arhizus), som är en karaktärsart för denna lokal. Den har blivit utnämnd till Sveriges fulaste svamp.

 Dock, skär man itu den, så ser man det här vackra mönstret. De ljusa kamrarna liknar ärter och har gett svampen dess namn.

 Där fanns också dallergröppa (Phlebia tremellosa), en normalt ointressant svamp, som dock växte ganska dekorativt här.

 Idag besökte jag Häckeberga naturreservat just som boken börjar fälla sina löv.

 Ute på betesmarken Risen vid Genarp fann jag denna stora snöbollschampinjon med en hattdiameter på 22 cm.

En vecka i Slovakien

 Förra veckan tillbringade jag i Slovakien, i "Vita Karpaterna" (Biele Karpaty), ett bergsområde med måttliga höjdskillnader (under 1000 m) men mycket vackert landskap. Syftet var att studera ängssvampar.

 Men här fanns också kärlväxter och en växt som blommar rikligt nu är tidlösan (Colchicum). Tidlösa är en ganska vanlig trädgårdsväxt hemma, men här växer den vilt i stora mängder på ängarna.

 Utsikt från en borgruin: Vrsatské Podhradie. Det ska finnas en hake över första s:et i Vrsatské men det får jag inte till här. s med hake uttalas som ett vokalbildande sje-ljud.

 Det var gott om ängssvampar - vad sägs om denna gröna jordtunga av släktet Microglossum. Tror inte vi har den hemma.

 Utsikt över staden Trencin. Omigen saknas en hake över c:et (skall uttals som tje-ljud).

Vid Trencin fanns en medeltida borg, byggd kanske på 1200-talet då Trencin tillhörde Ungern. Senare har området tillhört Österrike. Under 1800-talet utgjorde Slovakien en del av den ungerska riksdelen av dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Från 1918 ingick Slovakien i den nybildade staten Tjeckoslovakien och 1993 skildes Tjeckien och Slovakien.

  Kalnica, en typisk slovakisk by. Notera alla telefontrådarna, ännu har man inte börjat gräva ner ledningar.

 En bit från Trencin, i Beckov, finns rester av en annan medletida borg, byggd på en klippa.