Sandhammaren i januari

 Under någon av vintermånaderna brukar jag alltid besöka Sandhammaren åtminstone en gång. Det är en mycket speciell miljö med ett speciellt ljus - liksom man talar om Skagenljuset där Kattegatt och Skagerak möts, så har vi också här ljus från olika håll, just där skånska kusten böjer av. Vegetationen bestående av strandväxter, djupt gröna mossor, bägarlavar och renlavar ger en färgkombination som man sällan ser.

 Innanför dynerna växer björk och tall. På en gammal halvdöd björk hittade jag en likaledes gammal halvdöd björkticka.

 Bägarlavarna med röda apothecier (fruktkroppar, skålsvampar) lyser på långt avstånd.

Havet i motljus.

 Med regnmoln över land och solen från havet får man ett vackert ljus.

 Fler inslag från Sandhammaren fås om man klickar på Sandhammaren under Etiketter här nedanför.

Sandhammaren i juni

Sandhammaren, längst i sydöst i Skåne, en försommardag och klämdag. Men jag valde förstås en dag när det inte var smällhett.

Lite matsvamp har börjat komma. På bilden grynsopp.

Sandhammaren

 Det var en mulen dag idag Annandag Jul så jag tänkte det var idealiskt väder för att åka till kusten och se om det fanns någon svamp att hitta där. Jag valde Sandhammaren.

 Men när jag närmade mig kusten så försvann alla moln och plötsligt sken solen från en klarblå himmel. Det blev en missräkning, för nu gick det inte att se de eventuella svamparna.

 Det var mycket gott om små musselskal i sanden. Mycket få människor till att börja med men på grund av temperaturen inget badväder.

 I brist på svamp fick man titta på lavar, som ju också är en slags svampar. Det var gott om renlav och bägarlavar, en del med röda apothecier.

Från Sandhammaren till Skillinge

På midsommardagen avslutade jag kustvandringen Ystad - Skillinge med den sista etappen från Sandhammaren till Skillinge.

 Liksom vid vandringen till Kåseberga tidigare ankom jag med bussen (linje 322) till Sandhammaren. Vädret var omväxlande.

Jag besökte livräddningsstationen i Sandhammaren,  nu mest ett museum över äldre teknik. Här studerade jag en bärstol som användes för att med raketapparat dra in människor till land från havererade fartyg.

  Beskrivning över användningen.

 Det mesta av vandringen gick alldeles längs stranden.

 Liksom vid förra vandringar låg det en och annan ejderhanne och vilade i sanden. Denna guding kände sig lite störd när jag närmade mig, och promenerade makligt ner mot strandlinjen.

 Tidvis dök mörka moln upp och gav en och annan regnskur.

 I Örnahusen finns ett minnesmärke i form av en propeller. Den ska påminna om en händelse 24 maj 1944 när en brittisk flygande fästning (B17G) havererade här efter att ha blivit beskjuten då den deltagit i bombningen av Berlin.

 Efter cirka 4 timmar nådde jag hamnen i Skillinge.

Från Sandhammaren till Kåseberga

Idag fortsatte jag vandringen längs Skånes sydkust (tidigare avsnitt var från Kåseberga till Ystad); nu från Sandhammaren till Kåseberga. Nu har också Skånetrafikens sommarbuss (linje 322) mellan Ystad och Skillinge börjat gå, så jag slipper gå fram och tillbaka samma väg utan kan utnyttja bussen ena vägen.

 Här stiger jag av bussen vid hållplats Sandhammaren ute på vägen. Det är en bit ner till stranden.

 Dock föredrar jag att gå första biten genom skogen eftersom jag måste korsa Tygeån så småningom, och gärna vill göra det på en bro. Skogen består mest av ek och tall, och marken var översållad av blommande liljekonvaljer nästan hela vägen.

 Här korsar jag Tygeån och söker mig nu ner mot stranden.

 Lite blåsigt. Kåseberga syns i fjärran.

 Branterna var översållade av blommande vallmo och blåeld.

 Några skarvar vilar på stenarna och en ejderhanne (guding) ligger på stranden, också vilande.

 När jag närmar mig simmar gudingen ut i vattnet.

Sandhammaren i december

 I lördags tillbringade jag några timmar vid Sandhammaren vid Skånes sydöstspets tillsammans med några bekanta. Vädret såg dramatiskt ut men var rätt behagligt och så småningom kom solen fram.

Det fanns en del senhöstsvampar i dynerna, bland annat denna dynhätta (Mycena chlorantha) som förekom i stor mängd.

 Karakteristiskt för Sandhammaren är stor variation i lavar och mossor. Det fanns flera bestånd av bägarlavar (släktet Cladonia), en del med röda apothecier.

 En intensivt grön mossa, som jag inte kan namnet på, och i den bägarlavar.

 Slutligen en vaxnavling (Rickenella fibula) i mossan.

Sandhammaren

Sandhammaren ligger vid Skånes sydöstra spets och är en av mina favoritplatser. Den ska beses i  november vid mulet väder då färgerna kommer till sin rätt. Jag tycker nog att det är nästan den allra vackraste natur som finns. Vill man läsa om Sandhammaren rekommenderar jag Frans Löfströms böcker "Här Ostpå" och "Kring Sandhammaren" eller Inge Löfström "Detta är Österlen".

Hedfingersvamp (Clavaria argillacea) växer i mossan och bidrar till färgspelet.

Kråkbär.

Islandslav. Det påstås att man koka en dekokt av den och dricka den som buljong och då botar den hosta bättre än någon hostmedicin. Jag har dock inte provat.

Renlav (Cladonia rangifera). Alltså inte vitmossa!

Detta är däremot vitmossa.

Laxskivling (Laccaria laccata) är en också en vacker färgklick bland lavarna.