Vandring runt Häckebergasjön

 Det är morgon eller tidig förmiddag här på Genarps idrottsplats. Dimmorna ligger ännu kvar och ger ett mjukt filter över naturen. Jag ska gå en runda runt Häckebergasjön.

Ruinerna efter Häckeberga Qvarn framträder ur dimman. Inte många människor är ute i naturen en vardagsmorgon i augusti.

 Jag fortsätter in i skogen och konstaterar att det inte finns särskilt mycket svamp. En ensam vit flugsvamp syns på ganska långt håll. Hatten är lite smutsgul men det är nog ändå den vita och inte den vitgula arten. Fotens struktur och strumpan tyder på det.

 Dimman har lättat när jag kommer fram till Häckebergasjön men det är ännu mulet. Fortfarande milda färger och mjuka konturer i landskapet.

 En slemsvamp täcker nästan helt en stubbe. Det ser ut som sotägg fast ändå inte riktigt. Dessutom tycker jag det är fel årstid för sotägg i detta stadium. Men jag vet inte vad det annars skulle kunna vara.

 Nu har solen kommit fram och kontrasten mellan sol och skugga blir större, färger och konturer blir hårdare.

En svanfamilj håller till i denna del av sjön.

Och här ser vi Häckeberga slott på andra sidan.

 Jag fortsätter en bit längs asfaltvägen och upptäcker en magnifik fjällticka nertill på en stam.

 Slut på vandringen, jag närmar mig utgångspunkten Genarps idrottsplats.

Torrt i skogen

 Det är torrt i markerna i Skåne och därför inte mycket svamp. Sommaren var mest kall och blåsig, och trots några häftiga regnskurar, så blåste marken fort torr igen. På sista tiden har det i stället varit varmt och torrt

 För någon vecka sedan, när vi hade fått lite regn, begav jag mig till Vombs fure söder om Vombsjön. Det är mest barrskog på sandjord, och där brukar svamptillgången växla snabbt. Och visst, en del kremlor hade kommit, särskilt storkremlan, som är en karaktärsart för Vombs fure, annars ovanlig i Skåne. God matsvamp, fast inte uppskattad av alla.

 En annan god matsvamp, som det fanns ganska mycket av, var rynkad tofsskivling. Fast nu ska den inte heta så -  för några decennier sedan bytte den svenskt namn till rimskivling, eftersom den inte är särskilt nära släkt med övriga tofsskivlingar. Det senaste budet är att den i själva verket är en spindelskivling och alltså nu ska heta rimspindling. Det innebär att den, som matsvamp, kommit i dåligt sällskap, och då börjar somliga bli tveksamma till den, eftersom den har giftiga släktingar. Men detta är bara "guilt by association", rynkad tofsskivling är en välkänd och beprövad matsvamp, och går fortfarande bra att äta. - Och: jodå, det fanns också lite kantareller, och en del brunsopp.

Sölvesborg

 Mot slutet av sommaren (enligt Skånetrafikens definition) beslöt vi oss för att åka till Sölvesborg - dit räcker Skånetrafikens sommarkort nästan, ett litet tillägg krävdes (men biljettkontrollen på tåget var slött, ingen ville se våra tilläggsbiljetter). Sölvesborg påminde ganska mycket om de Blekingestäder vi sett tidigare somrar, som t ex Ronneby. Litet charmig, halvgammal centrumbebyggelse och nära till vatten.

Sankt Ibbsgatan heter denna lilla tvärgata. Ibb är en dansk form av Jakob, och namnet påminner alltså om Sölvesborgs danska ursprung. På Ven finns f ö Sankt Ibbs kyrka.

Vi besökte museet med en utställning av Sölvesborgs historia, från forntid och medeltid till nutid.

En bit från centrum fanns slottsruinen. Slottet var den viktigaste fästningen i Östra Danmark under medeltiden men förstördes 1564 i det nordiska sjuårskriget.

Vårt egentliga resmål var att besöka Nicolaikyrkan för att höra orgelkonserten som ingår i serien Skånska Orgelveckor. Samtidigt kunde man bese kyrkan med dess vackra takmålningar.

 Det spelades bland annat musik av J S Bach och av moderna tonsättare med anknytning till Blekinge. Konserten avslutades med att de båda organisterna spelade Frans Berwalds "Lantlig Bröllopsfest" fyrhändigt.

Opera i stenbrottet (Dalby)

 En vacker sommarkväll tog vi oss till det gamla stenbrottet vid Knivsås, mellan Dalby och Veberöd, eftersom det ryktats om operaföreställning utomhus. Fler hade uppmärksammat detta, vilket framgår av raden av parkerade bilar längs gamla Veberödsvägen. Många kom också med buss från Lund.

 Det var mycket välbesatt runt sjön i god tid innan föreställningen började.

 Många utnyttjade evenemanget till att ha picnic vid sjökanten.

 Sången hördes runt hela sjön, men för att höra presentationerna också, var det en fördel att sitta nära musiken. Det var verkligen en fantastisk upplevelse att höra operaarior i sommarkvällen med den utomordentliga akustiken i det gamla stenbrottet, och det vackra vädret gjorde sitt till. Det var ett arrangemang av Studio Bel-Canto i samarbete med SommarLund. Föreställningen tog en dryg timme och det sjöngs ariror ur operor av Mozart (Don Giovanni), Rossini (Guglielmo Tell),  Offenbach (Hoffman), Bizet (Carmen) och åtskilliga andra.  Detta var den första föreställningen i vad som kanske blir en tradition -- hoppas det.